I dag jobbar apotekaren Aischa på ett apotek där hon känner sig tryggare än hon har gjort på sina tidigare arbetsplatser. Där kunde hon ofta känna att hon stod ensam när kunder pekade på henne och sa saker som: ”Du är muslim så du får inte hjälpa mig” eller ”Du borde åka tillbaka till ditt hemland!”

– Hur påhoppad man blir beror mycket på läget. När jag har vikarierat på apotek i mer segregerade områden har jag råkat ut för väldigt mycket. Här är det mer blandat och även om en del av våra kunder också kan ha den här trista attityden så har jag i dag kollegor som stöttar mig.

De flesta gånger Aischa blivit utsatt för att hon har utländsk bakgrund, är muslim och bär slöja har hon lyckats hålla det ifrån sig. Ett undantag var när hon blev illa behandlad av en kvinna som hon expedierade för några år sedan.

Det jobbigaste var att min chef tog kundens parti

– Hon kritiserade och ifrågasatte allt jag gjorde. Och trots att jag lyckades behålla mitt lugn och fortsatte bemöta henne professionellt klagade hon till min chef. Men det jobbigast var att min chef tog kundens parti och undrade om jag inte haft för kaxig attityd, eftersom jag bott i ett invandrartätt område i Malmö. Det mådde jag väldigt dåligt av efteråt.

Ingen av de apoteksanställda som Kollega varit i kontakt med vågar berätta om de inte får vara anonyma.

Läs mer: "Titta inte bort"

– Jag tycker samhällsklimatet har blivit mycket tuffare sedan riksdagsvalet, säger Aischa, vars föräldrar kommer från Mellanöstern.

– Självklart blir man rädd av de rasistiska attityder man hör och läser om. Som invandrare och muslim på ett litet apotek skulle man också kunna vara en enkel måltavla. Man måste alltid vara på sin vakt, säger Elif, som har turkisk bakgrund.

Alla Kollega pratar med säger att en viktig anledning till att de valt att jobba på apotek är att de vill hjälpa människor. Därför är den attityd de ofta möter en stor besvikelse.

– Ibland får man känslan att det inte spelar någon roll vad man gör. Att många ändå har en sådan negativ syn på invandrare att det inte spelar någon roll att man lagt ner fem år på att plugga för att få ett jobb där man kan hjälpa andra och bidra till det svenska samhället. Det är svårt att skaka av sig den känslan, säger Halla, som har afrikanska föräldrar.

– Men man får inte glömma bort att vi också har många jättetrevliga kunder. Det är det som får en att orka, säger hon och berättar att samma dag som hon blev kallad för ”jävla apa” av en kund fick hon en chokladkaka i uppskattning av en annan.

– Sådant är verkligen välbehövligt och ger styrka.

Halla upplever att hon har blivit utsatt för rasistiska kommentarer och annan kränkande behandling var och varannan dag sedan hon började jobba på apotek. Förutom kommentarer som ”jävla svarting” har hon flera gånger blivit uppmanad att resa tillbaka dit hon kommer ifrån. Hon har även många gånger blivit bortvald av kunder när hon suttit vid receptdisken, kunder som krävt att få bli expedierade av någon annan.

– Det som också har gjort ont är att även om jag alltid har arbetat efter regelboken och varit professionell i mitt bemötande mot kunderna så har jag ändå blivit stämplad som en problematisk medarbetare för att jag har kunnat säga ifrån när någon har kränkt mig.

Det värsta Halla har varit med om var när hon en gång blev så förolämpad och hotad av en kund att hon till sist nästan började gråta och därför bad en kollega ta över. Då kallade kunden på Hallas chef, som beordrade henne att be kunden om ursäkt, ta honom i hand och fortsätta expediera honom.

– Framför allt att tvingas ta honom i handen var fruktansvärt!

Det här var för några år sedan, när Halla var i början av sin karriär och hoppade runt på olika vikariat. I dag är hon anställd på ett apotek där flera av kollegorna också har utländsk bakgrund och hon har en bra chef.

När Halla nyligen hotades av en man som tyckte att hon skulle ”dra till sitt jävla Afrikaland” när han inte fick ut sin medicin därför att han saknade legitimation, såg hennes chef till att han polisanmäldes.

Jag är oerhört besviken på vad en del apoteksanställda säger om svenskarna

– Han hade själv utländsk bakgrund. Så det är inte bara svenskar som beter sig illa, säger Halla.

Adrijana, som härstammar från Jugoslavien, hävdar å sin sida att det aldrig är svenskar som kränker apotekspersonalen.

– Jag har jobbat på apotek i många år och har då också haft kollegor som är mörkhyade eller haft burka och jag har aldrig varit med om att en svensk har betett sig illa. Det är alltid män som själva har utländsk bakgrund som gör det. Så jag är oerhört besviken på vad en del apoteksanställda säger om svenskarna, säger hon.

– Men kanske har en del missförstått situationen eftersom det kan vara svårt att avgöra var männen kommer ifrån, om de är svenskar, turkar, iranier eller något annat. Eftersom jag aldrig upplevt vad de påstår så är jag väldigt osäker på om det är sanningen.

Elif, som är muslim och bär slöja, blev väldigt kränkt när en kvinna hon just hjälpt att få sin medicin plötsligt utbrast: ”Varför har du på dig halsduk inomhus, det här är ju Sverige!”

– Jag kände mig så utnyttjad. Först hjälper jag henne och sedan säger hon något sådant. Alltså hoppar på mig som person, trots att jag var på min arbetsplats, där jag inte heller kunde säga ifrån eftersom det var fler kunder i butiken.

Elif har också fått kommentarer som: ”Du ser inte klok ut” och ”Vi bor faktiskt i ett demokratiskt land” på grund av sin slöja. Men hon har också erfarenheter av kunder som vill föra en saklig diskussion om den.

– Det gör jag gärna. För då kan jag också förklara att ingen har tvingat mig att bära slöjan, att det är mitt eget val.

Flera av dem vi talat med poängterar att många av de kunder som uppträder illa inte är rasister. En del är psykiskt sjuka. Andra kan vara upprörda över att de just har fått ett tråkigt besked av en läkare eller över att de ännu inte kan hämta ut sin medicin.

Det värsta är att man blir så misstänksam

– Men så finns det rasister. Och man brukar känna det direkt när de kommer in i butiken. Man kan se det på deras kroppsspråk, säger Aischa.

– Det värsta är att man blir så misstänksam. Att man kan undra om nästa kund också tänker så här. Och eftersom ändå majoriteten är trevliga så är det väldigt tråkigt, säger Halla.

För att må bättre på jobbet har hon varit tvungen att jobba mycket med sig själv, förklarar hon. Detta för att kunna acceptera att vissa människor inte är bra personer och att det inte finns något hon kan göra åt det. Att hon bara kan påverka hur hon själv mår.

– Men det har varit svårt och tagit lång tid att komma dit.

Fotnot: Aischa, Halla, Adrijana och Elif heter egentligen något annat.

Unionen: "Helt oacceptabelt"

Att personal utsätts för påhopp är oacceptabelt och väldigt allvarligt. Arbetsgivarna måste ta problemet på allvar. Det menar Shadé Jalali, utredare på Unionen.

Ett väldigt bra verktyg för att hantera sådana här situationer är ett systematiskt arbetsmiljöarbete, påpekar Shadé Jalali.

– Det är också väldigt viktigt att kollegor agerar när man upptäcker att en arbetskamrat blir utsatt för något. Det kan vara en enkel handling, som att man ställer sig bredvid sin kollega för att visa att den inte är ensam. Eller att man avbryter ett verbalt påhopp genom att tala om att det personen säger inte är acceptabelt och ber den att gå därifrån.

Bra är också att ha en beredskap på arbetsplatsen genom att man tillsammans diskuterarar vilka situationer som kan uppstå och hur man då ska agera.

– Det är också viktigt att inte särbehandla rasism. Alla som jobbar i yrken där man har kunder eller patienter kan bli utsatta för alla möjliga sorters påhopp. Det som är viktigt är att man alltid backar upp varandra och att arbetsgivaren ger stöd genom att tydligt markera att man ställer sig på den anställdes sida, säger Shadé Jalali.