Jonah Andersson är i en drömsits. Hon är utbildad systemutvecklare och därmed en av dem som företagen slåss hårdast om att rekrytera.
– Det känns tryggt att veta att jag kan byta jobb och att det finns stora möjligheter i karriären. För mig är det viktigt med personlig utveckling och flexibilitet.
Hon arbetar på IT-konsultföretaget Frontwalker och stortrivs med sitt jobb.
– Roligast är att lösa problem och skapa något som kunderna använder och som underlättar deras vardag. Mitt arbete är väldigt varierat – förutom systemutveckling sköter jag underhåll, fixar buggar i systemen och har kundmöten, säger hon.
Bristen på utbildad arbetskraft i IT-sektorn är enorm. Enligt en undersökning från Ipsos sysselsatte branschen närmare 210 000 personer år 2017. 2022 beräknas det saknas 70 000 medarbetare.
Och IT-branschen är inget undantag på svensk arbetsmarknad. Det saknas även civilingenjörer, tekniker, kemister, receptarier, arkitekter, biomedicinska analytiker. Och många fler.
Bristen på kompetens ger guldläge för de få som utbildat sig inom rätt område. Men för företagen och för Sverige är den ett enormt problem. Katarina Lundahl, chefsekonom på Unionen, är övertygad om att den lett till att Sverige gått miste om en stor mängd arbetstillfällen.
– Väldigt många företag har svårt att rekrytera nyckelkompetens. Det är uppenbart att en hel del arbetstillfällen har hamnat i andra länder som en konsekvens av kompetensbristen, säger hon.
Patrik Karlsson, arbetsmarknadsexpert på arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, anser att frågan är en av de viktigaste för svenska företag.
– De tvingas att tacka nej till ordrar och förfrågningar. Det gör det svårt att växa och att behålla goda relationer till kunder. Problemet finns i alla branscher vi tittar på. Och det har funnits länge. Vi började göra undersökningar 1999 och sedan dess har kompetensbristen varit påtaglig, säger han.
Läs mer: Framtidens jobb – och så hög lön får du
Dessutom är det svårt att se någon riktig ljusning. Patrik Karlsson kallar underskottet strukturellt och säger att han ”har svårt att vara jättepositiv”. Även Arbetsförmedlingen räknar med fortsatt brist inom flera branscher.
– På fem års sikt ser vi att det kommer att råda en fortsatt brist inom till exempel IT och bygg. Efterfrågan drivs av den tekniska och digitala utvecklingen samt befolkningsförändringar, säger Annelie Almérus, arbetsmarknadsanalytiker på myndigheten.
Fack, arbetsgivare och experter är ense: problemet är stort och växer. Så vad ska man göra åt det? Även här pekar svaren åt samma håll – att förändra utbildningssystemet är nyckeln. Både Unionen och Svenskt Näringsliv anser att skolorna måste ta större hänsyn till vad företagen behöver.
– Utbildningssystemet har uppenbarligen inte hängt med. Institutionerna måste lyssna mer på näringslivets behov när de tar fram kursutbudet, säger Katarina Lundahl och får medhåll av Patrik Karlsson.
– Det handlar om hur man premierar samarbete mellan näringsliv och utbildningsväsende. När en yrkesutbildning inom gymnasieskolan läggs ner, ofta för att den är dyr, blir det väldigt kännbart. Det leder till att våra branscher själva måste finansiera utbildningar. Våra medlemsföretag betalar ju skatt och tycker att staten borde ansvara för utbildningen.
Vi måste arbeta mer med möjligheten att välja nytt och välja om
Förutom en förändring av grundutbildningarna krävs kompetensutveckling av personer som redan har ett jobb. Många av dem som har yrken som riskerar att försvinna till följd av teknikutvecklingen har ofta kompetens som behövs i en annan bransch.
– Många yrken ligger närmare varandra än vad man tror. Ska vi lyckas fylla på där det saknas kompetens måste vi flytta den grupp som redan är ute på arbetsmarknaden, säger Katarina Lundahl.
En idé som Unionen jobbar för är att den som har ett yrke som på sikt riskerar att försvinna ska kunna få tillgång till de tjänster som Trygghetsrådet erbjuder. (Rådet stöttar i dagsläget tjänstemän i den privata sektorn som har blivit uppsagda med rådgivning och coachning.)
– Varför vänta tills folk blir arbetslösa? Vi måste kunna hjälpa företag och människor tidigare.
Anders Stenberg är nationalekonom vid Stockholms universitet. Han ser i huvudsak två lösningar på problemet med kompetensbristen.
– Den ena är att de anställda går tillbaka till skolbänken, den andra att företagen tillhandahåller internutbildning. Problemet är att få till någon form av struktur för uppdatering av kompetens. Jag tror att man behöver en lösning där individen betalar en del, arbetsgivaren en del och det offentliga en del.
Även Ingela Bergmo Prvulovic, lektor i pedagogik vid Jönköpings universitet, betonar det livslånga lärandet.
– Vi måste arbeta mer med möjligheten att välja nytt och välja om. Det är sällan vi vet precis vad vi vill göra i livet när vi är 16–17 år. Jag tror att många företag behöver visa större tillit till att människor vill lära och utvecklas.
Hon anser också att många företag redan besitter den kompetens de tror att de saknar.
– Handlar det om avsaknad av människor med formell kompetens eller verklig kompetens? Letar de efter formella meriter eller förmågan att handla i en viss situation?
Andra möjligheter är att få unga att intressera sig för naturvetenskap och teknik och att locka kvinnor till mansdominerade branscher. Däremot tror inte forskarna att förbättrad yrkesvägledning är vägen till fler IT-tekniker och civilingenjörer.
– Det ger en skillnad på marginalen. Ofta behöver man vara i arbetslivet några år innan man kommer på vad man verkligen vill arbeta med.
Undantaget är barn till föräldrar som är lågutbildade eller födda i ett annat land, som har mindre information om olika karriärvägar, säger Anders Stenberg.
Kan utbildning av vuxna arbetslösa ge effekt?
– Ja, det ger ganska bra sysselsättningseffekter. Där finns dock ett politiskt problem. Om man erbjuder arbetslösa att studera med bibehållen a-kassa finns ett incitament att jobba ett tag och sedan göra sig arbetslös.
Många företag, särskilt inom IT-branschen, har mildrat sin kompetensbrist genom att anställa utländsk arbetskraft, exempelvis från Indien. Svenskt Näringsliv vill se en ökad arbetskraftsinvandring.
– Vi måste också lyckas bättre med integreringen av nyanlända och få dem att bli mer relevanta på arbetsmarknaden, säger Patrik Karlsson.
Under det senaste decenniet har antalet enklare tjänstemannajobb blivit mindre i västvärlden. I USA har många tvingats ta enklare jobb men i Sverige har tjänstemännen i stället kunnat avancera på karriärstegen.
Vi har fler högkvalificerade jobb än människor som kan ta dem
– Det är i grunden positivt att det skapas mycket jobb i Sverige och att många av våra medlemmar har kunnat kliva upp och få mer avancerade tjänster. Problemet är att vi har fler högkvalificerade jobb än människor som kan ta dem, säger Katarina Lundahl.
Enligt Annelie Almérus hade svensk arbetskraft krympt om vi inte hade haft tillgång till utrikesfödda.
– När 40-taliserna försvann förlorade vi mycket kompetens. I dag har vi för många med för kort eller inte relevant utbildning.
Hon tycker att både fack och arbetsgivare kan göra mer för att komma till rätta med problemet.
– Företagens ansvar är att göra sina yrken attraktiva med goda arbetsvillkor och att marknadsföra dem bättre. I dag ställer yngre andra krav på arbetsgivarna och många gånger är flexibilitet viktigare än hög lön.
– Fackens ansvar är att i högre utsträckning driva arbetsmiljöfrågor snarare än strikt lön, så att de inte sticker i väg, säger hon.
För Jonah Andersson ser arbetsmarknaden fortsatt god ut. Men det bygger på att hon fortsätter att hålla sig ajour.
– Tekniken utvecklas snabbt och det gäller att hänga med och hela tiden lära sig nya saker – och det gillar jag.
40 %
Så många tjänstemän i privat sektor har inte fått genomgå någon kompetensutveckling under det senaste året. Samtidigt vill åtta av tio tjänstemän gärna utveckla sina färdigheter. Det visar en undersökning från Unionen.
