Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Här är "nissarna" bakom årets julkalender
På lördag börjar årets julkalender i TV och radio. Alla har vi en relation till de färgglada luckorna, men få vet att kalendern trycks i det familjeägda kartongföretaget Schur Pack i Kumla.
– Jag tror knappt att Kumlaborna vet att den trycks här, men vi som jobbar med den är väldigt stolta, säger Benny Mörck, som är säljare på Schur Pack.
Han beskriver det lite som att vara kunglig hovleverantör. Något exklusivt som bara trycks en gång per år, men som alla har en åsikt om.
Men vi backar lite, närmare 40 år då Rinaldo & Johansson, som numer heter Schur Pack Sweden, först fick frågan om att trycka julkalendern. Då hade intresset sakta men säkert börjat vakna för kalendrarna efter att Teskedsgumman hade gjort succé några år tidigare och bänkat två miljoner barn och vuxna framför TV:n.
Hans Gullberg och Benny Mörck i Schur Packs Wall of fame.
– Vi fick en förfrågan från SVT och Sveriges Radio om att producera julkalendern och antog genast förslaget. Efter det har vi haft konkurrens både i Sverige och utomlands, men nu har vi både erfarenhet och vet hur mycket jobb som ligger bakom att det är svårt för någon annan att göra det, säger Hans Gullberg, som är innesäljare och varit med sedan starten.
Schur Pack är ett familjeägt danskt bolag med huvudsätet i Horsens. Koncerns VD Hans Schur är femte generationen som driver bolaget. När andra VD:ar vill ha sitt kontor med utsikt mot gården har Hans valt ett med utsikt mot maskinerna i fabriken. När golvet vibrerar i rätt takt vet han att stansarna går bra. Och vibrerar gör det inne i tryckeriet, där tusentals ark med vackra illustrationer svischar förbi.
Årets julkalendrar.
– Det har gått några kalendrar här genom åren, och det har varit många luckor att kontrollera, säger Claes Bergman, som jobbar som stansare på Schur Pack sedan tolv år tillbaka.
Men det är mycket jobb som ska göras innan arken ligger i maskinerna. Redan i januari träffar Benny Mörck, tillsammans med SVT och SR de tilltänkta konstnärerna för den kommande julkalendern. Då går man igenom utseende, om kalendern ska ha någon speciell funktion, vilka färger man har tänkt sig och gör en grundmall för luckorna.
– När andra går i kortbyxor så startar produktionen för oss. Allt ska vara klart innan midsommar för att vi ska kunna göra provtryck i augusti, säger Benny Mörck.
I början klistrades kalendern ihop av interner på Kumlaanstalten, men samarbetet är avslutat och all produktion sker numera inne på fabriken.
Vissa datum är heliga på Schur Pack. Julkalendern skall vara ute i butikerna och färdig till försäljning vid allhelgonahelgen. Till midsommar ska jordgubbskartongerna vara färdiga.
– För oss som jobbar här blir årstiderna alltid lite missvisande. På sommaren planerar vi för julkalendern och i december är det jordgubbssäsong i Kumla.
När provtrycket är gjort ska det slutgiltiga resultatet godkännas och då trycks kalendrarna i en stor upplaga, som sedan stansas, limmas och packas för att slutligen hamna i butikerna och hemma hos förväntansfulla barn. Några favoriter minns de anställda särskilt väl: Teskedsgumman, Trolltider, Pelle Svanslös och Sunes jul. Samtliga sitter i en vacker ram inne i kartongfabriken, som en konstnärlig walk of fame.
– Här kan man också se utvecklingen av kalendern genom tiderna. Från att ha varit två separata för Radio och TV till att få runda kanter och modernare utförande, säger Hans Gullberg.
Claes Bergman, stansare.
Men sanningen är den att julkalendern inte har förändrats så dramatiskt över åren och orsaken är enkel: vi vill känna igen vår kalender.
– Det är lite som när de stora bryggerierna gör reklam inför julen för att vi ska köpa deras dryck till julbordet. Men vi vill ha julmust för att vi alltid har det, säger Benny Mörck.
Några kalendrar har också fått rejält med kritik under åren. Trolltider från 1979 genererade 4 000 arga brev, protestlistor och anmälningar då barnen tyckte att häxan var för läskig och präster upprördes av att asaguden Oden dolde sig bakom lucka nummer 24. När Sunes jul sändes drygt tio år senare fick Sveriges ambassadör be om ursäkt till hela grannlandet för att det spelades en pjäs om en idiot i ett avsnitt, där karaktären hade en mössa som det stod Norway på.
Sedan 1973 har kalendrarna varit olika för radio och tv. Stående eller liggande kalendrar har växlat men storleken har alltid varit densamma, 41x30 cm.
– Det är alltid roligt att följa reaktionerna på julkalendern. För det är en sådan sak som många hävdar att de inte tittar på, men ändå har väldigt starka åsikter om.
Kalenderns framtid i en numera väldigt digitaliserad värld tror han ändå ser ljus ut. Upplagorna sjönk under en period. Men sedan några år tillbaka har de stabiliserat sig till en jämnare nivå igen.
– Det är egentligen fantastiskt att en papperskalender finns i den värld av teknik som vi lever i. Så jag tror att julkalendern är en tradition som vi kommer att leva med många år framöver, säger Benny Mörck.
Foto: Per Knutsson
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Klart: Nu ska koldioxiden fångas in
Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
Beslut om att satsa på att fånga koldioxid
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Ska leda till negativa utsläpp
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Parisavtalet
- Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016.
- Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser.
- Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Kritik från andra forskare
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Exergis vd håller inte med om kritiken
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
Bärbara gasvarnare ett måste
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Förgiftning vid 10 procent koldioxid
- 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
- I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
- Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
