Många av oss har någon gång hamnat i en liknande situation. Psykologen Mattias Lindberg förklarar vikten av att vi faktiskt reagerar.
– Gruppen gör ett misstag när man tror att det kommer att försvinna av sig själv om man bara sitter tyst, i stället bekräftar man rätten att få uttrycka den typen av skämt eller åsikter. Skämtaren tar det som en acceptans för att det är uppskattat. Man måste agera, för passivitet löser inte den här frågan, säger han.
– De som drar den här typen av skämt gör det sällan av illvilja. Det positiva är att det behövs väldigt lite för att det ska försvinna, ofta räcker det med att ta personen åt sidan och berätta att den typen av skämt inte är uppskattade.
Tycks man vara ensam om att inte uppskatta jargongen får man enligt Mattias Lindberg ta ansvar själv och förklara att man helst ser att skämten inte framförs när man är närvarande.
– Humor kräver ömsesidighet. Man kan dra hur grova skämt som helst på tu man hand om man vet vad den andre tycker. Men det är omöjligt att vinnlägga sig om det i en större arbetsgrupp, så väl känner vi inte varandra och då måste man vara försiktig.
När kollegor häver ur sig kränkande åsikter bör man också markera, men det finns olika vägar att gå.
– Man kan inte stoppa folk från att ha åsikter, men du behöver inte vara mottagare av dem. Väljer man att debattera måste man löpa linan ut, men det är sällan fruktsamt med dem som har extremt avvikande åsikter. Vill du inte debattera kan du gå därifrån och markera att du inte uppskattar inställningen men att du inte heller vill diskutera frågan. Gillar du personen är det än viktigare att tala om att du inte känner dig bekväm med den typen av åsikter, det funkar i de flesta fall.
Enligt stiftelsen Expo ska man försöka undvika att hamna i sifferdiskussioner när man bemöter främlingsfientliga åsikter och i stället prata om vilket samhälle man vill leva i. Det gäller givetvis också sexism och homofobi.
– Man kan slänga siffror och statistik mot varandra hur länge som helst, men det leder till att vi avhumaniserar människor och det är precis vad intoleransen vill. Många undviker att ta debatten för att de känner sig osäkra, men man måste inte kunna bevisa allt med siffror. Känslor och värdegrund kan man alltid ha med sig och det kan ge självförtroende, säger Niclas Nilsson på Expo.
Många undviker att säga ifrån av rädsla för att skapa dålig stämning på arbetsplatsen, men enligt Expo gäller det att vända på tankesättet.
– Vem är egentligen partydödaren? Är det personen som häver ur sig en kränkande kommentar eller de som tror på ett samhälle där alla har samma värde? I stället för att gå i polemik kan man fråga varför de säger så och var de fått det ifrån. Då flyttas bevisbördan och det uppstår samtal. Tystnaden är intoleransens och rasismens bästa kompis, men jag är väl medveten om att det inte är lätt när det handlar om en polare, kollega eller släkting, säger Niclas Nilsson.
Gör så här!
- Reagera. Problemet löser inte sig självt, tystnad och passivitet bekräftar att det är okej att uttrycka sig så.
- Fråga varför kollegan säger som han eller hon gör och var man fått uppgifterna ifrån. Låt dem stå för bevisbördan men undvik att gå i polemik, då blir det ofta låsta positioner.
- Du måste inte kunna belägga allt med siffor, prata i stället om vilket samhälle du vill ha och vilka värderingar du tror på.
- Prata med en förtroendevald om du känner dig ensam i din reaktion i arbetsgruppen. Kanske kan ni få till en föreläsning eller workshop om diskriminering?
- Försök få till samtal. Initiera diskussioner vid fikabordet med frågor som du själv brinner för.
