Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Oro när Apoteket vill införa ensamarbete

Apoteksanställda kan tvingas att arbeta ensamma, enligt ett förslag från Apoteket. Förslaget har lett till stor oro bland medarbetarna, enligt Unionen.
David Österberg Publicerad
Fredrik Sandberg/TT
"Ett apotek är inte vilken butik som helst. Där hanteras högriskprodukter i form av narkotiska preparat. Förslaget har lett till väldig oro bland våra medlemmar", säger Unionens utredare Shadé Jalali. Fredrik Sandberg/TT

Apoteket AB har runt 370 apotek i Sverige. På flera av dem vill ledningen att personalen ska kunna arbeta ensamma sista timmen innan stängning. Men det är en dålig idé, enligt Margareta Helsing, huvudarbetsmiljöansvarig för Apoteksanställda.

– Redan i dag finns vissa apotek där man jobbar själv. Det kan exempelvis röra sig om ett apotek som ligger intill en vårdcentral eller i en stor galleria, så att man har folk omkring sig. Nu vill de införa det hej vilt. Men ensamarbete passar inte överallt, säger hon.

Det största problemet med ensamarbete är att det ökar rånrisken och känslan av otrygghet, enligt Margareta Helsing. Hon har arbetat för Apoteket i över 40 år och jobbar just nu i en av deras butiker i Avesta. De senaste åren har flera av ortens andra butiker, bland andra Lidl, OKQ8 och Guldfynd, utsatts för väpnade rån vid stängningstid.

– På ett apotek finns inte bara varor och pengar, utan även narkotika. Och många gånger har vi med psykiskt labila människor att göra. Är man två känner man sig tryggare och har större möjligheter att larma polisen om något skulle hända. Dessutom är det svårt att övervaka en stor lokal om man är ensam. Vad händer om man måste gå iväg för att exempelvis göra en penicillinspädning? Då lämnas hela butiken obevakad, säger hon.

Enligt Margareta Helsing motiverar arbetsgivaren förändringen med att det är få kunder i butiker strax innan stängning.

– Men då undrar jag varför vi behöver de långa öppettiderna? Då är det bättre att stänga tidigare.

Hon tror inte heller att Apoteket i slutändan kommer att spara pengar genom att införa ensamarbete.

– De tjänar in lite på minskad personal, men får igen det när personalen mår psykiskt dåligt, säger hon.

Även Shadé Jalali, utredare på Unionen, är kritisk till förslaget.

– Ensamarbete är en följd av att arbetsgivaren sparar in på allt. Men ett apotek är inte vilken butik som helst. Där hanteras högriskprodukter i form av narkotiska preparat. Förslaget har lett till väldig oro bland våra medlemmar, säger hon.

Per Stadler är förhandlingschef på Apoteket. Han säger att förslaget är ett led i arbetet att bemanna butikerna på ett bättre sätt.

– Vi tittar på kundtrycket. Är det lågt kan det finnas förutsättningar för ensamarbete. Men först gör vi en riskbedömning för att se till att vi har en bra arbetsmiljö. I den bedömningen är även skyddsombuden involverade. Därefter diskuteras riskbedömningen i delaktighetsmöten med personalen.

Per Stadler säger också att han har förståelse för att förslaget lett till oro bland personalen.

– När vi tittar på det här gör vi det utifrån en objektiv riskbedömning. Ligger butiken i ett riskområde? Har det förekommit rån tidigare? Men även om det inte finns några sådana risker objektivt sett kan det ändå finnas en oro hos personalen. Då är det viktigt att vi pratar om den oron och vad den grundar sig i. Kanske kan man vara beredd att pröva? Om man får testa några veckor släpper kanske oron.

På onsdag ska Apoteket och huvudskyddsombuden ha ett nytt möte för att diskutera frågan. Ombuden vill bland annat se lokala riskanalyser för varje apotek som berörs av förslaget.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor på Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån, Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontieres (MFS grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MFS arbetar för närvarande i 75 länder.
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.