Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Kompetensbristen ett hot mot välfärden

Det råder stor brist på kompetens i Sverige – och problemet blir bara större. Redan i dag försvinner arbetstillfällen till andra länder, företagen har svårt att växa. Och några enkla lösningar finns inte.
Ola Rennstam, David Österberg Publicerad 23 januari 2020, kl 09:48
Fack, arbetsgivare och experter är eniga: problemet med bristande kompetens är stort och ökar. En av utmaningarna är att lyckas integrera nyanlända bättre och att validera utländska utbildningar. Illustration: Linnea Blixt

Jonah Andersson är i en drömsits. Hon är utbildad systemutvecklare och därmed en av dem som företagen slåss hårdast om att rekrytera.

– Det känns tryggt att veta att jag kan byta jobb och att det finns stora möjligheter i karriären. För mig är det viktigt med personlig utveckling och flexibilitet.

Hon arbetar på IT-konsultföretaget Frontwalker och stortrivs med sitt jobb.

– Roligast är att lösa problem och skapa något som kunderna använder och som underlättar deras vardag. Mitt arbete är väldigt varierat – förutom systemutveckling sköter jag underhåll, fixar buggar i systemen och har kundmöten, säger hon.

Bristen på utbildad arbetskraft i IT-sektorn är enorm. Enligt en undersökning från Ipsos sysselsatte branschen närmare 210 000 personer år 2017. 2022 beräknas det saknas 70 000 medarbetare.

Och IT-branschen är inget undantag på svensk arbetsmarknad. Det saknas även civilingenjörer, tekniker, kemister, receptarier, arkitekter, biomedicinska analytiker. Och många fler.

Bristen på kompetens ger guldläge för de få som utbildat sig inom rätt område. Men för företagen och för Sverige är den ett enormt problem. Katarina Lundahl, chefsekonom på Unionen, är övertygad om att den lett till att Sverige gått miste om en stor mängd arbetstillfällen.

– Väldigt många företag har svårt att rekrytera nyckelkompetens. Det är uppenbart att en hel del arbetstillfällen har hamnat i andra länder som en konsekvens av kompetensbristen, säger hon.

Patrik Karlsson, arbetsmarknadsexpert på arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, anser att frågan är en av de viktigaste för svenska företag.

– De tvingas att tacka nej till ordrar och förfrågningar. Det gör det svårt att växa och att behålla goda relationer till kunder. Problemet finns i alla branscher vi tittar på. Och det har funnits länge. Vi började göra undersökningar 1999 och sedan dess har kompetensbristen varit påtaglig, säger han.

Läs mer: Framtidens jobb – och så hög lön får du

Dessutom är det svårt att se någon riktig ljusning. Patrik Karlsson kallar underskottet strukturellt och säger att han ”har svårt att vara jättepositiv”. Även Arbetsförmedlingen räknar med fortsatt brist inom flera branscher.

– På fem års sikt ser vi att det kommer att råda en fortsatt brist inom till exempel IT och bygg. Efterfrågan drivs av den tekniska och digitala utvecklingen samt befolkningsförändringar, säger Annelie Almérus, arbetsmarknadsanalytiker på myndigheten.

Fack, arbetsgivare och experter är ense: problemet är stort och växer. Så vad ska man göra åt det? Även här pekar svaren åt samma håll – att förändra utbildningssystemet är nyckeln. Både Unionen och Svenskt Näringsliv anser att skolorna måste ta större hänsyn till vad företagen behöver.

– Utbildningssystemet har uppenbarligen inte hängt med. Institutionerna måste lyssna mer på näringslivets behov när de tar fram kursutbudet, säger Katarina Lundahl och får medhåll av Patrik Karlsson.

– Det handlar om hur man premierar samarbete mellan näringsliv och utbildningsväsende. När en yrkesutbildning inom gymnasieskolan läggs ner, ofta för att den är dyr, blir det väldigt kännbart. Det leder till att våra branscher själva måste finansiera utbildningar. Våra medlemsföretag betalar ju skatt och tycker att staten borde ansvara för utbildningen.

Vi måste arbeta mer med möjligheten att välja nytt och välja om

Förutom en förändring av grundutbildningarna krävs kompetensutveckling av personer som redan har ett jobb. Många av dem som har yrken som riskerar att försvinna till följd av teknikutvecklingen har ofta kompetens som behövs i en annan bransch.

– Många yrken ligger närmare varandra än vad man tror. Ska vi lyckas fylla på där det saknas kompetens måste vi flytta den grupp som redan är ute på arbetsmarknaden, säger Katarina Lundahl.

En idé som Unionen jobbar för är att den som har ett yrke som på sikt riskerar att försvinna ska kunna få tillgång till de tjänster som Trygghetsrådet erbjuder. (Rådet stöttar i dagsläget tjänstemän i den privata sektorn som har blivit uppsagda med rådgivning och coachning.)

– Varför vänta tills folk blir arbetslösa? Vi måste kunna hjälpa företag och människor tidigare.

Anders Stenberg är nationalekonom vid Stockholms universitet. Han ser i huvudsak två lösningar på problemet med kompetensbristen.

– Den ena är att de anställda går tillbaka till skolbänken, den andra att företagen tillhandahåller internutbildning. Problemet är att få till någon form av struktur för uppdatering av kompetens. Jag tror att man behöver en lösning där individen betalar en del, arbetsgivaren en del och det offentliga en del.

Även Ingela Bergmo Prvulovic, lektor i pedagogik vid Jönköpings universitet, betonar det livslånga lärandet.

– Vi måste arbeta mer med möjligheten att välja nytt och välja om. Det är sällan vi vet precis vad vi vill göra i livet när vi är 16–17 år. Jag tror att många företag behöver visa större tillit till att människor vill lära och utvecklas.

Hon anser också att många företag redan besitter den kompetens de tror att de saknar.

– Handlar det om avsaknad av människor med formell kompetens eller verklig kompetens? Letar de efter formella meriter eller förmågan att handla i en viss situation?

Andra möjligheter är att få unga att intressera sig för naturvetenskap och teknik och att locka kvinnor till mansdominerade branscher. Däremot tror inte forskarna att förbättrad yrkesvägledning är vägen till fler IT-tekniker och civilingenjörer.

– Det ger en skillnad på marginalen. Ofta behöver man vara i arbetslivet några år innan man kommer på vad man verkligen vill arbeta med.

Undantaget är barn till föräldrar som är lågutbildade eller födda i ett annat land, som har mindre information om olika karriärvägar, säger Anders Stenberg.

Kan utbildning av vuxna arbetslösa ge effekt?
– Ja, det ger ganska bra sysselsättningseffekter. Där finns dock ett politiskt problem. Om man erbjuder arbetslösa att studera med bibehållen a-kassa finns ett incitament att jobba ett tag och sedan göra sig arbetslös.

Många företag, särskilt inom IT-branschen, har mildrat sin kompetensbrist genom att anställa utländsk arbetskraft, exempelvis från Indien. Svenskt Näringsliv vill se en ökad arbetskraftsinvandring.

– Vi måste också lyckas bättre med integreringen av nyanlända och få dem att bli mer relevanta på arbetsmarknaden, säger Patrik Karlsson.

Under det senaste decenniet har antalet enklare tjänstemannajobb blivit mindre i västvärlden. I USA har många tvingats ta enklare jobb men i Sverige har tjänstemännen i stället kunnat avancera på karriärstegen.

Vi har fler högkvalificerade jobb än människor som kan ta dem

– Det är i grunden positivt att det skapas mycket jobb i Sverige och att många av våra medlemmar har kunnat kliva upp och få mer avancerade tjänster. Problemet är att vi har fler högkvalificerade jobb än människor som kan ta dem, säger Katarina Lundahl.

Enligt Annelie Almérus hade svensk arbetskraft krympt om vi inte hade haft tillgång till utrikesfödda.

– När 40-taliserna försvann förlorade vi mycket kompetens. I dag har vi för många med för kort eller inte relevant utbildning.

Hon tycker att både fack och arbetsgivare kan göra mer för att komma till rätta med problemet.

– Företagens ansvar är att göra sina yrken attraktiva med goda arbetsvillkor och att marknadsföra dem bättre. I dag ställer yngre andra krav på arbetsgivarna och många gånger är flexibilitet viktigare än hög lön.

– Fackens ansvar är att i högre utsträckning driva arbetsmiljöfrågor snarare än strikt lön, så att de inte sticker i väg, säger hon.

För Jonah Andersson ser arbetsmarknaden fortsatt god ut. Men det bygger på att hon fortsätter att hålla sig ajour.

– Tekniken utvecklas snabbt och det gäller att hänga med och hela tiden lära sig nya saker – och det gillar jag.

40 %

Så många tjänstemän i privat sektor har inte fått genomgå någon kompetensutveckling under det senaste året. Samtidigt vill åtta av tio tjänstemän gärna utveckla sina färdigheter. Det visar en undersökning från Unionen.

Arbetsmarknad

Försvarsindustrin på högvarv i krigets spår

Kriget i Ukraina, militär upprustning och medlemskap i Nato. I svensk vapenindustri råder febril verksamhet och i Karlskoga skriker branschen efter kompetens.
Linnea Andersson Publicerad 8 november 2023, kl 06:02
I fabriken utanför Karlskoga tillverkas bland annat ammunition till granatgeväret Carl-Gustaf.
I fabriken i utkanten av Karlskoga går produktionen på högvarv. Här tillverkas bland annat olika typer av ammunition till det granatgeväret Carl-Gustaf. Vissa granater utformas för att brisera i luften, andra ska först bryta igenom pansaret på en stridsvagn för att sedan explodera inuti den. Foto: Per Knutsson.

– Skytten kan bära två granater åt gången i varje dubbeltub. Medan en soldat fyrar av, kan en annan ladda om.

Angelica Fors, projektledare på Saab Dynamics, håller upp en militärgrön behållare med texten ”explosive” i rött. I den finns plats för ammunition till granatgeväret Carl-Gustaf som används av den ukrainska armén i försvaret mot Ryssland.

I fabriken i utkanten av den värmländska orten Karlskoga går produktionen på högvarv. Här tillverkas bland annat olika typer av ammunition till det kungaklingande vapnet. Vissa granater utformas för att brisera i luften, andra ska först bryta igenom pansaret på en stridsvagn för att sedan explodera inuti den.

Krutmängden reglerar hur långt en granat färdas medan räfflor i vapnet stabiliserar rörelsen, berättar Angelica Fors och visar med handen hur en tänkt granat flyger i en båge genom luften.

Att efterfrågan på försvarsmateriel just nu är enorm beror både direkt och indirekt på Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Länder i Europa och väst skickar stora mängder vapen till Ukraina, vilket i sin tur skapar luckor i deras egna förråd, samtidigt som i stort sett alla västliga länder ska öka sina försvarsanslag och stärka sina försvarsmakter.

Inte minst i Sverige har upprustningen tagit fart. Budgetanslaget till det svenska försvaret ska öka till 2 procent av BNP (det mål man har inom Nato) till 2025. I fjol låg försvarsbudgeten på 1,2 procent.

Försvarsindustrin i Sverige

STRIDSFLYG. Sverige har sett till både BNP (det sammanlagda värdet av varor och tjänster) och befolkningsmängd en relativt stor och avancerad försvarsindustri, med tillverkning av både ubåtar, stridsfordon och stridsflyg.

SJÄLVFÖRSÖRJANDE. Sveriges historiska alliansfrihet och neutralitetspolitik krävde hög grad av självförsörjning av vapen.

OMSÄTTNING. Enligt branschorganisationen Säkerhets- och försvarsföretagen, SOFF, omsatte de över 150 medlemsföretagen drygt 51 miljarder kronor i fjol. Exporten ökade med 26 procent mellan 2021 och 2022.

TVÅ BOLAG. De största bolagen är Saab och BAE. Saab tillverkar allt från pansarskott till stridsflygplan och gör bland annat ammunition i Karlskoga, ubåtar i Karlskrona och stridsflyg i Linköping.

SJÖKANONER. BAE Systems tillverkar via dotterbolagen BAE Systems Hägglunds och BAE Systems Bofors bland annat stridsfordon i Örnsköldsvik och sjökanoner och artillerisystem i Karlskoga

Ett par kilometer bort från Saabs fabrik har BAE Systems Bofors nyligen fått en order från Försvarets materielverk på ytterligare 48 pjäser av artillerisystemet Archer, till ett värde av runt fem miljarder kronor. Ett gäng Archerpjäser är dessutom på väg till Ukraina.

Och visst märks det att orderingångarna ökar.

Fredrik Carlsson. Foto: Per Knutsson.

– Jag träffar nya kollegor i stort sett varje dag, säger Fredrik Carlsson, konfigurationsledare på BAE.

Fram till oktober i år hade man anställt ett 70-tal nya medarbetare. En lagom takt för att hinna med bra introduktioner, tycker HR-ansvariga Emma Ekbäck Nermark, som berättar att de märker av ett stort intresse för försvarsindustrin. Per Linnerblad i ledningsgruppen fyller i:

– Det har ökat de senaste åren, framför allt bland universitetsstudenter, men det märks även att andra ser branschen som väldigt viktig på grund av världsläget.

På Saabs fabrik i industriområdet Björkborn märks också att det rekryteras för fulla muggar.

– Det är nya människor konstant. För 15 år sedan kände jag varenda kotte, säger Kenneth Wahlgren som är inne på sitt 36:e år som anställd.

Bofors hade 10 000 anställda på 70-talet

Karlskoga är i mångt och mycket uppbyggt kring Bofors. Bolaget, som numera är uppdelat och uppköpt av Saab Dynamics och BAE Systems Bofors, hade under sin storhetstid i början av 1970-talet 10 000 anställda (samtidigt som det bodde ungefär 40 000 invånare i kommunen). Bofors hade egna förskolor och industriskolor, till och med egen affär och bank. Hade du en räkning fanns ett kontor där du lämnade in avin och fick hjälp att få den betald.

Både Saab och BAE har nära samarbeten med kommunen och politikerna för att attrahera arbetskraft till Karlskoga. Dessutom har företagen startat varsitt utvecklingskontor i Karlstad för att nå mer kompetens och locka de ingenjörer som vill bo kvar i universitetsstaden sex mil härifrån.

Jörgen Karlsson.

Under 1990- och början av 2000-talet påverkade både nedgången i försvarsindustrin och urbaniseringen Karlskoga. Många flyttade härifrån och så pass många bostadshus stod tomma att kommunen började riva dem. Karlskoga är den kommun i Sverige som har rivit flest lägenheter.

Men nu är det annat ljud i skällan. Det byggs nya bostads- och butiksområden, staden ska få en ny simhall, ny skola och nya förskolor. Under de kommande två åren ska över tusen bostäder stå färdiga och kommunen räknar med en stor befolkningsökning.

– Det händer verkligen saker nu – hela staden blommar ut. Till och med BB ska öppna igen, säger Jörgen Karlsson, arbetsmiljösamordnare på BAE.

Stort fokus på säkerheten

Tillbaka på Saab är säkerheten ständigt närvarande. Rutinerna och reglerna påminner Angelica Fors om vad det är de tillverkar.

– Här inne ska man veta vad man tar i innan man gör det, säger hon och plockar upp en mässingsfärgad tändhatt liten som en ärta. Den enda tändhatt man får ta i med händerna.

På SAAB:s tändrörsavdelning, där Magdalena Hvenmark är avdelningschef, är luftfuktigheten hög av säkerhetsskäl. Foto: Per Knutsson.

Området är stort och består av utspridda enplansbyggnader, även det av säkerhetsskäl visar det sig.

– Skulle det inträffa en explosion på området vill vi inte ha flera våningar eftersom det ökar risken för att splitter går genom fönster, förklarar Magdalena Hvenmark, avdelningschef för tändrörsavdelningen.

Hon rör sig mellan arbetsbänkarna där montörerna sitter böjda över olika löd- och pilljobb. Luftfuktigheten är noga reglerad i lokalerna där man hanterar explosiva ämnen. Är klimatet för torrt riskerar sprängmedlen att antändas, men är luften för fuktig blir kvaliteten sämre. I vissa delar av produktionen bär montörerna jordade armband för att de inte ska föra över statisk elektricitet från kroppen. I några moment är explosionsrisken så hög att endast en flink ABB-robot, i en genomskinlig säkerhetslåda, får hantera delarna till tändhattarna.

Bofors 400 år långa historia i Karlskoga

JÄRNBRUK. Aktiebolagets Bofors grundades 1646 som ett järnbruk i Karlskoga.

KRUT. Mot slutet av 1800-talet började det producera kanoner och krut.

NOBEL. Alfred Nobel köpte företaget 1894, två år före sin död.

KANONER. Bofors växte starkt under 1900-talet, framför allt i samband med andra världskriget då bolaget tillverkade runt 100 000 luftvärnskanoner, som bland annat användes under striderna runt London.

ANSTÄLLDA. På 1970-talet, då företaget var som störst, hade man runt 10 000 anställda.

SKANDAL. Under 1980-talet avslöjades två vapenaffärer av Svenska Freds respektive Ekot/Sveriges Radio – den så kallade Boforsaffären. Skandalen gällde dels vapensmuggling, dels anklagelser om att Bofors skulle använt sig av mutor för att få sälja artilleripjäser till Indien.

UPPDELNING. Företagets verksamhet är sedan 2000 och 2005 uppdelad i Saab Dynamics (som ägs av svenska Saab-gruppen) och BAE Systems Bofors (dotterbolag till BAE Systems, Europas största försvarskoncern).

FLER FÖRETAG. I Karlskoga finns även Nammo som tillverkar ammunition och Eurenco Bofors som tillverkar sprängmedel.

Trots viss avlastning från roboten och många nya kollegor ställs de anställda på både Saab och BAE inför nya utmaningar i takt med att försvarsföretagen växer. Arbetsbelastningen är periodvis hög, man har börjat jobba skiftgång för att kunna möta kraven från ökade orderingångar och på Saab Dynamics är det ont om lokaler.

– Vi har nya omorganisationer varje vecka, säger Angelica Fors som har suttit i otaliga MBL-förhandlingar de senaste månaderna i rollen som ordförande i Unionenklubben.

I sitt tal på försvarskonferensen ”Folk och försvar” i januari lyfte statsminister Ulf Kristersson försvarsindustrin som en styrka och viktig byggsten för Sveriges medlemskap i Nato. Han riktade sig sedan direkt till de anställda:

”Ni som jobbar i Saab och många andra svenska försvarsföretag ska vara stolta över det ni gör. Det måste sägas i klartext.”

Så hur känner de anställda på Saab Dynamics och BAE Systems – är de stolta? På BAE möts frågan av ett rungande ja från kollegorna Fredrik Carlsson och Jörgen Karlsson.

– Självklart känner jag stolthet, det har jag alltid gjort. Men inställningen från samhället har ändrats, säger Jörgen Karlsson, som jobbat på företaget sedan 2012.

Nyanställde produktionsteknikern Felix Erixon sökte sig aktivt till försvarsindustrin och BAE. Förutom att branschen är spännande tycker han att uppgiften är viktig.

– Varje land har rätten att försvara sig och det är något man ska vara stolt över, att man kan bidra med ett bra försvar.

Angelica Fors på Saab Dynamics är inne på samma linje.

– För mig handlar det om mänskliga rättigheter och om allas rätt att försvara sig. Om kvinnors rättigheter, barns rätt att gå i skolan och att människor ska slippa leva under en diktator. ”Keeping people and society safe”, som är vårt motto här på Saab.

Svenska folket positiva till Nato

Sverige har skickat flera pjäser av BAE:s artillerisystem Archer till Ukraina. Foto: BAE.

Rätten att försvara sig får stöd även utanför industrin, både från politiken och medborgarna. Åtminstone när det kommer till Ukrainas rätt att stå upp mot Putin. Bara tre dagar efter att Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, den 24 februari 2022, meddelade den då socialdemokratiskt ledda regeringen att Sverige skulle skicka materiel till de ukrainska styrkorna. Och svenska folket är nästan totalt eniga när det gäller vapenleveranserna – 93 procent stödjer EU:s inköp och leveranser av militär utrustning till Ukraina. Inget annat EU-land har en så hög siffra. (Eurobarometern augusti 2023).

Även stödet för ett svenskt Natomedlemskap är historiskt högt. I början av året ville 63 procent av svenskarna gå med i försvarsalliansen, medan endast 22 procent var emot att bli medlem. (SVT Nyheter/ Novus januari 2023).

Medlemmarna ökar i Svenska freds

Men det finns de som inte är fullt lika positiva. Trots opinionsläget ökar medlemmarna i Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Från att i början av 2022 ha varit 7 500 medlemmar närmar de sig nu 12 000, något som ordförande Kerstin Bergeå kopplar till Rysslands krig, det spända världsläget och Sveriges Natoansökan.

Under Natotoppmötet i Vilnius i somras, när Turkiets president Erdoğan skakade hand med Kristersson om ett svenskt medlemskap, fick Svenska freds tusen nya medlemmar på bara någon vecka.

– Det har blivit som en konstruktiv motståndhandling att gå med hos oss, jag tror att vi står ut som nästan de enda som på sistone kritiserat ett svenskt medlemskap, säger Kerstin Bergeå.

Från början var fredsorganisationen helt emot att skicka vapen till Ukraina. Man ville värna Sveriges långvariga militära alliansfrihet och hoppades att Sverige kunde ha tagit en annan roll vilket, enligt Kerstin Bergeå, blir omöjligt när man ses som en part i konflikten. Men i och med Sveriges beslut om vapenstöd driver Svenska freds inte längre frågan om att stoppa leveranserna.

Däremot ser de flera problem med att svenska företag exporterar vapen till andra länder som kränker mänskliga rättigheter eller har grova demokratiska brister, som Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Kuwait.

– Även om man är för en vapenexport till Ukraina, vilket många är, så gick ändå 36 procent av svensk vapenexport till odemokratiska länder mellan 2020 och 2022, säger Kerstin Bergeå.

Det finns självklart även Karlskogabor som inte tycker att försvarsindustrin är okej, men Fredrik Carlsson och Jörgen Karlsson på BAE upplever att attityden har förändrats.

– Tidigare hörde man talas om rekryteringar där vissa tvekade när de fick en företagspresentation, men nu ringer man självmant och är jätteintresserad av att jobba i industrin. Det är världsläget som har vänt opinionen antar jag, man förstår att det är viktigt att skydda sig, säger Fredrik Carlsson på BAE.

Förr uppmanades de anställda att hålla låg profil om vad de jobbade med, men inte längre.

– Helt plötsligt kan ett försvarsföretag vara med och sponsra idrottsföreningar. Det gjorde de även förut men nu får loggan synas, säger Jörgen Karlsson