Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
När corona just blivit ett fruktat begrepp förra våren skojades det friskt om vem som skulle dö först på Evas arbetsplats. Borde de inte ha en lista där man skrev upp alla som gick bort i turordning på whiteboardtavlan? skämtade en kollega.
Kanske var det dennes sätt att, med en slags galghumor, hantera det faktum att arbetsgivaren meddelat att ingen av de tjugofem anställda, trots Folkhälsomyndighetens rekommendationer, fick jobba hemifrån.
Men för Eva var corona definitivt inget att skämta om.
– Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret. Och när min kollega sa så där så kände jag att jag garanterat skulle hamna i topp på listan, säger hon.
Vid den här tidpunkten hade Eva varit anställd på ett familjeföretag i flera år. Även om hon upptäckt att det var väldigt lågt i tak på kontoret trivdes hon med sina arbetsuppgifter. Hon hade också känt sig uppskattad av ledningen, som gett henne allt mer avancerade uppgifter.
Att Eva sedan länge lidit av flera autoimmuna sjukdomar var aldrig något hon låtit påverka jobbet.
– Jag är en plikttrogen person. Så även om jag mådde dåligt ibland så bet jag ihop och arbetade, säger Eva.
Det olyckliga var att hon just innan pandemin fått ett skov vilket ledde till att hon nu åt starka mediciner med biverkningen att hennes immunförsvar var kraftigt nedsatt. Det skulle göra henne extra sårbar under pandemin, med större risk för att bli svårt sjuk och avlida till följd av covid-19, kände Eva.
Till en början lyckades hon ändå stävja sin rädsla och fortsatte gå till sin arbetsplats i det öppna kontorslandskapet, där hennes skrivbord var placerat i en fyrklöver med tre kollegor på drygt en meters avstånd.
Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret
Förutom att ha placerat ut handsprit på kontoret upplevde Eva att arbetsgivaren inte tog smittrisken på allvar. Exempelvis satt alla anställda lika nära varandra som tidigare och kollegor skickades fortsatt iväg på tjänsteresor. Det obligatoriska förmiddagsfikat, när alla satt som packade sillar i den lilla matsalen, fortsatte vara obligatoriskt.
Men att opponera sig mot arbetsgivarens agerande var det inte tal om.
– Alla visste att minsta lilla ifrågasättande kunde göra att man hamnade i onåd hos ledningen. Men när flera chefer kom tillbaka från en skidsemester i Alperna märktes det att många fler än jag var rädda. Då pratade vi ändå sinsemellan om att cheferna åtminstone borde ha stannat hemma i några dagar, säger hon.
En kort tid därefter, sedan Evas närmaste chef kommit till jobbet med kraftig förkylning och feber, började hon själv må så dåligt att hon måste gå hem. Senare skulle det visa sig att de symptom hon hade inte berodde på att hon smittats av corona utan att de var en följd av hennes autoimmuna sjukdomar. Men det förstärkte ändå Evas rädsla för att bli smittad av viruset på jobbet.
Sedan hon förklarat situationen för sin läkare blev hon sjukskriven ett tag. I ett intyg rekommenderade denne också att Eva, som tillhörande en riskgrupp, skulle få jobba hemifrån. Det åtminstone under en tid, tills dess man visste mer om viruset och smittrisken.
Med detta i handen kontaktade Eva sedan sin chef, berättade om hur rädd hon var för att smittas på jobbet och bad att få arbeta hemifrån.
– Långt innan pandemin var jag med i ett arbete där vi fick till bättre tekniska lösningar på företaget. Därför visste jag också att hemarbete skulle fungera bra, säger hon.
Men chefen sa nej. Och under många ytterligare samtal med olika chefer på företaget fick hon samma svar. I stället lade de fram en rad förslag som de tyckte var en utmärkt lösning på problemet.
Kunde hon inte bara flytta sitt skrivbord några meter? Eller börja tidigare på morgnarna så att hon inte behövde möta så många kollegor? Eller kanske ha sin arbetsplats i en konferenslokal en trappa upp i samma hus i stället?
– Jag förklarade att de här förslagen ju ändå betydde att jag löpte stor risk att bli smittad på vägen till och från jobbet. Och att jag då ändå skulle möta många kollegor varje dag, som i trapphuset och i matsalen. Men de stod ändå på sig, säger Eva.
Till sist kontaktade hon en ombudsman på ett av fackförbundet Unionens regionkontor för att få hjälp. När denne också upplevde att företaget inte tog Evas situation på allvar beslöt Unionens regionala arbetsmiljöombud att lägga ett skyddsstopp (se faktaruta). Det innebar att Eva inte fick arbeta mer innan Arbetsmiljöverket hade tagit ställning i frågan.
– Arbetsgivarna ska vidta tillräckliga åtgärder för att skydda arbetstagarna. Och i det här fallet fanns möjligheter för medlemmen att jobba hemifrån. Att arbetsgivaren inte tyckte det, trots att det med tanke på hennes sjukdomar och kraftigt nedsatta immunförsvar fanns risk för hennes hälsa, ansåg vi inte var en tillräcklig åtgärd, säger det *arbetsmiljöombud som lade skyddsstoppet.
Men sedan Arbetsmiljöverket snabbt gjort en inspektion hävdes skyddsstoppet. Det sedan företaget uppgett att man vidtagit en rad förebyggande åtgärder för att minska risken för smittspridning och att man erbjudit Eva anpassade alternativ, som att hon kunde jobba i företagets konferenslokal. Dessutom, hävdade företaget, saknade man de tekniska lösningar som krävdes för att distansarbete skulle fungera.
Senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret
Och detta, att Evas arbete inte skulle gå att sköta hemifrån, var också ett av skälen till varför Arbetsmiljöverket beslöt att häva skyddsstoppet. I motiveringen till beslutet står bland annat att man inte har sett någon anledning till att ifrågasätta arbetsgivarens uppgift om det.
– Innan allt det här hände så hade jag känt att jag hade ett stort förtroendekapital på jobbet. Men under den här jättejobbiga processen, när de en gång också skickade ett rekommenderat brev till mig med en erinran för att jag inte var på jobbet, så kände jag att ledningen inte alls hade något förtroende för mig, säger Eva.
– Och när skyddsstoppet hävts och min chef berättade att jag nu direkt förväntades komma tillbaka till jobbet så var det som om ingenting hade hänt ens. Men då mådde jag så dåligt av allt som hänt att jag bad ombudsmannen ordna så att jag inte behövde gå tillbaka dit igen.
Efter en förhandling fick ombudsmannen till en lösning där Eva blev uppsagd, men det utan att arbetsgivaren behövde betala något under hennes arbetsfria uppsägningstid.
I dag är Eva arbetslös och känner sig fortfarande kränkt av arbetsgivaren.
– Men jag är ändå glad över att jag aldrig behövde gå tillbaka till kontoret. För senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret under förra sommaren när många av mina tidigare kollegor blev sjuka. En blev också så dålig att hon låg på intensiven, säger hon.
Eva är inte ensam om att ha drabbats av coronarelaterade problem på jobbet. Som Kollega tidigare har berättat så har exempelvis fackförbunden Unionen, Vision och Akavia liksom Arbetsmiljöverket vittnat om att många anställda har hört av sig därför att de har upplevt att arbetsgivaren inte har vidtagit tillräckliga skyddsåtgärder under pandemin. Och ett av problemen har varit att anställda inte har fått jobba hemifrån trots att de själva har ansett att de tekniska förutsättningarna för detta finns på plats.
Läs mer: Facken larmar: Anställda får inte jobba hemifrån
I vilken omfattning detta, som i Evas fall, har lett till att man blivit av med jobbet är dock okänt. Men enligt uppgift till Kollega så har coronarelaterade problem på arbetsplatsen även resulterat i att andra Unionenmedlemmar har lämnat sitt arbete, genom att de har sagt upp sig eller slutat efter att ha kommit överens med sin arbetsgivare om det.
Några månader efter att Eva blivit av med jobbet kom nya bestämmelser enligt vilken den som tillhör en riskgrupp sedan 1 juli 2020 har kunnat få så kallad förebyggande sjukpenning.
Läs mer om förebyggande sjukpening på Försäkringskassan.se
Fotnot: Eva heter egentligen något annat. *Eftersom Eva vill vara anonym har hon önskat att vi inte heller namnger Unionens arbetsmiljöombud.
Bild: Naina Helén Jåma/TT
Beslutet om att häva skyddsstoppet på Evas arbetsplats togs av Birgitta Sivnert, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket.
– Eftersom vi, med tanke på arbetsgivarens vidtagna åtgärder, inte ansåg att det fanns någon omedelbar fara för den anställdes liv och hälsa såg vi inget skäl till att meddela något föreläggande eller förbud, säger hon.
Till grund för beslutet låg det fackliga arbetsmiljöombudets motivering till skyddsstoppet liksom uppgifter från den inspektion som Rickard Palm, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket, hade gjort.
Under inspektionen, som skedde via mejl och telefonsamtal, hade han kontakt både med arbetsmiljöombudet och företagets ledning. Arbetsgivaren uppgav då, tvärtemot vad Eva har sagt, att man saknade de tekniska förutsättningarna för att hemarbete skulle vara möjligt.
Hur det är med den saken vet dock Rickard Palm inte.
– Vi går aldrig in och gör sådana kontroller, säger han.
Rickard Palm påtalar att arbetsgivaren alltid har rätt att leda och fördela arbetet.
– Sedan kan anställda ha en annan uppfattning om hur arbetet ska utföras. Men det vi tittar på är ju sådant som vilken risk för smitta det finns på arbetsplatsen och vilka förebyggande åtgärder som har gjorts. Och i det här fallet bedömde vi, utifrån kvinnans situation, att man vidtagit tillräckliga åtgärder.
– Men det här är ett komplext problem där man också måste komma ihåg att vi hade ett informationsläge i början av pandemin och att vi har ett annat läge nu, utifrån ett antal studier om risker och smittvägar som gjorts senare, säger Rickard Palm.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
In August, an internal email was sent to Ericsson employees informing them of new guidelines. Instead of a 50 percent office presence, employees were now required to be in the office 60 percent of the time, or three days a week.
This was not met with enthusiasm, especially since the company had just reduced its office space by two buildings in Kista. According to Per Östberg, the Union's club chairman at Ericsson, the increased office presence requirement has caused some concerns.
– There are enough places for everyone to have a workspace. However, there are not enough private rooms where one can take meetings or phone calls, he says.
– It causes some stress among those who have global contacts and need to find a room as soon as they arrive at work.
One of those who often has trouble finding a room is developer Anna Sjöberg. On the days she goes to the office in Kista, she books her workspace via an app. However, phone rooms or meeting rooms cannot be booked.
– In the app, it looks like the office is full of people, but when you get there, everyone is in the meeting rooms, and the open landscape is empty. I always have to arrive at work early to find a room when I have meetings, it can be stressful, she says.
Anna Sjöberg works with international contacts and sites in other parts of the country. Where she physically sits doesn't really matter.
– When I am at the workplace, my colleagues are often in other meetings, so I don't really see the point of going in more often. Besides, I get more done when I'm at home. However, I can understand if they want to create an "Ericsson spirit" for new employees on site.
According to Ericsson's press department, which responds via email, the employer believes that even though there is an "office first" policy, it is still up to each manager, team, and employee to determine how and where they work best.
– Ericsson's hybrid guideline has always provided the opportunity to come to an agreement through dialogue on how and where one works best and that everyone understands the importance and benefits of meeting, from both an individual and team perspective.
At the same time, more people are expected to come to the office, you have reduced your office space in the past year. How does that add up?
– Ericsson's office strategy is based on creating the right premises that provide the right conditions for the business to perform its work. Ericsson has many square meters of office space and is constantly working to develop our offices. We believe we have plenty of office space for those who want to work in the office.
Will you monitor that employees spend 60 percent of their working time in the office?
– The policy should be seen as a recommendation rather than a strict requirement where we want our employees to understand the importance of meetings between people. Ericsson trusts its employees.
Hybrid work as an effect of the coronavirus pandemic
The view on hybrid work has changed after the coronavirus pandemic. Being able to work flexibly has become a benefit that employers can offer. To get employees to want to return to the office, the employer must be able to offer something more than a seat and a desk, believes Union's club chairman Per Östberg.
– Ericsson tried to save money by removing coffee machines on some floors. That's not how you get people to come back to the office, for example. But they had to backtrack on that, there were protests, he says.
For developer Anna Sjöberg, the community with colleagues is what would make her come to the office more.
– If the employer organized activities that created a sense of community among colleagues, it would feel meaningful to go to the office.
This text has been translated with the help of AI.
Lunchrestaurangen Gourmedia har varit en viktig samlingspunkt för personalen på public service-bolagen i Stockholm. Varje dag har krogen med det ordvitsiga namnet serverat 1 000 - 1 500 lunchportioner till hungriga anställda på SVT, SR och UR. Restaurangen stängdes tidigare i år och nu har ledningen beslutat att ingen ny kommer i dess ställe. Tidigare har även restaurangen i radiohuset försvunnit. Stängningen av de båda matställena har nu lett till att personalen tvingas ägna stor del av sin lunch åt att köa till mikrovågsugnar för medhavd mat och till de automater som placerats ut.
− Våra medlemmar är väldigt upprörda över situationen - detta har blivit ett stort arbetsmiljöproblem. Vi har korta raster och folk är pressade tidsmässigt. Gärdet ligger för avsides för att man ska hinna gå ut och äta på ett annat lunchställe, säger Maria Fornemo, vice ordförande i Unionenklubben på SVT.
Förutom en mindre kaféteria i tv-huset kan man också köpa mat från en vagn i ett trapphus i Radiohuset.
− Köerna ringlar långa i trappan, och man kan inte sitta där utan man får vandra i väg med sin tallrik och äta i andra utrymmen. Utbudet i automaterna är begränsat, särskilt för personer som har olika allergier, berättar Maria Fornemo.
Antalet mikrovågsugnar är underdimensionerat i de olika byggnaderna på Gärdet och bristen på sittplatser har lett till att många äter vid sina skrivbord istället. Unionenklubben är kritiskt:
− Att få gå iväg en stund och äta lagad mat är jätteviktigt för återhämtningen. Restaurangen var en plats där man träffade och socialiserade sig med kollegor från andra avdelningar, precis det ledningen uppmanar oss att göra. Nu har det blivit svårare att möta människor över redaktionsgränserna.
Unionenklubben på SVT har tillsammans med de andra facken inom public service drivit för att få arbetsgivaren att ändra sig i lunchfrågan.
− Vi får ingen respons, det verkar som att arbetsgivaren inte riktigt tar det här på allvar. Vi är en så pass stor arbetsplats att det känns befogat att det finns en restaurang, det är ovärdigt att stå och köa i en trappuppgång, säger Maria Fornemo.
Johannes Ekström, ekonomidirektör på SVT, har svarat på Kollegas frågor via mejl.
Vad är orsaken till att ni valde att stänga lunchrestaurangen Gourmedia? Vad är anledningen till att ni inte ersätter den med en ny personalmatsal?
− För att minska företagets miljöpåverkan och kunna erbjuda ändamålsenliga lokaler flyttas alla medarbetare in i Tv-huset. När Kontorshuset är tomt ska det hyras ut till Polismyndigheten. Det gör att Public Service-bolagen inte längre har tillgång till Gourmedias gamla lokaler.
− När SVT nu har mindre utrymme saknas möjlighet för en lunchrestaurang motsvarande Gourmedia. Istället erbjuder vi andra alternativ och fortsätter att arbeta för att hitta ännu bättre lunchlösningar för våra medarbetare.
Många i personalen är upprörda över att de måste ägna stor del av sin lunch åt att köa till automater eller mikrovågsugnar. Delar du bilden av de långa köerna? Vad tänker ni konkret göra åt situationen?
− Under den värsta lunchrusningen kan det bli en del köbildning, det har jag noterat. Och jag har absolut förståelse för frustrationen detta leder till. Det är inte bra att medarbetarna känner att lunchrasten blir stressig och obekväm.
− SVT arbetar för fullt tillsammans med SRF och övriga public service-bolag med att förbättra lunchmöjligheterna. Planen är att ha ett förslag under hösten. Vi har tagit till oss av återkopplingen från medarbetarna och ökar antalet mikrovågsugnar och lunchplatser i de delar av huset som återstår att renovera, jämfört med den ursprungliga planen.
Gourmedia var en plats där medarbetarna kunde få en stunds återkoppling och mötas över redaktionsgränserna. Delar ni fackens oro för att det nuvarande sättet som personalen intar sina luncher riskerar att leda till mindre av socialisering mellan avdelningarna?
− Ambitionen är att hitta lösningar som kommer vara naturliga mötesplatser både över avdelnings- och bolagsgränser. Vi uppmuntrar också våra medarbetare på SVT att ibland välja en annat matplats för att äta med kollegor från andra avdelningar.