Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Långt ifrån alla stora uppfinnare är goda affärsmän. Gustaf de Laval, som uppfann mjölkseparatorn, sägs till exempel ha saknat sinne för ekonomi. Under sin livstid ägnade han sig åt en mängd projekt, exempelvis rymdraketer och att utvinna guld ur havsvatten. När han avled var han utblottad.
Men hans uppfinning lade grunden för industrijätten Alfa Laval. Det är en av de så kallade snilleindustrierna som byggde på en eller några uppfinningar. Hit räknas också giganter som Electrolux (kylskåp och dammsugare), Asea (elektriska maskiner), SKF (kullager) och många fler.
De fick en enorm roll i Sveriges förvandling från jordbrukssamhälle till industrination. Företagen sysselsatte mängder med anställda och skapade på så vis en marknad för konsumtionsvaror, samtidigt som produktionen gav stora exportinkomster.
Företagen växte och utvecklades på olika vis. I vissa fall gav tillverkningen upphov till överraskande spinn off-effekter. Exempelvis var det SKF som grundade biltillverkaren Volvo 1926. Tanken var att utnyttja bilproduktionen för att utveckla nya kullager.
Under mitten av 1960-talet hade svensk industri en miljon anställda
Under rekordåren – från slutet av 1940-talet fram till början av 1970-talet – gick industrin på högvarv. Den årliga tillväxten låg på tre till fem procent. Tidvis rådde brist på arbetskraft. Kvinnor kom ut i arbete och arbetare från andra länder som Finland och Italien togs emot med öppna armar, exempelvis av Asea i Västerås och Atlas Copco i Nacka.
Som störst, räknat i antalet anställda, var den svenska industrin i mitten av 1960-talet med runt en miljon anställda.
Sedan dess har mycket hänt. Världen har krympt, mycket av tillverkningen har lämnat Sverige för låglöneländer och klassiska industriorter har avfolkats. Våra stora företag är inte längre så stora – i alla fall inte i Sverige.
– De här företagen har betytt enormt mycket för Sveriges utveckling, på många plan. När de framgångsrika industriföretagen var i stark utvecklingsfas kunde de absorbera stora mängder arbetskraft, säger Staffan Hansson, professor emeritus i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet.
– I dag har industrin inte den förmågan. Det är tveksamt i vilken mån den längre kan fungera som stötdämpare för samhällsproblem.
Det betyder inte att industrin har förlorat sin betydelse. Den skapar ju arbete åt många fler än dem som är direkt anställda. För något år sedan visade en undersökning att industrins underleverantörer till största delen levererar tjänster, bara 36 procent levererar varor.
Industrin har dessutom stor betydelse för forskning och innovation, samt svarar för 25 procent av Sveriges BNP. Och när det gäller lönehöjningarna i Sverige är det den exportberoende industrin som sätter nivån sedan Industriavtalet kom till i slutet av 1990-talet.
De senaste decennierna har datoriseringen och robotiseringen kraftigt förändrat situationen. Och det är en trend som kommer att fortgå, tror Staffan Hansson. En allt större del av de anställda jobbar framför datorer i stället för vid maskiner. Om det under en tid framför allt har varit arbetarna som har fått nya arbetsuppgifter är det nu tjänstemännens tur.
– Arbetarna i verkstadsindustrin utför inte längre några enkla jobb. Framöver kommer även tjänstemännen att jobba med nya metoder och på nya sätt, även om det är svårt att säga exakt hur det kommer att se ut.
Hur ser framtiden ut för den svenska industrin?
– Det är tveksamt om företagen kommer att vara lika stora som tidigare. Å ena sidan är de beroende av stordriftsfördelarna, å andra sidan är tendensen att de lägger ut jobb på andra företag. Dessutom lokaliserar man sig gärna utanför Sveriges gränser, vilket kraftigt försvagar svenskt näringsliv, säger Staffan Hansson.
Han är dock pessimistisk när det gäller möjligheterna att påverka utvecklingen.
– Det ligger något ödesbestämt i den. Storföretagen flyttar enheter hit och dit. Makten finns i de starka företagen och i de ekonomiska kretsar som styr. Vi människor är bara schackpjäser i ett stort företagsspel.
Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, är övertygad om att verkstadsindustrin kommer att spela en fortsatt viktig roll för Sverige, även om det inte handlar om en verkstadsindustri av den ”gamla sorten”.
– Stora företag som har varit i stort sett ensamma om sina produkter inordnas numera i produktionskedjor där många länder och industrier deltar. En del av tillverkningen ligger i Sverige, en del någon annanstans medan huvudkontoret kan ligga på ytterligare en annan plats. Jag tror att vi kommer att finnas med som viktiga delar i produktionen eller ibland som underleverantörer. Till exempel genom att vi importerar mycket verkstadsprodukter som sedan förädlas och kanske byggs färdigt och säljs tillbaka. Titta bara på Volvo – över hälften av innehållet i bilarna importeras.
Talet om att Sverige är på väg att avindustrialiseras får man ta med en nypa salt, anser han. Att industrin minskar i förhållande till andra branscher beror delvis på mekaniseringen och robotiseringen som gör arbetarjobb till tjänstemannajobb. Men ett faktum är ändå att de svenska industriföretagen blir allt mindre, sett till antalet anställda i Sverige.
– I dag anställer inte verkstadsföretagen särskilt många och betalar inte heller särskilt mycket i skatt i Sverige. De har mer folk utomlands än i Sverige. Det är frågan om man kan definiera dem som svenska när 80 procent av de anställda finns någon annanstans.
Ändå är de här företagen fortfarande enormt betydelsefulla för Sverige, vilket hänger samman med landets plats i produktionskedjan. I dag ligger Sverige högt upp i kraft av sin kompetens och tekniska färdighet. På så sätt är den svenska industrin betydligt mindre sårbar än industri i länder som ägnar sig åt enklare produktion som kan flyttas eller läggas ned från en dag till en annan.
Men det är inget för alltid givet tillstånd.
– Vi bör vara försiktiga. De asiatiska länderna börjar komma i kapp. Och det går snabbt – för bara 30 år sedan var det ingen som kunde ana att Kina skulle genomgå en industriell revolution av en sådan omfattning som landet har gjort. Därför måste vår utbildning och våra ingenjörer bli ännu bättre, säger Lars Magnusson, som tror att det kommer att bli färre anställda inom industrin i framtiden.
Däremot har han svårt att se att industrin i framtiden skulle bli omsprungen av tjänstesektorn i betydelse.
Vår utbildning och våra ingenjörer måste bli ännu bättre om vi ska klara konkurrensen
– Vi kan inte leva på att sälja tjänster till varandra. Då får vi inga bananer eller datorer och annat som vi behöver. Vi kan inte tillverka allt själv. Visst kan man öka tjänsteexporten, men knappast tillräckligt. Många av tjänsterna säljs på en lokal marknad – det är så att säga inte rimligt att skicka städpatruller till Frankrike.
Många av de klassiska verkstadsföretagen kommer att överleva, fast i vissa fall bara till namnet, inte till innehållet, spår Lars Magnusson.
– De kan sadla om. Se på Nokia som körde med gummistövlar och sedan gjorde telefoner – gud vet vad de ska göra i framtiden. Har man inte gjort bort sig helt har namnet ett högt värde även om man tillverkar något helt nytt.
Ett annat företag som var värsta konkurrent till Nokia om mobilmarknaden på 1990-talet har också provat på annorlunda spår genom åren. I början av 1930-talet, efter Kreugerkraschen, försökte sig dåvarande LM Ericsson på att tillverka stekpannor. Satsningen blev kortvarig. Tiotusen stekpannor hade redan skickats ut när det visade sig att de hade ett fabrikationsfel som gjorde att de började hoppa upp och ner vid uppvärmning för att slutligen explodera.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
Varje år listar Nyckeltalsinstitutet vilka svenska arbetsgivare som är attraktivast när det gäller arbetsvillkor, jämställdhet och hälsa. De bygger sin ranking på en databas med 400 arbetsgivare och 800 000 anställda.
Utifrån den har de rankat företag i olika sektorer, till exempel energi tech och fastighet.
– Medarbetarna är organisationens viktigaste resurs, oavsett situation. Vår kartläggning, baserad på rådande arbetsvillkor och kvantitativa data, visar att goda arbetsvillkor, hälsosam arbetsmiljö och jämställda utvecklingsmöjligheter är avgörande för framgång, säger Tina Ekström, vd på Nyckeltalsinstitutet, i en kommentar.
Arbetsgivarna med bäst arbetsvillkor i sin bransch:
El/energi
Mest attraktiva arbetsgivare: Uniper i Sverige
El/energi
Mest jämställda arbetsvillkor: Ellevio Sverige AB
Fastighet
Mest attraktiva arbetsgivare: Hemsö Fastighets AB
Mest jämställda arbetsvillkor: Akademiska hus
Techbranschen
Mest attraktiva arbetsgivare: Hewlett Packard Enterprise
Mest jämställda arbetsvillkor: Canon Svenska AB
Kategorin attraktiv arbetsgivarindex baseras på faktorer som exempelvis tillsvidareanställningar, lika chefkarriär, gruppstorlek, kompetensutveckling och sjukfrånvaro.
Om arbetsgivarna har kollektivavtal ingår inte i själva indexet, men det finns ändå med som en bakomliggande faktor i analysen enligt Nyckeltalsinstitutet.
Jämställdhetsindex, Jämix, baseras på faktorer som lika arbetsvillkor för män och kvinnor, lönestrukturer, ledningsgrupp, föräldraskap, heltids- och tillsvidareanställningar.
Resultatet baseras på insamlad statistik från 2024 där drygt 800 000 medarbetares arbetsvillkor från cirka 400 företag och organisationer kategoriserats. De listade organisationerna är de som har uppnått högst resultat i sin bransch i respektive index.
Tidigare i år gick Northvolt i konkurs. Exakt vad som ska hända med företaget är oklart, men konkursförvaltaren letar köpare. Klart är i alla fall att tusentals har varit tvungna att lämna företaget. Samtidigt skriker många svenska företag efter teknisk kompetens – särskilt ingenjörer – och flera av dem försöker nu suga åt sig tidigare Northvoltanställda.
Hitachi Energy (tidigare kraftdivisionen på ABB) utvecklar och tillverkar tekniker och produkter för energisystem. För två år sedan tog företaget hem en stororder värd 147 miljarder kronor för utrustning till vindkraftsparker i Nordsjön. Då växte rekryteringsbehovet enormt.
– Vi anställer i snitt 130 personer i månaden och har gjort det i över två år. Anledningen är en jättestor efterfrågan på våra produkter och tjänster, säger Martin Sangve, HR-direktör på Hitachi Energy.
Bolaget behöver framför allt anställa ingenjörer, men också inköpare, ekonomer och medarbetare till HR. Men ingenjörsbristen i Sverige är stor. Så när Northvolt tvingas säga upp folk kan många få ny anställning hos Hitachi Energy.
– Hittills har vi rekryterat drygt 50 personer därifrån. Det finns många likheter mellan oss och Northvolt när det gäller kompetensprofiler. De har varslat enormt många och vi anställer enormt många. Men vi hade helst sett att Northvolt hade funnits kvar och bidragit till att attrahera kompetens till Sverige. Vi håller fortfarande tummarna för ett lyckligt slut på den historien, säger Martin Sangve.
En av dem som bytt är Anton Ekeström. Han började jobba för Northvolt redan 2016 och flyttade till Skellefteå 2021.
– Vi köpte hus där och fick vår son Alvar där. Vi trivdes jättebra i Skellefteå, säger han.
Men i höstas bestämde sig familjen för att flytta till Stockholm. Beslutat grundade sig dels i hur situationen på Northvolt utvecklade sig, dels i en önskan att komma närmare släkten.
– Egentligen skulle jag ha börjat på en tjänst på Northvolt i Stockholm, men insåg att det var ett tufft läge för företaget. Samtidigt hörde Hitachi Energy av sig och hade spännande saker på gång, så då valde jag att lämna efter åtta år på Northvolt.
Det måste ha varit tufft att lämna efter att ha varit med från starten?
– Det är enormt mycket svett och hårt arbete som jag har lagt där. Att det blev som det blev beror inte på att det inte var duktiga människor som försökte. Vi är jättemånga som har lagt enormt mycket tid och engagemang på att få det att funka. Samtidigt var det kanske ändå dags för mig att lämna efter åtta år på samma företag.
I dag jobbar Anton Ekeström med produktledning och affärsutveckling. Han har stor nytta av erfarenheterna från Northvolt, dels för att båda företagen arbetar med energi, dels för att de befinner sig i tillväxt.
– Jag är van vid att jobba med produkter i teknologins framkant och jag vet hur man tar sig an en osäker framtid. Jag har också lärt mig mycket om människor. Vi hade människor från många olika kulturer på Northvolt och det har vi på här också. Vi lärde oss onboarding och att ta hand om människor som flyttade från andra ställen och det är viktigt också på Hitachi Energy.
Även Martin Sangve lyfter fram vikten av att se till att nya får en bra start på anställningen.
– Som ny ska man känna sig välkommen och uppskattad när man kommer hit. Det är ett jätteprojekt i sig som vi ständigt jobbar med att förbättra.
Ni rekryterar över 100 personer i månaden. Hur lyckas ni med det?
– Vi har såklart många rekryterare. Vi jobbar mot att ständigt vara en ”employer of choice”, alltså att folk vill arbeta hos oss. Att vi har medarbetare som talar gott om oss och rekommenderar oss till andra är en enormt kraftfull marknadsföring.
