Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Oro på SAS efter finsk outsourcing

Bland SAS kabinpersonal finns en stark oro för att en stor del av jobben snart kommer att outsourcas till flygpersonal från låglöneländer. Samtidigt känner sig de anställda övergivna, både av politikerna och Unionen.
- Det bara pratas men ingenting händer, säger Sven Cahier, ordförande i SAS tjänstemannaförening.
Anita Täpp Publicerad
Janerik Henriksson/TT
Kabinpersonal från Finnair på väg från ett arbetspass. Janerik Henriksson/TT

Bolag som Ryanair och Norwegian har länge lyckats hålla låga priser, inte minst genom att hyra in personal från företag i länder med låga löner.

Som första statliga europeiska flygbolag har Finnair nyligen beslutat att outsourca kabinjobb, vilket förväntas leda till stora besparingar och 540 uppsägningar bland den finska personalen.

Nu befaras att SAS kommer göra samma sak.

Lars Wigelstorp Andersen, SAS-direktör för public affairs, säger till danska Avisen, apropå Finnair:

"Det här ett företag som är direkt jämförbart med oss, och det är en konkurrent till SAS.” ... "Vi har en skyldighet att få företaget att överleva, och om det enda alternativet är att gå samma väg som våra konkurrenter, så måste vi göra det.”

Det här är i och för sig inget nytt för den svenska kabinpersonalen, säger Sven Cahier.

- Vi har länge vetat att det här är något man diskuterar. Men man har inte kommit fram till något ännu eftersom man avvaktar utvecklingen. Men om alla andra flygbolag anlitar lågavlönade från andra länder kommer man att göra det inom SAS också.  Eller gå under, säger han.

Vad skulle det innebära om SAS gör på samma vis som Finnair?
- Det skulle betyda att en stor del av vår kabinpersonal blir övertalig. Och om man gör på samma vis som Ryanair och Norwegian så skulle piloterna vara tvungna att bilda egna firmor och hyra ut sig till SAS. Eller så skulle man hyra in dem via något bolag utomlands.

-Blir det inget politiskt stopp på det här så blir SAS också tvunget att göra så här.

I Danmark kräver företrädare för SAS och andra aktörer politiska insatser, har ni också gjort det?
- Ja, vi har försökt få Unionen att hjälpa oss med opinionsbildning på det här området. Jag tog upp frågan med förbundets ordförande Cecilia Fahlberg i maj 2012 och hon lovade då tillsätta en utredning, men någon sådan har jag inte sett än. Nu börjar det i och för sig lossna genom att man tagit fram planer från Unionens sida, om hur man skulle kunna agera. Men det har tagit lång tid, över två år, vilket vi är besvikna över.

Vad hoppas ni att politikerna ska göra?
- Framför allt skulle de kunna agera skattevägen, att exempelvis en thailändsk besättning som stannar och bor i Sverige en viss tid ska vara skattepliktig här. Eller om thailändarna inte själva ska skatta, att man tar skatten från bolaget. Det är nog den effektivaste vägen.

- Sedan skulle EU-staterna kunna gå ihop och införa ett förbud så att exempelvis en thailändsk besättning inte får flyga på andra stater än Thailand och inte får stanna i Sverige, Norge och Danmark och från den basen flyga vidare. Men EU är inte alls intresserad av det här, de ser det bara ur konsumenternas intressen och struntar fullständigt i personalen.

Men ur konsumentsynpunkt, vad spelar det för roll om det är svenskar eller thailändare i SAS kabiner?
- Det hänger på hur besättningen agerar i en nödsituation, om de klarar en sådan bra eller inte, det vet vi ju inte. Med en ganska stor omsättning av personalen så sjunker erfarenheten i kabinen vilket påverkar säkerheten. Och nationalekonomiskt tappar man mycket pengar om jobben, lönerna och skatten försvinner från Sverige.

Enligt Sven Cahier är oron bland den svenska kabinpersonalen nu mycket stark.

– De ser ju inte heller att det finns någon politisk vilja att stoppa det här nu. Det pratas mycket om det men ingen tar i det här.

Fotnot:
Inom SAS finns cirka 1 700 piloter och omkring 2 700 kabinanställda.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Här är de vanligaste skälen till att vi byter jobb

Pengar, chefen och livet utanför jobbet. Det är de främsta orsakerna till att vi byter jobb. Var femte anställd vill byta arbetsplats – men få tar steget, visar en ny rapport.
Ola Rennstam Publicerad 26 augusti 2026, kl 06:00
Missnöje med lön och ledarskap får anställda att vilja byta jobb, men osäkerheten på arbetsmarknaden och i ekonomin håller dem kvar, visar en rapport från rekryteringsföretaget Randstad. Foto: Colourbox

På den svenska arbetsmarknaden är det få som byter jobb – men viljan finns där. Drygt var femte anställd planerar att lämna sin arbetsgivare inom ett halvår, men betydligt färre tar steget, visar en ny rapport från Randstad.

Foto: Randstad

– Det finns en solklar inlåsningseffekt där många är rädda för att byta jobb. Det har varit stökigt på arbetsmarknaden de senaste åren med mycket uppsägningar, så har man ett arbete håller man fast vid det. Och det kommer fortsätta vara så tills Sverige visar upp en bättre ekonomisk tillväxt, säger Cecilia Mannheimer, 
ansvarig för rekrytering och bemanning på Randstad.

 

Låg lön och svagt ledarskap bakom missnöjet

När arbetstagare väl säger upp sig handlar det sällan om en enskild orsak. I stället är det flera faktorer som samverkar: missnöje med lön, bristande ledarskap och ett livspussel som inte går ihop – men också känslan av att jobbet inte längre känns meningsfullt.

– Det handlar ofta om en bristande tilltro till ledningen och en avsaknad av kommunikation med sin chef.  För stressade chefer som befinner sig i en omorganisation är det lätt att tappa bort vikten av att se sina medarbetare, säger Cecilia Mannheimer.

Brist på flexibilitet skrämmer bort unga

Det finns en tydlig röd tråd i rapporten: samma faktorer som får anställda att sluta är de saker som de söker hos en ny arbetsgivare. Lön och balans mellan arbete och fritid toppar båda listorna i undersökningen. För arbetsgivare innebär det en konkret risk – lever man inte upp till grundkraven, tappar man folk, påpekar Randstad i rapporten.

– Yngre generationer värderar balans mellan jobb och fritid i högre utstäckning än tidigare generationer. Om man som arbetsgivare inte kan erbjuda flexibilitet kommer man få svårt att attrahera nya talanger.

Men pengar är bara en del av ekvationen. Relationer på jobbet och hur arbetsvardagen faktiskt fungerar väger tungt. Engagemang och den dagliga upplevelsen är avgörande – minst lika viktiga som lönen.

Unga prioriterar utveckling – äldre relationen till chefen

Bakom siffrorna finns också tydliga generationsskillnader. Yngre (Generation Z och millennials) lämnar oftare på grund av låg lön, brist på utveckling och ointressanta arbetsuppgifter. Äldre (Generation X och baby boomers) sätter i stället ställ relationen till chefen främst – följt av lönen.

De vanligaste skälen att byta jobb

För låg lön (39%)

Dålig relation till ledningen (31%)

Obalans mellan jobb och fritid (30%)

Ointressanta arbetsuppgifter (29%)

Brist på karriärmöjligheter (26%)

Dålig arbetsmiljö (22%)

Otrygghet i anställningen (19%)

Känsla av att inte bli rätt belönad (13%)

Svårt att ta sig till jobbet (11%)

Dåligt rykte om arbetsgivaren (9%)

Brist på investeringar i teknik och innovation (5%)

Företaget bidrar inte till samhälle eller miljö (5%)

Källa: Randstad. 3895 personer i Sverige deltog i undersökningen. Läs hela rapporten här.