Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Har du tillgång till mensskydd på arbetsplatsen? Om inte är du långt ifrån ensam. En undersökning som hälsobolaget Essity gjorde med hjälp av Kantar Sifo förra året visar att knappt en av tio erbjuds tamponger eller bindor på arbetsplatsen.
Men attityden börjar förändras, berättar Rebecka Hallencreutz, verksamhetsansvarig på den ideella föreningen Mensen, där man bland annat utbildar arbetsgivare och skolor i frågor som rör mens.
– Arbetsgivare börjar förstå att anställda blir mer produktiva och mår bättre om man tar hänsyn till att vi har olika behov och olika förutsättningar. Frågor som rör mens borde vara en självklar del i arbetsmiljöarbetet, men vi har en bit kvar, säger hon.
En bit kvar var det på Alexander Pirosantos förra arbetsplats. Han upplevde där att frågor som berör mensproblematik inte togs på allvar. Och inte bara av män utan inte heller av kvinnor som inte tycker att det är ett problem eller anser att frågan inte hör hemma på arbetsplatsen.
När han tog upp frågan om att utbilda ledningsgruppen i ämnet och erbjuda skydd på företagets toaletter fick han nej.
Den som förstår dömer inte
Sedan september är han dock HR-chef på Älvstranden Utveckling i Göteborg och här var tongångarna annorlunda. Redan i oktober monterades lådorna med tamponger och bindor upp.
– Den som förstår dömer inte, men för att förstå behövs kunskap och då måste man våga prata om saker. Att du kanske inte presterar på topp alla dagar i månaden, att du kan ha ont, är trött eller behöver en stund för dig själv, säger han.
Att ligga i framkant i frågor som rör arbetsmiljö tror han kan påverka både bolaget och för de företag som Älvstranden Utveckling jobbar med. Bolaget har möjlighet att ställa krav i upphandlingar, göra anpassningar för sina hyresgäster och konkurrera om medarbetare.
– Om vi visar att vi bryr oss om de anställa och deras mående blir vi en attraktiv arbetsgivare och det behövs i konkurrensen. Och genom att vi är en del av Göteborgs stad kan vi inspirera andra verksamheter, säger Alexander Pirosanto.
Organisationen Mensen har tagit fram en checklista för skyddsrond. Målet är inte att kryssa för varje ruta utan att få en bild av vilka förbättringar som kan göras. Även små justeringar, som att kunna ta en kort rast, ha möjlighet att jobba hemma ett par dagar i månaden eller ha nära till toaletten, kan ge stora effekter för arbetsmiljön.
– Praktiska saker kan vara att det finns värmekudde, värktabletter eller möjlighet att lägga sig i vilrummet ett tag. Sedan handlar det om att skapa ett samhällsklimat som gör att det är okej att säga: ”Just i dag mår jag inte jättebra”, säger Karin Allansson, registrator på Älvstranden utveckling.
I den lokala fackklubben, som har runt 30 medlemmar, diskuterar man ständigt sätt att förbättra arbetsmiljön och nu har även frågan om menstruation hamnat på agendan.
– Mens handlar om alla, inte bara om kvinnor. Alla tjänar på att arbetsgruppen mår bra och kan prestera. Sedan tror jag att diskussionen kan skapa ringar på vattnet. Om jag berättar om hur jag mår kanske du känner att det blir lättare för dig när du inte är på topp, även om det beror på andra orsaker än mens, säger Adelina Lundell, som är processledare i hållbarhet på företaget och sitter med i Unionenklubben.
Men varför ska kvinnor få gratis mensskydd – borde inte män i så fall få tillgång till exempelvis rakhyvlar eller hygienprodukter på jobbet? Det är ett argument som organisationen Mensen stöter på då och då. Oftast från män.
– Skäggväxt påverkar inte jobbvardagen på samma sätt som menstruation gör. Men om du tycker att det är en viktig fråga så är den fritt fram att kämpa för, säger Rebecka Hallencreutz.
Hon får medhåll av Karin Allansson.
– Att arbetsgivare tar hänsyn till olika behov kan aldrig vara dåligt. Och det kan ju vara allt från klimakteriet, psykisk ohälsa eller PMS. Vi måste lyfta den skammen, säger hon.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket