Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Gör facket tillräckligt för mobbade?

Inte ens en av tio av dem som mobbas och som kontaktar sitt fack anser att de får hjälp. Men hur ser lagen ut? Och vad kan facket egentligen göra?
Linnea Andersson Publicerad
Illustration: Siri Carlén.

Kollegas undersökning visar att det är ovanligt att personer som utsätts för mobbning vänder sig till facket. Silvia Prego på Unionen Stockholm tror att det först och främst beror på att det är en väldigt svår situation för den drabbade, som ofta mår mycket dåligt. Dessutom tror hon att många oroar sig för att arbetsgivaren ska se en som ett ”problem” om man lyfter något som är negativt och pekar ut andra kollegor eller sin chef.

– Det här är väldigt svåra frågor som är förknippade med skuld och skam och kräver stort mod från den drabbade. Oftast har det gått för långt när man väl flaggar, man har lidit länge i det tysta, säger Silvia Prego.

Hon får medhåll från Annica Hedbrant, arbetsmiljöexpert på Unionen, som säger att det kan ta lång tid att ens inse att man är utsatt för trakasserier eller kränkande särbehandling, eftersom det kan röra sig om subtila handlingar. Det kan vara osynliggörande och nedvärderande kommentarer som maskerats som skämt eller feedback, vilket gör att man i stället börjar ifrågasätta sig själv och om man verkligen är utsatt för systematisk mobbning.

Vi hade gärna gett böter, men det kan vi enligt gällande lag inte

Annica Hedbrant poängterar dock att arbetsgivaren är skyldig att agera, inte bara när någon berättar att den är utsatt, utan även genom att jobba förebyggande och vara uppmärksam på signaler.

– Det är viktigt att både den utsatta och den förtroendevalda vet att det är arbetsgivarens ansvar. I de fall som beskrivs i Kollega nr 5 är det uppenbart att arbetsgivaren inte har tagit ansvar, säger hon och berättar att #metoo har lett till att många arbetsgivare tagit fram policyer mot sexuella trakasserier och kränkande särbehandling, men att frågan är om de har implementerats.

Enligt Kollegas undersökning är det så få som åtta procent som anser att de fått hjälp av facket att lösa situationen. Annica Hedbrant och Silvia Prego säger att Arbetsmiljölagen ger facket väldigt små möjlighet att kräva skadestånd för en individ.

Däremot säger lagen att arbetsgivaren måste se över varför mobbning uppstår. Bakomliggande orsaker kan till exempel vara otrygga anställningar, otydligt ledarskap, omorganisationer som tärt på arbetsgruppen eller för hög arbetsbelastning.

Det första Unionens lokala och regionala arbetsmiljöombud tittar på är om arbetsgivaren undersöker sådana risker. Märker man att de saknar rutiner eller inte åtgärdar brister vänder man sig till Arbetsmiljöverket. Processer som ofta tar lång tid.

– Men en medlem som mår väldigt dåligt kan inte vänta på att Arbetsmiljöverket griper in. Vi försöker stötta medlemmen utifrån var den befinner sig just då och samtidigt jobba långsiktigt, säger Silvia Prego.

Finns det en orimlig förväntan från drabbade på vad facket kan göra?

– Jag tycker inte att den är orimlig utifrån var individen befinner sig. Att utsättas för kränkande särbehandling på jobbet är oacceptabelt och innebär ofta en tragedi för individen och dess anhöriga. Vi hade gärna räckt fram en böteslapp till arbetsgivaren, men det kan vi inte enligt gällande lagstiftning, säger Silvia Prego.

Unionen har via TCO ställt sig bakom ett lagförslag som lagts fram av fackförbundet Vision om att det ska gå att kräva skadestånd för trakasserier i arbetslivet.

– Jag skulle önska att arbetsgivare lade lika mycket resurser på att implementera Föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö som GDPR. Och jag kan tänka mig att det är sanktionerna som är skillnaden, säger Annica Hedbrant.

Många mobbade som hört av sig till Kollega har blivit utköpta från sin arbetsplats. Silvia Prego tror dock att det allra vanligaste är att man som mobbad försvinner självmant och söker sig någon annanstans. Och att de personerna utgör ett stort mörkertal.

– Vår utgångspunkt är alltid vad medlemmen själv vill, det finns ingen ”one size fits all”. Ibland är den som blivit mobbad så illa däran att den inte kan tänka sig att komma tillbaka till arbetsplatsen. Då inleder vi en dialog med arbetsgivaren för att hitta en lösning.

Att mobbning går så långt att personer blir sjukskrivna, söker andra jobb eller blir utköpta ser Annica Hedbrant som en stor förlust för både individ och arbetsgivare.

– Individen kan drabbas av oerhörda konsekvenser, både ekonomiskt och personligt och ha svårt att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Dessutom är det en stor kostnad och ett kompetenstapp för arbetsgivaren om mobbning och kränkningar fortsätter. Särskilt om det inte kommer upp till ytan.

KRÄNKANDE SÄRBEHANDLING?

Ordet mobbning används ofta när man pratar om kränkande särbehandling. Enligt Arbetsmiljöverket är det: "Handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt, och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.”

 

Följ #tvåiveckan i Kollegas sociala kanaler, på webben och i nästa nummer av tidningen.

TIPS TILL ARBETSGIVAREN

  • Ha rutiner. En policy på intranätet gör ingen nytta om den inte används. Vet medarbetarna vad de ska göra vid mobbning?
  • Diskutera vilka beteenden som inte är okej på ert företag.
  • Gör tydligt att det råder nolltolerans så att medarbetare känner sig trygga att påtala problem.
  • Använd företagshälsovården proaktivt och vid tidiga signaler.
  • Lagen kräver att chefer ska ha utbildning och kompetens att hantera mobbning och kränkningar, men behöver ha rätt resurser, som tid.
  • Ha förtroendevalda som kan föra en dialog mellan medarbetare och arbetsgivare och kan slå vakt. Med fler än fem anställda ska det finnas arbetsmiljöombud.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält