Avsikten med stället var att läkare skulle remittera och Försäkringskassan betala för elöverkänsligas rehabilitering i en för dem bra miljö. Sif bidrog med en halv miljon kronor för att Elrum skulle komma till stånd 1999.
I de fall där arbetsgivare har funnits har dessa ibland betalat hälften av kostnaden: 43 000 kronor för två veckor exklusive resan. Under de här tre åren har stället haft cirka 120 gäster varav 90 procent kvinnor.
Huvudman är Arbetslivstjänster, en konsultgrupp inom Ams. Verksamheten har kravet på sig att gå ihop ekonomiskt, därav nerläggningen. Men huset står kvar, så det är fritt fram för andra intressenter att ta över.
På Elrum finns lägenheter som har olika grad av elexponering, arbetsrum med allehanda IT-utrustning samt olika grad av elsanering. Detta för att man ska kunna mäta hur mycket el olika överkänsliga tål och på vilket sätt de bör sanera sin hemmiljö. Mätningarna har byggt på Skerias erfarenheter, en forskningsenhet som drivs av Tekniska högskolan i Luleå och universitetet i Umeå.
Har marknadsföringen varit tillräcklig, föreståndare Martin Larsson?
- Man kan aldrig marknadsföra sig tillräckligt. Men vi har fått en hel del uppmärksamhet i tidningar och etermedia, särskilt här uppe förstås.
Är elöverkänslighet ett minskande problem i samhället?
- Knappast. Det lär finnas mellan 200 000 och 400 000 berörda. Min gissning är att många av dem numera döljs av diagnosen utbrändhet. Så jag kan bara beklaga att möjligheten försvinner att komma hit, få träffa andra i samma situation och bli föremål för utredning.
LISBETH NIEMINEN
I de fall där arbetsgivare har funnits har dessa ibland betalat hälften av kostnaden: 43 000 kronor för två veckor exklusive resan. Under de här tre åren har stället haft cirka 120 gäster varav 90 procent kvinnor.
Huvudman är Arbetslivstjänster, en konsultgrupp inom Ams. Verksamheten har kravet på sig att gå ihop ekonomiskt, därav nerläggningen. Men huset står kvar, så det är fritt fram för andra intressenter att ta över.
På Elrum finns lägenheter som har olika grad av elexponering, arbetsrum med allehanda IT-utrustning samt olika grad av elsanering. Detta för att man ska kunna mäta hur mycket el olika överkänsliga tål och på vilket sätt de bör sanera sin hemmiljö. Mätningarna har byggt på Skerias erfarenheter, en forskningsenhet som drivs av Tekniska högskolan i Luleå och universitetet i Umeå.
Har marknadsföringen varit tillräcklig, föreståndare Martin Larsson?
- Man kan aldrig marknadsföra sig tillräckligt. Men vi har fått en hel del uppmärksamhet i tidningar och etermedia, särskilt här uppe förstås.
Är elöverkänslighet ett minskande problem i samhället?
- Knappast. Det lär finnas mellan 200 000 och 400 000 berörda. Min gissning är att många av dem numera döljs av diagnosen utbrändhet. Så jag kan bara beklaga att möjligheten försvinner att komma hit, få träffa andra i samma situation och bli föremål för utredning.
LISBETH NIEMINEN
