Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
I dag jobbar apotekaren Aischa på ett apotek där hon känner sig tryggare än hon har gjort på sina tidigare arbetsplatser. Där kunde hon ofta känna att hon stod ensam när kunder pekade på henne och sa saker som: ”Du är muslim så du får inte hjälpa mig” eller ”Du borde åka tillbaka till ditt hemland!”
– Hur påhoppad man blir beror mycket på läget. När jag har vikarierat på apotek i mer segregerade områden har jag råkat ut för väldigt mycket. Här är det mer blandat och även om en del av våra kunder också kan ha den här trista attityden så har jag i dag kollegor som stöttar mig.
De flesta gånger Aischa blivit utsatt för att hon har utländsk bakgrund, är muslim och bär slöja har hon lyckats hålla det ifrån sig. Ett undantag var när hon blev illa behandlad av en kvinna som hon expedierade för några år sedan.
Det jobbigaste var att min chef tog kundens parti
– Hon kritiserade och ifrågasatte allt jag gjorde. Och trots att jag lyckades behålla mitt lugn och fortsatte bemöta henne professionellt klagade hon till min chef. Men det jobbigast var att min chef tog kundens parti och undrade om jag inte haft för kaxig attityd, eftersom jag bott i ett invandrartätt område i Malmö. Det mådde jag väldigt dåligt av efteråt.
Ingen av de apoteksanställda som Kollega varit i kontakt med vågar berätta om de inte får vara anonyma.
Läs mer: "Titta inte bort"
– Jag tycker samhällsklimatet har blivit mycket tuffare sedan riksdagsvalet, säger Aischa, vars föräldrar kommer från Mellanöstern.
– Självklart blir man rädd av de rasistiska attityder man hör och läser om. Som invandrare och muslim på ett litet apotek skulle man också kunna vara en enkel måltavla. Man måste alltid vara på sin vakt, säger Elif, som har turkisk bakgrund.
Alla Kollega pratar med säger att en viktig anledning till att de valt att jobba på apotek är att de vill hjälpa människor. Därför är den attityd de ofta möter en stor besvikelse.
– Ibland får man känslan att det inte spelar någon roll vad man gör. Att många ändå har en sådan negativ syn på invandrare att det inte spelar någon roll att man lagt ner fem år på att plugga för att få ett jobb där man kan hjälpa andra och bidra till det svenska samhället. Det är svårt att skaka av sig den känslan, säger Halla, som har afrikanska föräldrar.
– Men man får inte glömma bort att vi också har många jättetrevliga kunder. Det är det som får en att orka, säger hon och berättar att samma dag som hon blev kallad för ”jävla apa” av en kund fick hon en chokladkaka i uppskattning av en annan.
– Sådant är verkligen välbehövligt och ger styrka.
Halla upplever att hon har blivit utsatt för rasistiska kommentarer och annan kränkande behandling var och varannan dag sedan hon började jobba på apotek. Förutom kommentarer som ”jävla svarting” har hon flera gånger blivit uppmanad att resa tillbaka dit hon kommer ifrån. Hon har även många gånger blivit bortvald av kunder när hon suttit vid receptdisken, kunder som krävt att få bli expedierade av någon annan.
– Det som också har gjort ont är att även om jag alltid har arbetat efter regelboken och varit professionell i mitt bemötande mot kunderna så har jag ändå blivit stämplad som en problematisk medarbetare för att jag har kunnat säga ifrån när någon har kränkt mig.
Det värsta Halla har varit med om var när hon en gång blev så förolämpad och hotad av en kund att hon till sist nästan började gråta och därför bad en kollega ta över. Då kallade kunden på Hallas chef, som beordrade henne att be kunden om ursäkt, ta honom i hand och fortsätta expediera honom.
– Framför allt att tvingas ta honom i handen var fruktansvärt!
Det här var för några år sedan, när Halla var i början av sin karriär och hoppade runt på olika vikariat. I dag är hon anställd på ett apotek där flera av kollegorna också har utländsk bakgrund och hon har en bra chef.
När Halla nyligen hotades av en man som tyckte att hon skulle ”dra till sitt jävla Afrikaland” när han inte fick ut sin medicin därför att han saknade legitimation, såg hennes chef till att han polisanmäldes.
Jag är oerhört besviken på vad en del apoteksanställda säger om svenskarna
– Han hade själv utländsk bakgrund. Så det är inte bara svenskar som beter sig illa, säger Halla.
Adrijana, som härstammar från Jugoslavien, hävdar å sin sida att det aldrig är svenskar som kränker apotekspersonalen.
– Jag har jobbat på apotek i många år och har då också haft kollegor som är mörkhyade eller haft burka och jag har aldrig varit med om att en svensk har betett sig illa. Det är alltid män som själva har utländsk bakgrund som gör det. Så jag är oerhört besviken på vad en del apoteksanställda säger om svenskarna, säger hon.
– Men kanske har en del missförstått situationen eftersom det kan vara svårt att avgöra var männen kommer ifrån, om de är svenskar, turkar, iranier eller något annat. Eftersom jag aldrig upplevt vad de påstår så är jag väldigt osäker på om det är sanningen.
Elif, som är muslim och bär slöja, blev väldigt kränkt när en kvinna hon just hjälpt att få sin medicin plötsligt utbrast: ”Varför har du på dig halsduk inomhus, det här är ju Sverige!”
– Jag kände mig så utnyttjad. Först hjälper jag henne och sedan säger hon något sådant. Alltså hoppar på mig som person, trots att jag var på min arbetsplats, där jag inte heller kunde säga ifrån eftersom det var fler kunder i butiken.
Elif har också fått kommentarer som: ”Du ser inte klok ut” och ”Vi bor faktiskt i ett demokratiskt land” på grund av sin slöja. Men hon har också erfarenheter av kunder som vill föra en saklig diskussion om den.
– Det gör jag gärna. För då kan jag också förklara att ingen har tvingat mig att bära slöjan, att det är mitt eget val.
Flera av dem vi talat med poängterar att många av de kunder som uppträder illa inte är rasister. En del är psykiskt sjuka. Andra kan vara upprörda över att de just har fått ett tråkigt besked av en läkare eller över att de ännu inte kan hämta ut sin medicin.
Det värsta är att man blir så misstänksam
– Men så finns det rasister. Och man brukar känna det direkt när de kommer in i butiken. Man kan se det på deras kroppsspråk, säger Aischa.
– Det värsta är att man blir så misstänksam. Att man kan undra om nästa kund också tänker så här. Och eftersom ändå majoriteten är trevliga så är det väldigt tråkigt, säger Halla.
För att må bättre på jobbet har hon varit tvungen att jobba mycket med sig själv, förklarar hon. Detta för att kunna acceptera att vissa människor inte är bra personer och att det inte finns något hon kan göra åt det. Att hon bara kan påverka hur hon själv mår.
– Men det har varit svårt och tagit lång tid att komma dit.
Fotnot: Aischa, Halla, Adrijana och Elif heter egentligen något annat.
Att personal utsätts för påhopp är oacceptabelt och väldigt allvarligt. Arbetsgivarna måste ta problemet på allvar. Det menar Shadé Jalali, utredare på Unionen.
Ett väldigt bra verktyg för att hantera sådana här situationer är ett systematiskt arbetsmiljöarbete, påpekar Shadé Jalali.
– Det är också väldigt viktigt att kollegor agerar när man upptäcker att en arbetskamrat blir utsatt för något. Det kan vara en enkel handling, som att man ställer sig bredvid sin kollega för att visa att den inte är ensam. Eller att man avbryter ett verbalt påhopp genom att tala om att det personen säger inte är acceptabelt och ber den att gå därifrån.
Bra är också att ha en beredskap på arbetsplatsen genom att man tillsammans diskuterarar vilka situationer som kan uppstå och hur man då ska agera.
– Det är också viktigt att inte särbehandla rasism. Alla som jobbar i yrken där man har kunder eller patienter kan bli utsatta för alla möjliga sorters påhopp. Det som är viktigt är att man alltid backar upp varandra och att arbetsgivaren ger stöd genom att tydligt markera att man ställer sig på den anställdes sida, säger Shadé Jalali.
Nyligen avslöjade SVT Nyheter att rasism mot apoteksanställda med utländsk bakgrund har blivit ett allt större problem.
Kronans apotek har informerat personalen om att kunder som utsätter anställda för rasism ska polisanmälas. Flera av Apotek Hjärtas kunder har polisanmälts och sedan Apoteket AB drivit ett fall till rättegång har en man dömts till dagsböter för brottet förolämpning.
Apotekskedjorna försöker också hitta andra sätt att hantera problemet.
– Vi känner att vi måste prata mer om det här i våra utbildningar, som stöd till chefer och medarbetare. Hur ska vi göra? Vi har ett ansvar att hjälpa kunder, men det är inte okej att de beter sig hur som helst, säger Magnus Frisk, pressansvarig på Apoteket AB, till SVT Nyheter.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
In August, an internal email was sent to Ericsson employees informing them of new guidelines. Instead of a 50 percent office presence, employees were now required to be in the office 60 percent of the time, or three days a week.
This was not met with enthusiasm, especially since the company had just reduced its office space by two buildings in Kista. According to Per Östberg, the Union's club chairman at Ericsson, the increased office presence requirement has caused some concerns.
– There are enough places for everyone to have a workspace. However, there are not enough private rooms where one can take meetings or phone calls, he says.
– It causes some stress among those who have global contacts and need to find a room as soon as they arrive at work.
One of those who often has trouble finding a room is developer Anna Sjöberg. On the days she goes to the office in Kista, she books her workspace via an app. However, phone rooms or meeting rooms cannot be booked.
– In the app, it looks like the office is full of people, but when you get there, everyone is in the meeting rooms, and the open landscape is empty. I always have to arrive at work early to find a room when I have meetings, it can be stressful, she says.
Anna Sjöberg works with international contacts and sites in other parts of the country. Where she physically sits doesn't really matter.
– When I am at the workplace, my colleagues are often in other meetings, so I don't really see the point of going in more often. Besides, I get more done when I'm at home. However, I can understand if they want to create an "Ericsson spirit" for new employees on site.
According to Ericsson's press department, which responds via email, the employer believes that even though there is an "office first" policy, it is still up to each manager, team, and employee to determine how and where they work best.
– Ericsson's hybrid guideline has always provided the opportunity to come to an agreement through dialogue on how and where one works best and that everyone understands the importance and benefits of meeting, from both an individual and team perspective.
At the same time, more people are expected to come to the office, you have reduced your office space in the past year. How does that add up?
– Ericsson's office strategy is based on creating the right premises that provide the right conditions for the business to perform its work. Ericsson has many square meters of office space and is constantly working to develop our offices. We believe we have plenty of office space for those who want to work in the office.
Will you monitor that employees spend 60 percent of their working time in the office?
– The policy should be seen as a recommendation rather than a strict requirement where we want our employees to understand the importance of meetings between people. Ericsson trusts its employees.
Hybrid work as an effect of the coronavirus pandemic
The view on hybrid work has changed after the coronavirus pandemic. Being able to work flexibly has become a benefit that employers can offer. To get employees to want to return to the office, the employer must be able to offer something more than a seat and a desk, believes Union's club chairman Per Östberg.
– Ericsson tried to save money by removing coffee machines on some floors. That's not how you get people to come back to the office, for example. But they had to backtrack on that, there were protests, he says.
For developer Anna Sjöberg, the community with colleagues is what would make her come to the office more.
– If the employer organized activities that created a sense of community among colleagues, it would feel meaningful to go to the office.
This text has been translated with the help of AI.
Lunchrestaurangen Gourmedia har varit en viktig samlingspunkt för personalen på public service-bolagen i Stockholm. Varje dag har krogen med det ordvitsiga namnet serverat 1 000 - 1 500 lunchportioner till hungriga anställda på SVT, SR och UR. Restaurangen stängdes tidigare i år och nu har ledningen beslutat att ingen ny kommer i dess ställe. Tidigare har även restaurangen i radiohuset försvunnit. Stängningen av de båda matställena har nu lett till att personalen tvingas ägna stor del av sin lunch åt att köa till mikrovågsugnar för medhavd mat och till de automater som placerats ut.
− Våra medlemmar är väldigt upprörda över situationen - detta har blivit ett stort arbetsmiljöproblem. Vi har korta raster och folk är pressade tidsmässigt. Gärdet ligger för avsides för att man ska hinna gå ut och äta på ett annat lunchställe, säger Maria Fornemo, vice ordförande i Unionenklubben på SVT.
Förutom en mindre kaféteria i tv-huset kan man också köpa mat från en vagn i ett trapphus i Radiohuset.
− Köerna ringlar långa i trappan, och man kan inte sitta där utan man får vandra i väg med sin tallrik och äta i andra utrymmen. Utbudet i automaterna är begränsat, särskilt för personer som har olika allergier, berättar Maria Fornemo.
Antalet mikrovågsugnar är underdimensionerat i de olika byggnaderna på Gärdet och bristen på sittplatser har lett till att många äter vid sina skrivbord istället. Unionenklubben är kritiskt:
− Att få gå iväg en stund och äta lagad mat är jätteviktigt för återhämtningen. Restaurangen var en plats där man träffade och socialiserade sig med kollegor från andra avdelningar, precis det ledningen uppmanar oss att göra. Nu har det blivit svårare att möta människor över redaktionsgränserna.
Unionenklubben på SVT har tillsammans med de andra facken inom public service drivit för att få arbetsgivaren att ändra sig i lunchfrågan.
− Vi får ingen respons, det verkar som att arbetsgivaren inte riktigt tar det här på allvar. Vi är en så pass stor arbetsplats att det känns befogat att det finns en restaurang, det är ovärdigt att stå och köa i en trappuppgång, säger Maria Fornemo.
Johannes Ekström, ekonomidirektör på SVT, har svarat på Kollegas frågor via mejl.
Vad är orsaken till att ni valde att stänga lunchrestaurangen Gourmedia? Vad är anledningen till att ni inte ersätter den med en ny personalmatsal?
− För att minska företagets miljöpåverkan och kunna erbjuda ändamålsenliga lokaler flyttas alla medarbetare in i Tv-huset. När Kontorshuset är tomt ska det hyras ut till Polismyndigheten. Det gör att Public Service-bolagen inte längre har tillgång till Gourmedias gamla lokaler.
− När SVT nu har mindre utrymme saknas möjlighet för en lunchrestaurang motsvarande Gourmedia. Istället erbjuder vi andra alternativ och fortsätter att arbeta för att hitta ännu bättre lunchlösningar för våra medarbetare.
Många i personalen är upprörda över att de måste ägna stor del av sin lunch åt att köa till automater eller mikrovågsugnar. Delar du bilden av de långa köerna? Vad tänker ni konkret göra åt situationen?
− Under den värsta lunchrusningen kan det bli en del köbildning, det har jag noterat. Och jag har absolut förståelse för frustrationen detta leder till. Det är inte bra att medarbetarna känner att lunchrasten blir stressig och obekväm.
− SVT arbetar för fullt tillsammans med SRF och övriga public service-bolag med att förbättra lunchmöjligheterna. Planen är att ha ett förslag under hösten. Vi har tagit till oss av återkopplingen från medarbetarna och ökar antalet mikrovågsugnar och lunchplatser i de delar av huset som återstår att renovera, jämfört med den ursprungliga planen.
Gourmedia var en plats där medarbetarna kunde få en stunds återkoppling och mötas över redaktionsgränserna. Delar ni fackens oro för att det nuvarande sättet som personalen intar sina luncher riskerar att leda till mindre av socialisering mellan avdelningarna?
− Ambitionen är att hitta lösningar som kommer vara naturliga mötesplatser både över avdelnings- och bolagsgränser. Vi uppmuntrar också våra medarbetare på SVT att ibland välja en annat matplats för att äta med kollegor från andra avdelningar.