Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
När corona just blivit ett fruktat begrepp förra våren skojades det friskt om vem som skulle dö först på Evas arbetsplats. Borde de inte ha en lista där man skrev upp alla som gick bort i turordning på whiteboardtavlan? skämtade en kollega.
Kanske var det dennes sätt att, med en slags galghumor, hantera det faktum att arbetsgivaren meddelat att ingen av de tjugofem anställda, trots Folkhälsomyndighetens rekommendationer, fick jobba hemifrån.
Men för Eva var corona definitivt inget att skämta om.
– Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret. Och när min kollega sa så där så kände jag att jag garanterat skulle hamna i topp på listan, säger hon.
Vid den här tidpunkten hade Eva varit anställd på ett familjeföretag i flera år. Även om hon upptäckt att det var väldigt lågt i tak på kontoret trivdes hon med sina arbetsuppgifter. Hon hade också känt sig uppskattad av ledningen, som gett henne allt mer avancerade uppgifter.
Att Eva sedan länge lidit av flera autoimmuna sjukdomar var aldrig något hon låtit påverka jobbet.
– Jag är en plikttrogen person. Så även om jag mådde dåligt ibland så bet jag ihop och arbetade, säger Eva.
Det olyckliga var att hon just innan pandemin fått ett skov vilket ledde till att hon nu åt starka mediciner med biverkningen att hennes immunförsvar var kraftigt nedsatt. Det skulle göra henne extra sårbar under pandemin, med större risk för att bli svårt sjuk och avlida till följd av covid-19, kände Eva.
Till en början lyckades hon ändå stävja sin rädsla och fortsatte gå till sin arbetsplats i det öppna kontorslandskapet, där hennes skrivbord var placerat i en fyrklöver med tre kollegor på drygt en meters avstånd.
Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret
Förutom att ha placerat ut handsprit på kontoret upplevde Eva att arbetsgivaren inte tog smittrisken på allvar. Exempelvis satt alla anställda lika nära varandra som tidigare och kollegor skickades fortsatt iväg på tjänsteresor. Det obligatoriska förmiddagsfikat, när alla satt som packade sillar i den lilla matsalen, fortsatte vara obligatoriskt.
Men att opponera sig mot arbetsgivarens agerande var det inte tal om.
– Alla visste att minsta lilla ifrågasättande kunde göra att man hamnade i onåd hos ledningen. Men när flera chefer kom tillbaka från en skidsemester i Alperna märktes det att många fler än jag var rädda. Då pratade vi ändå sinsemellan om att cheferna åtminstone borde ha stannat hemma i några dagar, säger hon.
En kort tid därefter, sedan Evas närmaste chef kommit till jobbet med kraftig förkylning och feber, började hon själv må så dåligt att hon måste gå hem. Senare skulle det visa sig att de symptom hon hade inte berodde på att hon smittats av corona utan att de var en följd av hennes autoimmuna sjukdomar. Men det förstärkte ändå Evas rädsla för att bli smittad av viruset på jobbet.
Sedan hon förklarat situationen för sin läkare blev hon sjukskriven ett tag. I ett intyg rekommenderade denne också att Eva, som tillhörande en riskgrupp, skulle få jobba hemifrån. Det åtminstone under en tid, tills dess man visste mer om viruset och smittrisken.
Med detta i handen kontaktade Eva sedan sin chef, berättade om hur rädd hon var för att smittas på jobbet och bad att få arbeta hemifrån.
– Långt innan pandemin var jag med i ett arbete där vi fick till bättre tekniska lösningar på företaget. Därför visste jag också att hemarbete skulle fungera bra, säger hon.
Men chefen sa nej. Och under många ytterligare samtal med olika chefer på företaget fick hon samma svar. I stället lade de fram en rad förslag som de tyckte var en utmärkt lösning på problemet.
Kunde hon inte bara flytta sitt skrivbord några meter? Eller börja tidigare på morgnarna så att hon inte behövde möta så många kollegor? Eller kanske ha sin arbetsplats i en konferenslokal en trappa upp i samma hus i stället?
– Jag förklarade att de här förslagen ju ändå betydde att jag löpte stor risk att bli smittad på vägen till och från jobbet. Och att jag då ändå skulle möta många kollegor varje dag, som i trapphuset och i matsalen. Men de stod ändå på sig, säger Eva.
Till sist kontaktade hon en ombudsman på ett av fackförbundet Unionens regionkontor för att få hjälp. När denne också upplevde att företaget inte tog Evas situation på allvar beslöt Unionens regionala arbetsmiljöombud att lägga ett skyddsstopp (se faktaruta). Det innebar att Eva inte fick arbeta mer innan Arbetsmiljöverket hade tagit ställning i frågan.
– Arbetsgivarna ska vidta tillräckliga åtgärder för att skydda arbetstagarna. Och i det här fallet fanns möjligheter för medlemmen att jobba hemifrån. Att arbetsgivaren inte tyckte det, trots att det med tanke på hennes sjukdomar och kraftigt nedsatta immunförsvar fanns risk för hennes hälsa, ansåg vi inte var en tillräcklig åtgärd, säger det *arbetsmiljöombud som lade skyddsstoppet.
Men sedan Arbetsmiljöverket snabbt gjort en inspektion hävdes skyddsstoppet. Det sedan företaget uppgett att man vidtagit en rad förebyggande åtgärder för att minska risken för smittspridning och att man erbjudit Eva anpassade alternativ, som att hon kunde jobba i företagets konferenslokal. Dessutom, hävdade företaget, saknade man de tekniska lösningar som krävdes för att distansarbete skulle fungera.
Senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret
Och detta, att Evas arbete inte skulle gå att sköta hemifrån, var också ett av skälen till varför Arbetsmiljöverket beslöt att häva skyddsstoppet. I motiveringen till beslutet står bland annat att man inte har sett någon anledning till att ifrågasätta arbetsgivarens uppgift om det.
– Innan allt det här hände så hade jag känt att jag hade ett stort förtroendekapital på jobbet. Men under den här jättejobbiga processen, när de en gång också skickade ett rekommenderat brev till mig med en erinran för att jag inte var på jobbet, så kände jag att ledningen inte alls hade något förtroende för mig, säger Eva.
– Och när skyddsstoppet hävts och min chef berättade att jag nu direkt förväntades komma tillbaka till jobbet så var det som om ingenting hade hänt ens. Men då mådde jag så dåligt av allt som hänt att jag bad ombudsmannen ordna så att jag inte behövde gå tillbaka dit igen.
Efter en förhandling fick ombudsmannen till en lösning där Eva blev uppsagd, men det utan att arbetsgivaren behövde betala något under hennes arbetsfria uppsägningstid.
I dag är Eva arbetslös och känner sig fortfarande kränkt av arbetsgivaren.
– Men jag är ändå glad över att jag aldrig behövde gå tillbaka till kontoret. För senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret under förra sommaren när många av mina tidigare kollegor blev sjuka. En blev också så dålig att hon låg på intensiven, säger hon.
Eva är inte ensam om att ha drabbats av coronarelaterade problem på jobbet. Som Kollega tidigare har berättat så har exempelvis fackförbunden Unionen, Vision och Akavia liksom Arbetsmiljöverket vittnat om att många anställda har hört av sig därför att de har upplevt att arbetsgivaren inte har vidtagit tillräckliga skyddsåtgärder under pandemin. Och ett av problemen har varit att anställda inte har fått jobba hemifrån trots att de själva har ansett att de tekniska förutsättningarna för detta finns på plats.
Läs mer: Facken larmar: Anställda får inte jobba hemifrån
I vilken omfattning detta, som i Evas fall, har lett till att man blivit av med jobbet är dock okänt. Men enligt uppgift till Kollega så har coronarelaterade problem på arbetsplatsen även resulterat i att andra Unionenmedlemmar har lämnat sitt arbete, genom att de har sagt upp sig eller slutat efter att ha kommit överens med sin arbetsgivare om det.
Några månader efter att Eva blivit av med jobbet kom nya bestämmelser enligt vilken den som tillhör en riskgrupp sedan 1 juli 2020 har kunnat få så kallad förebyggande sjukpenning.
Läs mer om förebyggande sjukpening på Försäkringskassan.se
Fotnot: Eva heter egentligen något annat. *Eftersom Eva vill vara anonym har hon önskat att vi inte heller namnger Unionens arbetsmiljöombud.

Bild: Naina Helén Jåma/TT
Beslutet om att häva skyddsstoppet på Evas arbetsplats togs av Birgitta Sivnert, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket.
– Eftersom vi, med tanke på arbetsgivarens vidtagna åtgärder, inte ansåg att det fanns någon omedelbar fara för den anställdes liv och hälsa såg vi inget skäl till att meddela något föreläggande eller förbud, säger hon.
Till grund för beslutet låg det fackliga arbetsmiljöombudets motivering till skyddsstoppet liksom uppgifter från den inspektion som Rickard Palm, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket, hade gjort.
Under inspektionen, som skedde via mejl och telefonsamtal, hade han kontakt både med arbetsmiljöombudet och företagets ledning. Arbetsgivaren uppgav då, tvärtemot vad Eva har sagt, att man saknade de tekniska förutsättningarna för att hemarbete skulle vara möjligt.
Hur det är med den saken vet dock Rickard Palm inte.
– Vi går aldrig in och gör sådana kontroller, säger han.
Rickard Palm påtalar att arbetsgivaren alltid har rätt att leda och fördela arbetet.
– Sedan kan anställda ha en annan uppfattning om hur arbetet ska utföras. Men det vi tittar på är ju sådant som vilken risk för smitta det finns på arbetsplatsen och vilka förebyggande åtgärder som har gjorts. Och i det här fallet bedömde vi, utifrån kvinnans situation, att man vidtagit tillräckliga åtgärder.
– Men det här är ett komplext problem där man också måste komma ihåg att vi hade ett informationsläge i början av pandemin och att vi har ett annat läge nu, utifrån ett antal studier om risker och smittvägar som gjorts senare, säger Rickard Palm.
Du är gammal målvakt på elitnivå – är det en fördel?
– Ja, för jag vet verkligen hur det känns att vara i deras situation. Har man spelat själv finns en djupare kunskap och känsla för de små detaljerna som måste sitta. Har du inte varit målvakt själv kan du ibland fastna i fel detaljer. Men det betyder inte att jag är duktigare för det, som tränare räcker det långt att vara lyhörd.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– En måndag börjar jag med att planera träningen och kör ispass med dem på hockeygymnasiet. Efter det planerar jag dagen för A-laget och går på is igen med målvakterna. Har vi spelat match dagen innan går vi igenom videoklippen. Sedan är det dags att ”scouta” motståndarna inför nästa match. Jag är med på alla hemmamatcher med A-laget och juniorerna spelar ofta på helgerna, då är jag också på plats.
Hur jobbar du med dina målvakter när de ska hantera motgångar?
– Det är olika coachning beroende på ålder och erfarenhet. Äldre har oftare en större kunskapsbank att ösa ur, då går det snabbare att gå igenom en match. De tar en förlust på ett annat sätt än yngre.
– En yngre målvakt kräver lyhördhet och att jag jobbar mer ”hands on”. Mycket av målvaktsspelet är mentalt, så i slutändan handlar det om att få dem att må bra.
Vad är roligast med ditt jobb?
– Det är helt klart komplexiteten och att hjälpa andra. Men också att jag får jobba med något som varit en del av mitt liv sedan jag var sex år gammal. Det är en blandning av nörderi med detaljer och att jobba med människor. Den mentala biten är jättestor. Hockeymålvakt är en av världens svåraste positioner, det krävs att hjärnan ska fatta beslut oerhört fort under en match. Det tar väldigt lång tid att bli fullärd.
Vad driver dig?
– Att vinna matcher och målvaktsligan. Men också, i vårt fall, att gå upp från hockeyallsvenskan till SHL (den högsta ligan, reds. anm.). Jag har ju varit borta från elitidrotten i nästan tio år, för jag blev less. Men känslan när man vinner – ja, det är därför man är tillbaka! Det är en sådan kick tillsammans med laget och supportrarna. Sedan är det alltid härligt att se våra yngre målvakter i klubben göra en nästintill perfekt match, det är ju ett resultat av vårt hårda arbete.
Det svåraste för en målvakt är att träna upp spelsinnet och att kunna fatta snabba beslut.
För att bli målvaktstränare krävs behörig licens från Svenska ishockeyförbundet.
Ett skott kan komma upp i 150 kilometer i timmen. Vid ett skott från blå linjen har en målvakt då en halv sekund på sig att agera.
Björn Bjurling ansvarar för tio målvakter i Björklöven, från U16 till A-laget.
I hockeyallsvenskan och svenska hockeyligan, SHL, jobbar runt 28 målvaktstränare i klubbarna.
Ständiga repetitioner är nyckeln till att etablera målvakternas rörelsemönster och vanor. Att analysera inspelningar av matcher är också viktigt.
GÖR: Målvaktstränare i hockeyallsvenskan för Björklöven. Tränar även klubbens juniorer. Har precis förlängt kontraktet med Umeåklubben i tre år till.
ÅLDER: 46.
BOR: Umeå.
BAKGRUND: Har spelat i bland annat Djurgårdens IF och Södertälje SK.
Smuts, dålig lukt och pappershanddukar som växer på hög i en överfylld papperskorg.
Hygienen på jobbtoaletten handlar inte bara om renlighet. Den påverkar också hur människor upplever sin arbetsplats och i förlängningen hur de trivs och hur länge de väljer att stanna kvar.
För att få en bild av statusen på toaletter på arbetsplatser och i offentliga miljöer har Tork, ett varumärke inom det globala hygien- och hälsoföretaget Essity, ställt frågor till cirka tusen personer i Sverige. Drygt 600 av de tillfrågade arbetade på kontor.
*Två av tre (66 procent) kontorsanställda anser att arbetsplatsens toaletter sällan eller aldrig lever upp till deras förväntningar.
*Nästan en fjärdedel (24 procent) uppger att de har avstått från att använda toaletten trots att de behövde.
*Fyra av tio (40 procent) säger att de spenderat mindre tid på jobbet till följd av dåliga toalettupplevelser.
Arbetsmiljöverket ska nästa år börja följa upp de föreskrifter om utformningen av arbetsplatser (AFS 2023:12), som trädde i kraft den 1 januari 2025. Hur toaletterna utformas och hur tillgängliga de är hör till det föreskrifterna reglerar. Men också i vilket skick de är.
– I arbetsmiljölagen och i våra föreskrifter står att det ska vara en god arbetsmiljö på arbetsplatsen, det gäller även i alla toalettutrymmen, säger Ewa Krynicka Storskog, arkitekt och handläggare på Arbetsmiljöverket.
Hur stor toaletten på en arbetsplats ska vara finns det föreskrifter som reglerar – men inte att det måste finnas toapapper och tvål.
Att det finns tvål är en förutsättning för att kunna förebygga smittspridning
– Man får utgå från att det i begreppet en god arbetsmiljö också ingår tvål och toapapper. Men föreskrifterna är inte specificerade på den detaljnivån. Att det finns tvål är ju också en förutsättning för att kunna förebygga smittspridning.
Till en god arbetsmiljö på toaletten räknar Ewa Krynicka Storskog även pappershanddukar, papperskorg, bägare för dricksvatten, klädkrok, spegel och sophink för sanitetsbindor och liknande.
Underhållet av toalettutrymmen är väldigt viktigt, understryker Ewa Krynicka Storskog. Hur ofta de behöver städas beror till viss del på verksamhetens art. Här måste varje arbetsgivare göra en riskbedömning och skapa tydliga rutiner för städningen.
– Har någon allergier kan toaletterna behöva städas oftare, men det står inte i föreskrifterna exakt hur ofta.
Att toalettmiljön är ren och välkomnande är viktigt för hur bra människor presterar på jobbet, menar Ewa Krynicka Storskog.
– Oroar man sig inför sina toalettbesök kan det skapa stress och ta fokus från arbetet. Känner man att man inte kan gå så ofta som man behöver kanske man dricker för lite och då finns en risk att man även drabbas medicinskt.
Kollega berättade nyligen om en Unionenmedlem som fick avdrag på sin lön för toalettbesök. Arbetsgivaren, en kaféägare i centrala Göteborg, ansåg att medarbetaren tillbringade för lång tid på toaletten.
Unionen har stämt arbetsgivaren, som även bedrev omfattande kameraövervakning av personalen.
– Alla medarbetare har rätt att gå på toaletten på betald arbetstid. Man går när man behöver, några regler om hur många eller långa besöken får vara finns inte, säger Ewa Krynicka Storskog.
En toalett på 15 arbetstagare är ett allmänt riktmärke. Den ska vara avskild från övrig verksamhet och inte ha direkt förbindelse med matutrymme, men ändå ligga i närheten av platsen där arbetet utförs, pausutrymmen, och tvättutrymmen. Toaletten ska ha en låsbar dörr.
En tillgänglig toalett ska rymma en rullstol. Toaletten ska ha en fri golvyta på minst 2,2 x 2,2 meter och en dörröppning som är 0,8 meter. Larm och kontrastmarkeringar bör finnas.
Om arbetsplatsen består av flera våningar ska det finnas minst en toalett på varje våningsplan. Ingen ska behöva gå till en annan våning eller byggnad för ett toabesök.
Alla medarbetare har rätt att på betald arbetstid gå på toaletten när de behöver. Det är inte reglerat i antal eller hur långa toalettbesöken kan vara.
Utformningen av toaletter arbetsplats regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 2023:12.
Källa: Arbetsmiljöverket
Professor Gunnar Johansson vill, utifrån sina erfarenheter, förändra hur trakasserier på jobbet utreds.
Även den norske arbetsmiljöforskaren Ståle Einarsen är kritisk mot hur systemet fungerar i dag. Han vill att Arbetsmiljöverket tar en mer aktiv roll, och sätter press på arbetsgivaren.
När ord står mot ord om mobbning på en arbetsplats måste alla fakta upp på bordet, framhåller han.
– Det är viktigt att utgå från faktiska förhållanden och göra det på ett sätt så att det inte uppstår jävsproblematik. Det ska finnas en skriftlig dokumentation som kan kontrolleras av andra, säger Ståle Einarsen, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Universitetet i Bergen.
Tillsammans med det norska Arbetsmiljöverket och arbetsmarknadens parter har han utvecklat ”Faktaundersökelse”, en metod för att utreda mobbningsärenden som även har använts på arbetsplatser i Sverige.
Metoden går ut på att undersöka fakta på ett systematiskt sätt. Utredaren, som ofta har uppdraget som en del av sin anställning inom företagshälsovården eller på en HR-avdelning, samlar information från de inblandade parterna, hör vittnen och går igenom skriftlig information.
– Det måste finnas en skriftlig dokumentation som kan kontrolleras av andra. Replikrätt är viktigt och man måste utreda alla de involverade parternas utsatthet, säger Ståle Einarsen.
Utredningen går till på ungefär samma sätt om det är en chef eller kollega som är mobbaren. Men behovet av en oberoende utredning kan vara ännu större om det är en ansvarig chef som är anmäld för mobbning, betonar han.
Metoden fick snabbt brett genomslag i Norge när den lanserads för snart 20 år sedan. Men den har också fått kritik, till exempel att det trots ambitionen om en oberoende utredare är arbetsgivaren som formulerar problemet.
– Bäst vore om Arbetsmiljöverket hade en mer aktiv roll i mobbningsärenden. Det gäller både Norge och Sverige. Myndigheten borde kontrollera hårdare att utredningar verkligen kommer till stånd, men också ha resurser och kompetens för att själv kunna utföra oberoende utredningar i särskilt svåra fall, säger Ståle Einarsen.
Arbetsmiljöverket i Sverige ställer krav på arbetsgivare att förebygga och hantera mobbning och kränkande särbehandling, men myndigheten kräver inte att arbetsgivare utreder enskilda mobbningsfall på jobbet.
– I arbetsmiljölagen står inget om hur man ska hantera kränkande särbehandling. Därför ställer vi inte heller krav på utredning. Arbetsmiljöverket går inte in i enskilda ärenden, särskilt inte för att avgöra skuld eller kompensation, säger Ulrich Stoetzer, sakkunnig i frågor om kränkande särbehandling och andra former av organisatorisk och social arbetsmiljö.
Varför gör ni inte det?
– Det ligger inte i vårt uppdrag. Det är parterna och arbetsdomstolen som gör sådana avgöranden.
Så arbetsgivaren är inte skyldig att göra en utredning av ett mobbningsärende som uppstår på arbetsplatsen?
– Inte utifrån vår lagstiftning. Vi ställer inga krav om att det ska utredas om det förekommit kränkande särbehandling eller inte. Det vi ställer krav på är att arbetsgivaren ska utreda om det finns något i arbetsmiljön som bidragit till detta så man kan förebygga det i framtiden. Här utgår vi från våra föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.
Finns det någon annan lagstiftning som kräver att arbetsgivaren utreder?
– Ja, om mobbningen kan få arbetsrättsliga konsekvenser. Om det handlar om någon form av diskriminering kan diskrimineringslagen tillämpas.
Kan Arbetsmiljöverket gå in och vara en oberoende part i en utredning om mobbning på jobbet?
– Det är tveksamt rent juridiskt. Om det ändå skulle gå är det en fråga om resurser. Då behöver vi ett helt annat uppdrag.
Arbetsmiljölagen är framåtsyftande och reglerar arbetsgivarens skyldighet att förebygga olyckor och brister i arbetsmiljön, framhåller Ulrich Stoetzer.
– Arbetsgivaren ska ha klargjort för alla arbetstagare att den här typen av beteende inte accepteras. Arbetsgivaren ska också undersöka arbetsmiljön med utgångspunkt i risken för kränkande särbehandling. Här handlar det om att titta på arbetsbelastning, konflikter och annat som kan bidra till att det uppstår sådant beteende, säger han.
Ulrich Stoetzer är psykolog i grunden och har arbetat med frågor om kränkande särbehandling i 25 år.
– Man brukar prata om att 8-12 procent av alla anställda känner sig utsatta i någon grad, från att man kallar varandra saker man inte borde till systematisk mobbning. Att en av tio är utsatt för kränkande särbehandling är alarmerande. Dels för att det påverkar hälsan och kan leda till psykisk sjukdom, dels för att medarbetare riskerar att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap.
Varför uppstår mobbning?
– Om arbetsmiljön är dålig med för hög arbetsbelastning ser vi att beteendet med mobbning och andra former av kränkande särbehandling ökar. Är man utsatt för ständig stress och press och känner att man inte har tillräckligt med tid så tar det på humöret och risken finns att nu börjar man ta ut sin frustration på andra, säger Ulrich Stoetzer.
Källa: Arbetsmiljöverket