Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Facken kritiska till bantad föreskrift

Rehabilitering är bortstruket i den reviderade arbetsmiljöföreskrift om arbetsanpassning som ska spikas efter sommaren. Facken är mycket skeptiska till föreskriften och menar att de inte fått gehör från Arbetsmiljöverket för sina farhågor.
Johanna Rovira Publicerad
Arbetsmiljöverkets logga på husfasad.
Foto: Naina Helén Jåma/TT

När Arbetsmiljöverkets första förslag till en ny föreskrift för arbetsanpassning presenterades i december i fjol, var 27 av de 31 remissvaren kritiska. Nu har det kommit en andra version som faller arbetsgivarna mer på läppen. Men arbetstagarparterna är fortsatt skeptiska:

– Vi var positiva till att föreskriften om arbetsmiljöanpassning och rehabilitering skulle revideras eftersom det händer mycket på området. Men vi hade hoppats att föreskriften skulle bli bättre, i stället blir den betydligt snävare, säger Mirjam Olsson, arbetsmiljöutredare på Unionen.

Det nya förslaget innebär en kraftig bantning av den nu gällande föreskriften – bland annat har de allmänna råden, som i dag består av åtta välmatade helsidor med kommentarer och anvisningar hur man ska förstå och tolka föreskriften, reducerats till ett fåtal meningar.

Arbetstagarparternas huvudkritik är att rehabiliteringsdelen plockats bort i det nya förslaget. Om inte arbetsgivarens ansvar för rehabiliteringen specificeras i föreskriften kan det bli problem, befarar facken som gärna hade sett att arbetsgivarens ansvar för att få tillbaka sjuka i arbete blivit ännu tydligare än vad det är i dag.

– Vi tycker det är problematiskt att man gör det svårare att efterleva arbetsmiljölagen i och med att man bara preciserar en del av arbetsgivarens skyldigheter. Föreskrifterna ska vara begripliga för alla på arbetsplatsen och vi förstår inte på vilket sätt det blir tydligare och enklare av att inte preciserar rehabiliteringsansvaret, säger Mirjam Olsson.

– Förslaget är luddigt och otydligt och plockar man bort kravet på att man ska ha en organisation kring rehabilitering, komplicerar man det för parterna, säger Daniel Gullstrand, arbetsmiljöexpert på PTK.

Arbetstagarorganisationerna är också kritiska till att den hopkrympta föreskriften är mer individinriktad än den nuvarande. Mirjam Olsson menar att en rehabiliteringsprocess ofta handlar om att åtgärda brister i hela organisationen, vilket också framgår av förarbetena.

– Med tanke på de sjuktal vi har, där en stor del av ohälsan är stressrelaterad och ofta har samband med brister i arbetsmiljön, så är den krympta föreskriften oroväckande, säger Mirjam Olsson.

I den gällande föreskriften om arbetsanpassning och rehabilitering står det uttryckligen att rehab- och anpassningsarbetet ska ske i samarbete med facket. Men i det nya förslaget blir fackets roll ett mysterium för en lekman – ett allmänt råd hänvisar i vaga ordalag till arbetsmiljölagen.  

– Vi tycker att skrivningen är obegriplig. Arbetsgivarrepresentanters roll i arbetet med arbetsanpassning och rehabilitering är otroligt viktig och kan inte förpassas till ett otydligt allmänt råd, säger Mirjam Olsson.

Arbetsmiljöverket ska fatta beslut om föreskriften efter sommaren och både Mirjam Olsson och Daniel Gullstrand befarar att verket kommer att slå dövörat till inför fackens farhågor.

– Det kan inte ha undgått Arbetsmiljöverket vad vi tycker. Men vi upplever inte att våra farhågor tagits på allvar, säger Mirjam Olsson.

– Vi har gjort upprepade försök att få fram någon form av dialog för att vi ska kunna mötas i våra behov, men har inte nått fram. Svaren vi får är att det ska tas fram en vägledning till föreskrifterna som ska utveckla vad som gäller, men vi tycker ju att om man behöver en vägledning för att förstå föreskrifterna så har man misslyckats i tydligheten, säger Daniel Gullstrand.

Arbetsmiljöverket har getts möjlighet att svara på kritiken.

Foto: Patrik Nygren, Camilla Svensk

Arbetsmiljölagen

Arbetsmiljölagen, AML, är en så kallad ramlag som ska förebygga ohälsa och olycksfall på arbetet och i övrigt verka för en god arbetsmiljö. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren. Utöver AML finns ett sjuttiotal föreskrifter som preciserar vad arbetsgivaren, (men även andra), har för ansvar, bland andra föreskriften Arbetsanpassning och rehabilitering AFS 1994:1

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.