Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

En kärleksförklaring till floskeln

Det finns inga problem, bara utmaningar. Jag blev utmanad av en chef att skriva en hel kommentar fylld med floskler.
Johanna Rovira Publicerad
Johanna kommenterar

Jag vill stärka mitt varumärke och eftersom jag är resultatorienterad vill jag fokusera på ord i tiden. Viktiga ord som kommuniceras på sociala medier. Ord kan dock inte döda mig och allt som inte dödar mig gör mig starkare och eftersom vi bara har ett liv så inventerar jag min verbala verktygslåda men den är så transparent. Den innehåller mest kärnverksamhet och jag vill inte slå in öppna dörrar med floskler som redan är i var mans hand.

Nej, jag tar nya tag och tänker utanför boxen på att kommunicera kvalitativa klyschor som står som spön i backen inom arbetslivet och används flitigt av arbetsmarknadens parter. Men sockrar gärna den beska medicinen med några vanliga hederliga idiom. Mitt viktigaste instrument (vid sidan av min sociala förmåga, min samarbetsförmåga etcetera) i mitt jobb - som är världens roligaste - är trots allt min kompetens i att matcha plattityder och klichéer inom arbetslivet.

En fågel gör ingen sommar, men vi kan inte bara låtsas som att det regnar när någon BP på HR försöker sätta oss på plats genom att lyfta fram fördelarna med lean och viral marketing. Vi kan betrakta det som ett systemfel, strukturerad orättvisa eller en bugg i systemet som spökar, men faktum kvarstår: Personalen ÄR den främsta tillgången, det är ingen floskel, det är dagens sanning och eftersom vi är varandras arbetsmiljö får jag väl bita i det sura äpplet och svälja förtreten för att få livspusslet att gå ihop.

Det gäller att fånga dagen och göra det bästa av situationen samt se till helheten. Så här är det: jag sitter med facit i handen och fastän folk hävdar att de hör vad jag säger så biter de sig själva i svansen, för de lyssnar inte. Vi har fått två öron och en mun av en orsak. Tolerans är a och o och vi har all anledning att återkomma i den frågan, men jag vill ha svar igår. Jag köper inte deras undanflykter men jag vill gärna ha feedback för att inte fastna i samma gamla mönster där jag gärna agerar spindel i nätet och håller bollar i luften (bollen är f.ö. rund).  

Men handen på hjärtat - jag älskar floskler och kommer att fortsätta kämpa för alla plattityders rätt till lika värde. Tillsammans är vi starka.

Då säger vi så.

Får se bara vad chefen säger (fast chef är bara en titel, ledare är något man blir). 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.