Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Rasism på apoteken: "Kunden sa jävla apa"

Många som jobbar på apotek blir utsatta för rasistiska kommentarer och andra kränkningar. Här berättar några kvinnor vad de har råkat ut för.
Anita Täpp Publicerad
Fredrik Stehn
Halla poängterar att de flesta kunder trots allt är trevliga. Fredrik Stehn

I dag jobbar apotekaren Aischa på ett apotek där hon känner sig tryggare än hon har gjort på sina tidigare arbetsplatser. Där kunde hon ofta känna att hon stod ensam när kunder pekade på henne och sa saker som: ”Du är muslim så du får inte hjälpa mig” eller ”Du borde åka tillbaka till ditt hemland!”

– Hur påhoppad man blir beror mycket på läget. När jag har vikarierat på apotek i mer segregerade områden har jag råkat ut för väldigt mycket. Här är det mer blandat och även om en del av våra kunder också kan ha den här trista attityden så har jag i dag kollegor som stöttar mig.

De flesta gånger Aischa blivit utsatt för att hon har utländsk bakgrund, är muslim och bär slöja har hon lyckats hålla det ifrån sig. Ett undantag var när hon blev illa behandlad av en kvinna som hon expedierade för några år sedan.

Det jobbigaste var att min chef tog kundens parti

– Hon kritiserade och ifrågasatte allt jag gjorde. Och trots att jag lyckades behålla mitt lugn och fortsatte bemöta henne professionellt klagade hon till min chef. Men det jobbigast var att min chef tog kundens parti och undrade om jag inte haft för kaxig attityd, eftersom jag bott i ett invandrartätt område i Malmö. Det mådde jag väldigt dåligt av efteråt.

Ingen av de apoteksanställda som Kollega varit i kontakt med vågar berätta om de inte får vara anonyma.

Läs mer: "Titta inte bort"

– Jag tycker samhällsklimatet har blivit mycket tuffare sedan riksdagsvalet, säger Aischa, vars föräldrar kommer från Mellanöstern.

– Självklart blir man rädd av de rasistiska attityder man hör och läser om. Som invandrare och muslim på ett litet apotek skulle man också kunna vara en enkel måltavla. Man måste alltid vara på sin vakt, säger Elif, som har turkisk bakgrund.

Alla Kollega pratar med säger att en viktig anledning till att de valt att jobba på apotek är att de vill hjälpa människor. Därför är den attityd de ofta möter en stor besvikelse.

– Ibland får man känslan att det inte spelar någon roll vad man gör. Att många ändå har en sådan negativ syn på invandrare att det inte spelar någon roll att man lagt ner fem år på att plugga för att få ett jobb där man kan hjälpa andra och bidra till det svenska samhället. Det är svårt att skaka av sig den känslan, säger Halla, som har afrikanska föräldrar.

– Men man får inte glömma bort att vi också har många jättetrevliga kunder. Det är det som får en att orka, säger hon och berättar att samma dag som hon blev kallad för ”jävla apa” av en kund fick hon en chokladkaka i uppskattning av en annan.

– Sådant är verkligen välbehövligt och ger styrka.

Halla upplever att hon har blivit utsatt för rasistiska kommentarer och annan kränkande behandling var och varannan dag sedan hon började jobba på apotek. Förutom kommentarer som ”jävla svarting” har hon flera gånger blivit uppmanad att resa tillbaka dit hon kommer ifrån. Hon har även många gånger blivit bortvald av kunder när hon suttit vid receptdisken, kunder som krävt att få bli expedierade av någon annan.

– Det som också har gjort ont är att även om jag alltid har arbetat efter regelboken och varit professionell i mitt bemötande mot kunderna så har jag ändå blivit stämplad som en problematisk medarbetare för att jag har kunnat säga ifrån när någon har kränkt mig.

Det värsta Halla har varit med om var när hon en gång blev så förolämpad och hotad av en kund att hon till sist nästan började gråta och därför bad en kollega ta över. Då kallade kunden på Hallas chef, som beordrade henne att be kunden om ursäkt, ta honom i hand och fortsätta expediera honom.

– Framför allt att tvingas ta honom i handen var fruktansvärt!

Det här var för några år sedan, när Halla var i början av sin karriär och hoppade runt på olika vikariat. I dag är hon anställd på ett apotek där flera av kollegorna också har utländsk bakgrund och hon har en bra chef.

När Halla nyligen hotades av en man som tyckte att hon skulle ”dra till sitt jävla Afrikaland” när han inte fick ut sin medicin därför att han saknade legitimation, såg hennes chef till att han polisanmäldes.

Jag är oerhört besviken på vad en del apoteksanställda säger om svenskarna

– Han hade själv utländsk bakgrund. Så det är inte bara svenskar som beter sig illa, säger Halla.

Adrijana, som härstammar från Jugoslavien, hävdar å sin sida att det aldrig är svenskar som kränker apotekspersonalen.

– Jag har jobbat på apotek i många år och har då också haft kollegor som är mörkhyade eller haft burka och jag har aldrig varit med om att en svensk har betett sig illa. Det är alltid män som själva har utländsk bakgrund som gör det. Så jag är oerhört besviken på vad en del apoteksanställda säger om svenskarna, säger hon.

– Men kanske har en del missförstått situationen eftersom det kan vara svårt att avgöra var männen kommer ifrån, om de är svenskar, turkar, iranier eller något annat. Eftersom jag aldrig upplevt vad de påstår så är jag väldigt osäker på om det är sanningen.

Elif, som är muslim och bär slöja, blev väldigt kränkt när en kvinna hon just hjälpt att få sin medicin plötsligt utbrast: ”Varför har du på dig halsduk inomhus, det här är ju Sverige!”

– Jag kände mig så utnyttjad. Först hjälper jag henne och sedan säger hon något sådant. Alltså hoppar på mig som person, trots att jag var på min arbetsplats, där jag inte heller kunde säga ifrån eftersom det var fler kunder i butiken.

Elif har också fått kommentarer som: ”Du ser inte klok ut” och ”Vi bor faktiskt i ett demokratiskt land” på grund av sin slöja. Men hon har också erfarenheter av kunder som vill föra en saklig diskussion om den.

– Det gör jag gärna. För då kan jag också förklara att ingen har tvingat mig att bära slöjan, att det är mitt eget val.

Flera av dem vi talat med poängterar att många av de kunder som uppträder illa inte är rasister. En del är psykiskt sjuka. Andra kan vara upprörda över att de just har fått ett tråkigt besked av en läkare eller över att de ännu inte kan hämta ut sin medicin.

Det värsta är att man blir så misstänksam

– Men så finns det rasister. Och man brukar känna det direkt när de kommer in i butiken. Man kan se det på deras kroppsspråk, säger Aischa.

– Det värsta är att man blir så misstänksam. Att man kan undra om nästa kund också tänker så här. Och eftersom ändå majoriteten är trevliga så är det väldigt tråkigt, säger Halla.

För att må bättre på jobbet har hon varit tvungen att jobba mycket med sig själv, förklarar hon. Detta för att kunna acceptera att vissa människor inte är bra personer och att det inte finns något hon kan göra åt det. Att hon bara kan påverka hur hon själv mår.

– Men det har varit svårt och tagit lång tid att komma dit.

Fotnot: Aischa, Halla, Adrijana och Elif heter egentligen något annat.

 

Unionen: "Helt oacceptabelt"

Att personal utsätts för påhopp är oacceptabelt och väldigt allvarligt. Arbetsgivarna måste ta problemet på allvar. Det menar Shadé Jalali, utredare på Unionen.

Ett väldigt bra verktyg för att hantera sådana här situationer är ett systematiskt arbetsmiljöarbete, påpekar Shadé Jalali.

– Det är också väldigt viktigt att kollegor agerar när man upptäcker att en arbetskamrat blir utsatt för något. Det kan vara en enkel handling, som att man ställer sig bredvid sin kollega för att visa att den inte är ensam. Eller att man avbryter ett verbalt påhopp genom att tala om att det personen säger inte är acceptabelt och ber den att gå därifrån.

Bra är också att ha en beredskap på arbetsplatsen genom att man tillsammans diskuterarar vilka situationer som kan uppstå och hur man då ska agera.

– Det är också viktigt att inte särbehandla rasism. Alla som jobbar i yrken där man har kunder eller patienter kan bli utsatta för alla möjliga sorters påhopp. Det som är viktigt är att man alltid backar upp varandra och att arbetsgivaren ger stöd genom att tydligt markera att man ställer sig på den anställdes sida, säger Shadé Jalali.

ETT VÄXANDE PROBLEM

Nyligen avslöjade SVT Nyheter att rasism mot apoteksanställda med utländsk bakgrund har blivit ett allt större problem.

Kronans apotek har informerat personalen om att kunder som utsätter anställda för rasism ska polisanmälas. Flera av Apotek Hjärtas kunder har polisanmälts och sedan Apoteket AB drivit ett fall till rättegång har en man dömts till dagsböter för brottet förolämpning.

Apotekskedjorna försöker också hitta andra sätt att hantera problemet.

– Vi känner att vi måste prata mer om det här i våra utbildningar, som stöd till chefer och medarbetare. Hur ska vi göra? Vi har ett ansvar att hjälpa kunder, men det är inte okej att de beter sig hur som helst, säger Magnus Frisk, pressansvarig på Apoteket AB, till SVT Nyheter.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält

Arbetsmiljö

7 bra kortkommandon i Word

Kortkommandon kan rädda dig från musarm och axelsmärta. Här är sju kommandon i Word som du (kanske) inte visste fanns.
David Österberg Publicerad 19 september 2025, kl 07:37
Tangentbord kortkommandon laptop
Med kortkommandon i Word slipper du musklick som kan leda till musarm och värk i axeln. Foto: Colourbox.

Runt en miljon svenskar drabbas någon gång av musarm. Besväret orsakas av att handen under lång tid hålls i ett onaturligt läge och av att musklerna i armar och fingrar blir överansträngda av små, upprepade rörelser.

Att använda kortkommandon när du jobbar i Word är ett smart sätt att minska musanvändandet och samtidigt spara tid. De flesta av oss vet att CTRL + S sparar ett dokument och att CTRL + A markerar all text. Men här är sju kortkommandon som du kanske inte visste fanns:

 

1. CTRL + Backsteg 

Tar bort ordet till vänster om markören. Bra för den som inte vill sitta och trycka som en galning på backstegsknappen.

2. CTRL + Y

Upprepar det du nyss skrev. Smart om man, likt Jack Nicholson i The Shining, vill fylla en hel sida med samma text.

3. CTRL + Högerpil

Flyttar markören till början av nästa ord. Hjälpsamt för den som snabbt vill vidare.

4. CTRL + Z

Ångrar det du nyss skrev. Ibland blir det fel. Tur då att det finns ett kortkommando som gör allting ogjort.

5. CTRL + Alt + M

Infogar kommentar. Superbra för den som redigerar egna eller andras texter.

6. CTRL + Delete

Tar bort ordet till höger om markören. Bra för den som inte vill sitta och trycka som en galning på deleteknappen.

7. CTRL + End

Flyttar markören längst ner i dokumentet. Bra när du vill fortsätta där du slutade. Eller sätta punkt och gå hem.

 

Arbetsmiljö

Våga fråga om självmordstankar

Vi måste våga prata om självmord och psykisk ohälsa för att minska stigmat. Våga fråga varandra om hur vi mår. Alternativet är tystnad – och den kan vara livsfarlig. Det menar psykologen Anna Lagerblad.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 15:00
Psykologen Anna Lagerblad
Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder och går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra, anser psykologen Anna Lagerblad. Foto: Privat /Stina Stjernkvist/TT

Varje år avslutar cirka 1 500 personer sina liv. Ungefär lika många försöker begå självmord men överlever. Många fler tänker tanken. Psykisk sjukdom, depression, ångest och kritiska livshändelser som skilsmässa, uppsägning, ekonomiska svårigheter eller sjukdom ökar risken för suicid.

För den som aldrig drabbats av psykisk ohälsa kan det vara svårt att förstå hur någon självmant vill dö. Önskan att överleva är stark hos oss människor, det krävs mycket för att gå emot den kraften, förklarar Anna Lagerblad, psykolog på Capio Ångest och Depression i Stockholm.

– Men när någon mår så pass dåligt kan självmord uppfattas som en lösning på problemen. Det är den deprimerade hjärnans logik, men det är också en permanent lösning på temporära problem, säger Anna Lagerblad.

Inom psykiatrin pratar man ibland om den suicidala krisens tre O:n. Den psykiska smärtan är så pass outhärdlig att man helt enkelt inte står ut längre.

– Det andra är att problemen känns ofrånkomliga, du ser ingen lösning. Det tredje är att lidandet känns oändligt, du tappar hoppet och ser ingen ljusning i tunneln, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar i arbetsför ålder

Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder. Långt ifrån alla är sjukskrivna, utan man går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra.

– Kollegor följer varandra över tid och kan upptäcka förändringar i beteendet. Vid en depression är det också vanligt att isolera sig. Kanske är arbetskamraterna de enda man faktiskt träffar, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar syns inte på utsidan men det finns tecken att vara uppmärksam på. Kollegan kanske börjar dra sig undan fikaraster, har svårare att klara av sitt arbete, har humörsvängningar och mycket korttidsfrånvaro.

Vad kan man som kollega göra då?

– Fråga: ”Hur mår du? Jag saknade dig på fikat i dag.” Var modig och fortsätt fråga om magkänslan säger att det är något som inte stämmer. Ta dig också tid att lyssna utan att döma eller komma med lösningar, säger Anna Lagerblad.

Rädsla att prata om självmord

Det finns en rädsla att det skulle kunna vara farligt att prata om självmord för att det skulle trigga personen att ta sitt liv. Men det är i själva verket tvärtom, studier visar att det i stället kan förebygga självmord.

– Är man deprimerad smalnar perspektivet av. Att då få sätta ord på sitt mående och formulera sig inför någon utomstående kan ge större perspektiv och distans.

Ska jag fråga om kollegan funderar på att ta sitt liv?

– Det kan vara lite svårt att göra om man inte står varandra nära. Huvudansvaret för det ligger på vården. Har man tankar på att ta sitt liv är det ett tecken på allvarlig psykisk ohälsa som kräver professionell behandling, säger Anna Lagerblad.

Som kollega och ännu mer som chef kan du däremot hjälpa personen att söka vård eftersom det kan vara jobbigt att ta det första steget. Och som chef har du ett ansvar både för att förebygga psykisk ohälsa och för att stötta medarbetare som likt Malin i artikeln här intill återvänder till jobbet efter självmordsförsök och längre sjukskrivning.

Tystnad på jobbet kan vara livsfarlig

Som chef kan du också tänka på vilket klimat som ska råda på arbetsplatsen, tycker Anna Lagerblad. En trygg miljö signalerar att vi är här för att göra vårt jobb, men vi är också människor och livet kan slå hårt mot oss alla. Det är inget skamligt som måste döljas eller tystas ner.

– Chefer behöver bli bättre på att våga ta obehagliga samtal. Det duger inte att som chef vara rädd för att prata om psykisk ohälsa för då uppstår en tystnad som i värsta fall kan vara livsfarlig.