Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Konsten att starta ett företag

Det var en vacker sommarnatt som Ali och hans två kompisar Saleh och Shafik satt och funderade på vad de ville göra i framtiden. De hade just tagit studenten, och pratade om vilka förutsättningar de hade. Skulle de kunna starta eget?
Gabriella Westberg Publicerad

– Vi hade ju inget startkapital, och kunde inte köpa in någon maskinpark eller så. Men vi hade oss själva och en massa människor vi känner som har olika talanger och kompetenser, men som inte kommit ut i arbetslivet. Vi såg det som vårt kapital.

Ali Khalil, Saleh Karrani och Shafik Muwanga var inte ens 20 år fyllda när de drog igång bemannings- och rekryteringsbolaget SSA-Group. I dag har de tre personer anställda på heltid, utöver sig själva. De ser sina arbetslösa vänner och grannar som konkurrensmedel.

Enligt Ali Khalil var nyckeln för dem att jobba med ett mycket lokalt perspektiv, de rekryterar från fritidsgårdar och från närområdet och har specialiserat sig på att hitta vad de kallar ”reell kompetens” till skillnad från den mer formella.

– Världens bästa programmerare kanske inte har en examen från KTH, utan sitter hemma och hackar. Vi känner dem vi jobbar med och vet vad de kan.

Sin metod kallar de ”innovativ rekrytering”. Ali Khalil berättar om ett av deras första jobb. Kunden hade två fasta tjänster att tillsätta. Ali, Saleh och Shafik fick en kravprofil och presenterade efter en tid sex kandidater som alla motsvarade profilen. Om kunden kunde tänka sig att ta in alla sex på tre veckors praktik, skulle de sedan få välja ut vilka två som skulle få den fasta tjänsten.

– Men vi sa inget om namn, kön eller ålder på kandidaterna då! Det här är personer som alla sökt liknande jobb tidigare men inte ens fått svar på sina inskickade ansökningar, förklarar Ali Khalil.

Det slutade med att alla sex fick anställning, berättar han stolt. Men vi tar det från början. Hur startar man ett företag när man aldrig har gjort något sådant förut? Jo,  man måste få rätt stöd i rätt tid, menar Ali Khalil. De tre vännerna träffade också en coach på Nyföretagarcentrum inför starten. Där fick de dock ingen vidare uppmuntran.

– Den coach vi träffade då trodde inte att det skulle funka utan investeringskapital och sa att vi måste börja med att investera i arbetskläder och hemsida, innan vi drog igång. Vi gick därifrån och tänkte: Äh, vi kör ändå!

Det fanns flera hinder att ta sig över, skulle det visa sig. De potentiella kunder de närmade sig ville se referenser, att de skulle visa att de levererat förut. Men det hade de ju inte.

Ali Khalil tycker att kommunerna borde ta ett större ansvar för företagsamma medborgare och våga ge dem den där chansen.

– Den största risken de löper är att köpa en tjänst med dålig leverans. Jaha, det går man vidare ifrån. Men om det går bra – det går knappt ens att räkna på den nyttan! Det där första steget är så viktigt, det är där det avgörs om det blir något eller inte.

SSA-Groups första kund blev också Botkyrka kommun. Det de fakturerade kommunen blev både startbudget och en första referens.

Nästa hinder handlade om det mer formella: regler, rutiner, skatter och juridik.

– Vi hade ingen aning om hur man driver ett företag när vi startade. Vi anställde folk på olika sätt som vi sedan förstod var olagliga. Vi visste inte att man inte fick göra så.

De var inte alls beredda på hur mycket byråkrati det krävdes. De fick böter gång på gång för att ha fyllt i olika skatteformulär fel. Även om det handlade om mindre summor - fem hundra kronor här, en tusenlapp där – kändes det som enorma summor för de tre studenterna.

– ”Sorry, vi visste inte att man måste kryssa i den där rutan”, sa vi. Men det hjälpte inte.

Första gången de hörde ordet ”offert” var när en kund bad om en. De letade upp faktureringsmallar och anställningsavtal på nätet som de kopierade.

– Vi hade inte råd att köpa in några tjänster, så vi fick sitta uppe på nätterna och googla oss fram. Från början hade vi inget kontor heller, vi satt på nattöppna Donken (McDonalds) med en laptop. På dagen klädde vi oss fint och mötte kunder.

Nu har de fått rutin på det byråkratiska. Men det finns fortfarande orosmoln bland reglerna för företagare, säger Ali Khalil. Sjuklöneansvaret till exempel, som innebär att företaget måste stå för sjuklönen de första två veckorna, om en anställd blir sjuk.

– Om någon av oss blir sjuk och vi måste ta in en vikarie – det blir en så sjukt hög kostnad för ett litet företag som vårt.

Ali Khalil tycker att små företag med mindre än fem anställda åtminstone under det första året borde få slippa den första veckans sjuklöneansvar. Det skulle få många fler företag att överleva, säger han.

Och så efterlyser han en slags startcentral, som skulle kunna fungera som Arbetsförmedlingen för de som söker jobb. Ett ställe där man kan ställa enormt enkla frågor men som är svåra att hitta svar på, som han säger. Där skulle man samla information från Bolagsverket, Skatteverket, juridisk kompetens och så skulle det finnas en coach-service för nyföretagare. Tillväxtverket?

– Om Tillväxtverket har det ansvaret skulle de behöva bli mycket synligare, för jag har verkligen letat efter en sådan tjänst.

Facket borde också kunna komma närmare uppstartsföretagarna, säger han. Första gången han kom i kontakt med Unionen Egenföretagare hade han ingen aning om att det ens fanns fackförbund som också riktade sig till företagare.

Ali Khalil

Född: 1992
Bor: Alby ”Kan inte tänka mig att leva någon annanstans än här!”
Utbildning: Gymnasiet, teknisk linje. Påbörjade lärarutbildning vid Södertörns högskola. ”Men hoppade av när det började gå bra för SSA Group.”
Politiska uppdrag: Vice ordförande i arbetsmarknads- och näringslivsberedningen för MP i kommunfullmäktige.
Ideellt: Ordförande för idrottsföreningen Konyaspor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Lista: Sumprunkare och fem andra utdöda yrken

Yrken kommer och går, och framtida jobb är svåra att förutse. Men vi kan se tillbaka på historiska jobb som inte längre finns - som till exempel sumprunkare och rackare.
Lena Michanek Publicerad 23 oktober 2026, kl 06:00
Småbåtar och bryggor i hamnen vid Slussen, med Stockholms bebyggelse och kyrktorn i bakgrunden.
Fiskarhamnen vid Slussen i Stockholm 1896. Här jobbade sumprunkare med att hålla infångad fisk vid liv. Fotograf: Okänd, Stadsmuseet i Stockholm

Teknikskiften har alltid påverkat arbetsmarknaden. Gatubelysning, kylskåp, modern sjukvård och nya lagar har inte bara gjort vardagen enklare. Förändringarna har också skickat hela yrkeskårer till historieböckerna. 
Här är sex jobb som en gång gick att skriva på visitkortet, åtminstone om visitkort hade varit vardagsmat.

 

1. Lykttändare 

I mitten av 1700-talet fick Stockholm allmän gatubelysning och kungliga förordningar bestämde när lyktorna skulle tändas och släckas. Därmed blev lykttändare ett yrke, som gick i graven under 1940-talet då elektriska lampor tog över. 

  1. Rackare 

En rackare var i södra Sverige dräng till bödeln, vilket bland annat innebar att göra i ordning avrättningsplatser och ta hand om de avrättade. Rackaren slaktade även hästar och andra djur och tog hand om avfall på nätterna. 

När rackaren kom för att slakta hästar serverades en slaktarsup i ett speciellt glas som ingen annan drack ur eftersom rackaren ansågs vara oren. Därifrån härstammar uttrycket ”ta sig en rackare”. Yrket försvann i samband med att dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. 

  1. Sumprunkare

Sumprunkaren såg till att vattnet i fisksumpar cirkulerade så att syre tillfördes och fiskarna inte dog. En sump är i sammanhanget en behållare för förvaring av levande fisk. 

Arbetet var hårt. En teknik var att fästa ett rep i sumpen eller i en båt med sump, och i andra änden sätta en tung sten som sumprunkaren höll i ständig rörelse. Yrket dog ut under 1940-talet, när modernare kylteknik gjorde sitt intåg.

  1. Salpetersjudare 

Yrket bestod i att samla in urindränkt jord och genom olika processer, däribland sjudning, utvinna salpeter. Gustav Vasa hade bestämt att jorden under böndernas ladugårdar tillhörde staten, eftersom salpeter var en viktig beståndsdel i svartkrut. Yrket hade öknamnet ”pissegubbe” och gick ur tiden när bomullskrutet upptäcktes. Den statliga organisationen för yrket avskaffades 1895.

  1. Munskänk 

En munskänk skötte dryckesvarorna vid kungliga hov och hos furstar och stormän. Munskänken skulle skydda sin herre mot förgiftning och behövde ibland prova drycken själv innan den serverades. En munskänk behövde vara pålitlig och yrket ansågs vara en förtroendepost. I Sverige tycks munskänkar ha funnits vid hovet till början av 1700-talet. 

  1. Fältskär 

En fältskär var medeltidens kirurg, ofta med en bakgrund som barberare. 

Under de många krigen i Europa under medeltiden var efterfrågan stor, men från 1800-talet började utbildade läkare successivt ta över kirurgin. Fältskär var dock en erkänd utbildning övervakad av Medicinalstyrelsen fram till slutet av 1800-talet.  

Källa: Wikipedia, Förvaltningshistorisk ordbok