Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Konsten att starta ett företag

Det var en vacker sommarnatt som Ali och hans två kompisar Saleh och Shafik satt och funderade på vad de ville göra i framtiden. De hade just tagit studenten, och pratade om vilka förutsättningar de hade. Skulle de kunna starta eget?
Gabriella Westberg Publicerad 20 februari 2015, kl 13:33

– Vi hade ju inget startkapital, och kunde inte köpa in någon maskinpark eller så. Men vi hade oss själva och en massa människor vi känner som har olika talanger och kompetenser, men som inte kommit ut i arbetslivet. Vi såg det som vårt kapital.

Ali Khalil, Saleh Karrani och Shafik Muwanga var inte ens 20 år fyllda när de drog igång bemannings- och rekryteringsbolaget SSA-Group. I dag har de tre personer anställda på heltid, utöver sig själva. De ser sina arbetslösa vänner och grannar som konkurrensmedel.

Enligt Ali Khalil var nyckeln för dem att jobba med ett mycket lokalt perspektiv, de rekryterar från fritidsgårdar och från närområdet och har specialiserat sig på att hitta vad de kallar ”reell kompetens” till skillnad från den mer formella.

– Världens bästa programmerare kanske inte har en examen från KTH, utan sitter hemma och hackar. Vi känner dem vi jobbar med och vet vad de kan.

Sin metod kallar de ”innovativ rekrytering”. Ali Khalil berättar om ett av deras första jobb. Kunden hade två fasta tjänster att tillsätta. Ali, Saleh och Shafik fick en kravprofil och presenterade efter en tid sex kandidater som alla motsvarade profilen. Om kunden kunde tänka sig att ta in alla sex på tre veckors praktik, skulle de sedan få välja ut vilka två som skulle få den fasta tjänsten.

– Men vi sa inget om namn, kön eller ålder på kandidaterna då! Det här är personer som alla sökt liknande jobb tidigare men inte ens fått svar på sina inskickade ansökningar, förklarar Ali Khalil.

Det slutade med att alla sex fick anställning, berättar han stolt. Men vi tar det från början. Hur startar man ett företag när man aldrig har gjort något sådant förut? Jo,  man måste få rätt stöd i rätt tid, menar Ali Khalil. De tre vännerna träffade också en coach på Nyföretagarcentrum inför starten. Där fick de dock ingen vidare uppmuntran.

– Den coach vi träffade då trodde inte att det skulle funka utan investeringskapital och sa att vi måste börja med att investera i arbetskläder och hemsida, innan vi drog igång. Vi gick därifrån och tänkte: Äh, vi kör ändå!

Det fanns flera hinder att ta sig över, skulle det visa sig. De potentiella kunder de närmade sig ville se referenser, att de skulle visa att de levererat förut. Men det hade de ju inte.

Ali Khalil tycker att kommunerna borde ta ett större ansvar för företagsamma medborgare och våga ge dem den där chansen.

– Den största risken de löper är att köpa en tjänst med dålig leverans. Jaha, det går man vidare ifrån. Men om det går bra – det går knappt ens att räkna på den nyttan! Det där första steget är så viktigt, det är där det avgörs om det blir något eller inte.

SSA-Groups första kund blev också Botkyrka kommun. Det de fakturerade kommunen blev både startbudget och en första referens.

Nästa hinder handlade om det mer formella: regler, rutiner, skatter och juridik.

– Vi hade ingen aning om hur man driver ett företag när vi startade. Vi anställde folk på olika sätt som vi sedan förstod var olagliga. Vi visste inte att man inte fick göra så.

De var inte alls beredda på hur mycket byråkrati det krävdes. De fick böter gång på gång för att ha fyllt i olika skatteformulär fel. Även om det handlade om mindre summor - fem hundra kronor här, en tusenlapp där – kändes det som enorma summor för de tre studenterna.

– ”Sorry, vi visste inte att man måste kryssa i den där rutan”, sa vi. Men det hjälpte inte.

Första gången de hörde ordet ”offert” var när en kund bad om en. De letade upp faktureringsmallar och anställningsavtal på nätet som de kopierade.

– Vi hade inte råd att köpa in några tjänster, så vi fick sitta uppe på nätterna och googla oss fram. Från början hade vi inget kontor heller, vi satt på nattöppna Donken (McDonalds) med en laptop. På dagen klädde vi oss fint och mötte kunder.

Nu har de fått rutin på det byråkratiska. Men det finns fortfarande orosmoln bland reglerna för företagare, säger Ali Khalil. Sjuklöneansvaret till exempel, som innebär att företaget måste stå för sjuklönen de första två veckorna, om en anställd blir sjuk.

– Om någon av oss blir sjuk och vi måste ta in en vikarie – det blir en så sjukt hög kostnad för ett litet företag som vårt.

Ali Khalil tycker att små företag med mindre än fem anställda åtminstone under det första året borde få slippa den första veckans sjuklöneansvar. Det skulle få många fler företag att överleva, säger han.

Och så efterlyser han en slags startcentral, som skulle kunna fungera som Arbetsförmedlingen för de som söker jobb. Ett ställe där man kan ställa enormt enkla frågor men som är svåra att hitta svar på, som han säger. Där skulle man samla information från Bolagsverket, Skatteverket, juridisk kompetens och så skulle det finnas en coach-service för nyföretagare. Tillväxtverket?

– Om Tillväxtverket har det ansvaret skulle de behöva bli mycket synligare, för jag har verkligen letat efter en sådan tjänst.

Facket borde också kunna komma närmare uppstartsföretagarna, säger han. Första gången han kom i kontakt med Unionen Egenföretagare hade han ingen aning om att det ens fanns fackförbund som också riktade sig till företagare.

Ali Khalil

Född: 1992
Bor: Alby ”Kan inte tänka mig att leva någon annanstans än här!”
Utbildning: Gymnasiet, teknisk linje. Påbörjade lärarutbildning vid Södertörns högskola. ”Men hoppade av när det började gå bra för SSA Group.”
Politiska uppdrag: Vice ordförande i arbetsmarknads- och näringslivsberedningen för MP i kommunfullmäktige.
Ideellt: Ordförande för idrottsföreningen Konyaspor.

Arbetsmarknad

Transport vill ta över kabinanställda

Transportarbetarförbundet är i öppen strid med Unionen. LO-förbundet har börjat organisera kabinanställda − en bransch som tillhör Unionen − med uttalat syfte att ta över hela avtalsområdet.
Ola Rennstam Publicerad 8 mars 2024, kl 14:18
Till vänster kabinpersinal, till höger Transportarbetarförbundets huvudkontor.
Transportarbetarförbundet och Unionen är i öppen konflikt. Transport organiserar nu kabinpersonal, som normalt tillhör Unionen, i ett försök att utvidga sitt inflytande över avtalsområdet. Foto: AP/Claudio Bresciani/TT.

Det har seglat upp en konflikt mellan Unionen och Transportarbetarförbundet. Bråket gäller vilket fackförbund som anställda inom flyget ska tillhöra. Enligt Transports förbundsordförande, Tommy Wreeth, är många kabinanställda missnöjda med Unionens sätt att företräda dem och vill nu gå över till LO-förbundet.

Tommy Wreeth.
Tommy Wreeth. Foto: Martin Hörner Kloo.

I en krönika i tidningen Transportarbetaren går Tommy Wreeth till attack mot Unionen och konstaterar att hans förbund nu officiellt börjat organisera kabinpersonal inom flyget. Syftet är att ”ta över hela avtalsområdet från Unionen på sikt”. Han passar också på att dela ut en råsop mot Unionen:
”Deras nuvarande förbund Unionen verkar mest intresserade av deras avgift och mindre intresserade av fackligt medlemsnära arbete", skriver Tommy Wreeth i krönikan.

Unionen har en annan bild av stämningen bland medlemmarna inom flyget. Samtidigt är ledningen medveten om att det finns en frustration kring hur villkoren i branschen har försämrats under de senaste åren, särskilt efter pandemin.

− Generellt är medlemmarna inom flyget nöjda med Unionen men vi vet också att det finns missnöje. Vi har nu en tät dialog med alla klubbar för att reda ut eventuella missförstånd och se hur vi kan hjälpa dem istället för de lämnar till ett annat förbund, säger Martin Johansson, andre vice ordförande i Unionen.

Vilken är er kommentar till Transports agerande i den här frågan?

Martin Johansson.
Martin Johansson. Foto: Peter Jönsson.

Det är bara ett halvår sedan vi fick till ett avtal mellan Unionen och LO för att hantera den här typen av frågor, och nu väljer de att bryta mot det avtalet genom att försöka organisera en grupp som vi sedan länge organiserar och tecknar avtal för. Det är tråkigt och bekymmersamt, säger Martin Johansson.

Kollega har varit i kontakt med de tre kabinklubbar, som enligt Transportarbetarförbundet, har uttryckt att de är beredda att lämna Unionen. Samtliga tillbakavisar uppgifterna, man påpekar dock att man uttryckt missnöje med hur förbundet företrätt dem men att man nu har en bra dialog.

Tommy Wreeth vill inte uppge vilka företag det rör sig om eller hur många som gått över till Transport, men skriver i ett mejlsvar att det finns en lång historik av missnöje med Unionen bland kabinanställda.

Enligt Unionen finns ett avtal mellan LO och Unionen om att inte ta över varandras medlemmar. Bryter ni mot det avtalet?

"Transport har inte sökt medlemmar inom avtalsområdet. Det är kabinanställda som kontaktat oss och uppgett att de är missnöjda med Unionen och att de vill byta till Transport. Vi har sedan informerat Unionen, LO och arbetsgivarorganisationen om situationen, enligt praxis."

Du går hårt mot Unionen i din krönika och skriver att Unionen inte är någon riktig fackförening och att Unionen bara är intresserad av medlemsavgifterna. Står du fast vid den kritiken? På vilket sätt är Unionen inte någon riktig fackförening?

"Jag skriver att medlemmar i Unionen vänt sig till oss och att de söker efter en riktig fackförening som är närvarande och tar fighten. Jag skriver ingenting om vad Unionen är eller inte är. Jag skriver också att det "verkar" som att Unionen mest är intresserade av deras avgifter och det är ordagrant den kritik som framförts till oss från de som kontaktat oss. Om kabinanställda varit nöjda med Unionen hade vi sannolikt inte varit där vi är. Sedan kan Unionen säkerligen agera bättre inom andra branscher och till andra medlemsgrupper."