Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Kent bär kulturen på Hilti

Hårda krav i en omhändertagande miljö. Så beskriver arbetsplatsombudet Kent Tomeby klimatet på byggteknikföretaget Hilti. Själv ser han jobbet som en del av sin egen person och har varit mentor åt otaliga nyanställda. Nu har han belönats med priset Årets kulturbärare.
Ola Rennstam Publicerad
Hilti
Kent Tomeby på Hilti i Växjö har prisats för sitt engagemang. Hilti

Kent Tomeby, 52, har arbetat på Hilti i 29 år. Under årens lopp har han haft många roller på bolaget, mest inom försäljning. Att kollegor och ledning uppskattar Kents stora engagemang och positiva inställning går inte att ta miste på. I veckan tilldelades han utmärkelsen ”Årets kulturbärare” av undersökningsföretaget Great Place to Work, som årligen rankar Sveriges bästa arbetsplatser.

– Det var överraskande och fantastiskt roligt, telefonen har ringt oavbrutet. Nu gäller det bara att försöka leva upp till det här, haha. För mig är det inte bara ett jobb utan det har i viss mån växt samman med mig som person. Tydligen är det en kollega på HR-avdelningen som nominerat mig utan att jag visste om det, säger han.

Vad är en kulturbärare för dig?
– Det är en person som verkligen lever efter sina egna och företagets värderingar. Att man försöker sträva efter samma mål.

Det finns många anledningar till att Kent Tomeby varit Hilti trogen under alla år, den främsta är att han uppskattar omtänksamheten på företaget.

– Man ställer hårda krav men det är en omhändertagande kultur. Företaget är fantastiskt på att fånga upp folk när de känner att man behöver en ny utmaning. Då ordnar man det.

Ett exempel på den lösningsorienterade kulturen inträffade för fem år sedan då Kent Tomeby drabbades av prostatacancer. Operationen gick bra och han var snart tillbaka på jobbet som key acount manager igen. Men efter ett tag började sjukdomsperioden ta ut sin rätt.

– Jag kände mig väldigt trött och insåg ganska snart att jag just då inte hade rätt energi för mitt krävande jobb som innebar mycket resor och långa dagar, berättar Kent Tomeby.

Han begärde ett möte med företagets vd och på stående fot bestämde de att Kent skulle få en ny roll där han skulle börja utbilda alla nyanställda säljare.

– Jag fick ny energi och började tycka det var roligt att jobba igen.

I dag är Kent Tomeby frisk från cancern och är regionchef för en grupp med fem säljare. Han har även inlett en facklig karriär som nyutsett arbetsplatsombud för Unionen.

I årets upplaga av Great Place to Work kom Hilti på första plats – för tredje året i rad.

– En orsak att det fungerar så bra tror jag är att vi har små team, ingen chef har mer än åtta medarbetare. Det gör att man får en närhet till varandra, alla blir sedda och chefen vet vilka utmaningar och möjligheter man har sin vardag, säger Kent Tomeby.

Årets kulturbärare

Årets kulturbärare går till en person som genom sitt agerande och arbete verkligen lever företagets värderingar och bidrar till att inspirera sina kollegor och bygga en stark arbetsplatskultur. Priset delas ut av undersökningsföretaget Great Place to Work, som årligen rankar Sveriges bästa arbetsplatser.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Jobbet med spöken runt hörnet

Klockor som oförklarligt ger ifrån sig ljud. Saker som flyttar sig. Hörbara steg från den tomma övervåningen. Det finns anställda på Långholmens hotell och restaurang – ett tidigare fängelse – som inte vill åka upp på vinden ensamma.
Petra Rendik Publicerad 31 oktober 2025, kl 06:01
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Övernaturliga upplevelser på Långholmen – eller helt rationella förklaringar?
Spöken på jobbet - eller inte? Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg på Långholmens hotell - ett tidigare fängelse där det sägs spöka - kan berätta många underhållande historier om kusliga händelser. Foto: Joachim Stokstad/G. Fredriksson.

I dagsljus känns Långholmens hotell och restaurang som en skön oas bara några hundra meter från den hårt trafikerade Västerbron i Stockholm. Men när mörkret faller så känns platsen inte lika inbjudande, särskilt inte om man känner till Långholmens historia.

Här finns det gamla spinnhuset som en gång var en straffinrättning för fattiga kvinnor och från början på 1800-talet byggdes fängelseverksamheten ut, för att upphöra först 1975. 

Sista dödsstraffet november 1910

Det var också här den sista avrättningen i landet ägde rum, när rånmördaren Johan Ander avrättades med giljotin den 23 november 1910.

Det finns nog mycket ångest och sorg i väggarna. Har man lite livlig fantasi och är mörkrädd… jag vill i alla fall ha sällskap när jag rör mig på vissa platser här … Håret i nacken krusar sig ibland, säger Chris Stenberg, arrangemangschef på Långholmens hotell.

Tror egentligen inte på spöken

Bland de anställda på hotellet har tre läger utkristalliserat sig när det kommer till hur man ställer sig till övernaturliga fenomen, berättar Chris Stenberg: hon själv tillhör de som egentligen inte tror på spöken men inte är lika tvärsäkra på sin sak sen man började arbeta på hotellet.

Det finns de som inte tror alls, och så gänget som inte tycker det är så konstigt att osaliga andar vandrar mitt bland oss.

Victoria Ingasdotter, som jobbar med konferenser på hotellet, tillhör den senare kategorin. Men det betyder inte att hon skyller på spöken så fort hon hör konstiga ljud från källaren.

Jag har upplevt saker som är svåra att förklara

Jag försöker ju hitta rationella förklaringar såklart, men jag har upplevt saker som är svåra att förklara, säger hon.

Hon känner mest harmoni på sin arbetsplats, men när hon släcker lamporna då kommer rysningar och en känsla av att inte vara ensam. Särskilt när hon rör sig i de äldsta delarna av huset, som festvåningen och vinden, som ligger vägg i vägg med spinnhuset. 

Till förrådet på vinden kommer man numera med hiss och dit är det många som inte vill åka upp utan sällskap. När dörrarna öppnas på plan tre kan Victoria inte förmå sig att kliva ut ur hissen.

Jag kommer inte ut, det går bara inte! Det är som en osynlig vägg framför mig. ”Skärp dig Victoria”, säger jag till mig själv, men det är bara att åka ner och be någon åka med upp igen, säger hon.

Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg.
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Foto: Joachim Stokstad.

Diskaren såg att mannen saknade ben

En gemensam upplevelse som flera delar är mysteriet med tidtagaruren som ligger i ett rekvisitaförråd på markplan i det gamla spinnhuset. När personalen går in i förrådet har uren ibland börjat pipa – men slutat när de kommit fram till väggen där de hänger.

Jag har en logisk förklaring att det kanske handlar om magnetism av något slag, men vissa kollegor säger att det är spöken. Jag vet inte, säger Chris Stenberg.

En bra spökhistoria

Vare sig man tror på spöken eller inte så är en bra spökhistoria underhållande och medarbetarna på hotellet kan berätta många. 

Stängda dörrar som plötsligt står öppna, prylar som flyttar sig, ljud av fotsteg och dans från festvåningen, trots att personalen gått låsrundan och inte en levande själ synts till. 

Och så historien om mannen utan ben, som nog har lockat mer till skratt än skräck. Det var en diskare som gjorde undan det sista en kväll när en herre kom in i lokalen.

Diskaren trodde att det var en gäst och började prata med honom. Men när mannen går i väg ser diskaren att han saknar ben, säger Victoria Ingasdotter och skrattar. 

Även gäster kan få möta gengångare. För en tid sedan berättade en konferensgäst om en händelse när hon skulle ta sig till sitt hotellrum.

– Hon hade gått upp i fel trappa och känner plötsligt att någon drar henne i kjolen. Jag skojade med henne om att spökena är snälla och hon svarade allvarligt att de kändes lite busiga ändå, berättar Victoria Ingasdotter. 

Långholmens hotell: Berättelser från ett före detta fängelse
Långholmen var i många år Stockholms fängelseö, här låg fram till 1975 Långholmens centralfängelse och på 1700-talet och tidigt 1800-tal kvinnofängelset Långholmens spinnhus. Foto: G. Fredriksson.

Fler arbetsplatser där det sägs spöka

På Varbergs kusthotell kan gäster bli omstoppade av en osynlig sköterska som tog hand om sjuka barn under sanatoriets tid. Det sägs att man också kan höra de tuberkulossjuka barnens skratt ljuda på det som i dag är spaavdelningen.

På stålföretaget Outokumpu i Avesta och avdelningen Strängen kan den som vistas där på kvällar och nätter höra Strängspöket harkla sig. Spöket säg vara en man som jobbade på kontoret och dog kort efter att han gått i pension. 

För några år sedan ville 35 asylsökanden lämna sitt boende i Grännaforsa eftersom det spökade i huset. De hade hört konstiga ljud, sett lampor släckas och låsta dörrar öppnas. 

Källor: Sveriges Radio, Dagens arbete och Hallandsposten.