Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

John Mellkvist kämpar mot ålderismen

PR-konsulten John Mellkvist är starkt kritisk mot ålderismen på arbetsmarknaden och har engagerat sig i att förbättra attityderna, bland annat genom en nyutkommen bok.
– Värst ålderism utövas sannolikt av min egen generation, säger han.
Anita Täpp Publicerad 13 april 2021, kl 07:01
John Mellkvist
Ålder handlar inte bara om diskriminering och äldrefrågor utan om hela livet, enligt John Mellkvist. Foto: Jenny Hammar

För några år sedan, strax efter att PR-konsulten och framtidsspanaren John Mellkvist fyllt 40, blev han djupt engagerad i att minska ålderism, alltså åldersfördomar.

– Det är ett spännande ämne som har många dimensioner. Och jag fick en insikt om att ämnet ålder inte bara handlar om diskriminering och äldrefrågor utan att det är så mycket större, att det faktiskt handlar om hela livet. Och då också om att yngre blir klappade på huvudet och inte tas på allvar, säger han.

Sedan dess har John Mellkvist följt debatten och forskningen på området och också delat mycket information och tyckt till i sociala medier. Under drygt ett par år deltog han också i den statliga utredningen Delegationen för senior arbetskraft, som lämnade sitt slutbetänkande till regeringen i höstas.

Läs mer: Pension vid 65 stark norm

Han har nu även gett ut en bok om ålderism.

De åldersfördomar som finns i samhället bör vi alla försöka bekämpa, menar han.

– Ingen kommer ifrån sin ålder så det här är något som vi alla påverkas av. Och när du utsätter andra för ålderism i dag, gör du det även mot dig själv i framtiden, säger John Mellkvist.

Han konstaterar också att hans egen generation troligtvis är värst när det gäller åldersfördomar. Det handlar både om okunskap och rädsla.

– I min åldersgrupp är vi som mest rädda för att bli äldre. Vi har liksom fortfarande en fot i ungdomen och en i ålderdomen, dit vi är på väg. Och många är då lite rädda för att möta sitt äldre jag.

Läs mer: De fortsatte jobba efter 65

John Mellkvist menar också att ålderism är en orsak till att många inte vågar flytta på sig i arbetslivet. Även om man i medelåldern kan känna att man skulle må bra av att byta jobb är det många som inte ens vågar försöka därför att man bedömer sig vara rätt chanslös i en rekryteringsprocess.

Det har också flera studier visat att man kan ha fog för. Exempelvis visade en svensk undersökning, som publicerades 2017, där 6 000 påhittade ansökningar med slumpmässig ålderinformation skickade ut till arbetsgivare som utlyst lediga tjänster, att chansen att få svar från arbetsgivaren kraftigt minskade redan för den som var i 40-års åldern.

– Det här visar att vi alla behöver ändra vår bild av karriären. Jag träffar så många 60-plussare som känner större energi och vilja att fortsätta arbeta nu än när de var hälften så gamla. Tyvärr är många fortfarande kvar i bilden av att vi studerar i början av livet, arbetar i mitten och återhämtar oss när vi blir äldre.

– Jag menar att utbildning, fortbildning, arbete och återhämtning måste ses som parallella spår genom hela livet. Det ger oss så många fler möjligheter.

Vad är det viktigaste budskapet i din bok?
– Att det aldrig är för sent. Alla har naturligtvis olika förutsättningar för att jobba och vara aktiva längre. Men i boken lyfter jag fram människor som har fortsatt vara aktiva i arbetslivet långt upp i åren därför att vi behöver sådana inspirerande exempel.

– Det behövs som en motvikt till de många skeva attityder till ålder som finns. Attityder som gör att vi kan känna oss för unga eller för gamla och inte inser den potential vi har i vår nuvarande ålder.

Enligt John Mellkvist behöver hela arbetsmarknaden bli mer åldersmedveten, i allt från rekrytering till kompetensutveckling.

– Vi pratar mycket om vikten av mångfald vilket är bra. Men då är åldern ofta bortglömd, trots att det är den mest centrala frågan eftersom den inkluderar precis alla. Dessutom ger en mix av åldersgrupper fler perspektiv och därför bättre förutsättningar för ett mer innovativt arbetsklimat.

– Vi mår och fungerar bäst när människor i olika åldrar möts, inspireras och lär av varandra.

John Mellkvist framhåller också att inte minst marknadsledande företag behöver gå i bräschen när det gäller att ha åldersblandade anställda.

– När ett företag som Ericsson 2006 erbjöd tusen anställda över 35 att sluta med avgångsvederlag och hjälp att hitta nya jobb så skickar det en tydlig signal till andra företag som har ögonen på dem. En signal om att man är passé vid 35. Det skapar rädsla och bejakar inte erfarenhet, säger han.

Han refererar även till en undersökning gjord av Linkedin enligt vilken en tredjedel av HR-personal och rekryterare ansåg att man tillhör äldre arbetskraft redan efter 40 års ålder.  Det samtidigt som samma personer ansåg att äldre arbetskraft var bättre när det gällde åtta av fjorton undersökta kriterier, så kallade ”soft skills”. Alltså färdigheter och kvaliteter som inte är kopplade till den specifika yrkesrollen, som tålamod och helikopterperspektiv.

Så bekämpas ålderism

Det kan du själv göra:   

  • Se till att synliggöra varandra på jobbet. Lyft fram äldre och yngre individers talang och prestationer för att visa att personen värdesätts.
  • Motverka ”korridorålderism”, som att förlöjliga någon som jobbar efter 65, genom att inte haka på det eller säga ifrån med humor och självförtroende. Eller ta upp det med chefen och förklara att den här attityden skapar otrygghet.
  • Prata aldrig nedsättande om dig själv, som att skämtsamt säga ”men jag är ju bara en gammal gubbe”. Det gör större skada än man kan tro både mot dig själv och kollegorna eftersom det signalerar att äldre inte har något värde.
  • Våga be varandra, yngre eller äldre, om råd. Om olika generationer talar med varandra kommer ni också närmare, och värdesätter, varandra mer.
  • Som arbetsledare kan du försöka få yngre och äldre att rotera i arbetsgrupper så att generationerna tvingas möta varandra. Det skapar både nya tankebanor och en bra kultur på arbetsplatsen.

Det kan facket göra:

  • Fortsätt lyfta frågan och informera om sambandet mellan ålderism och åldersdiskriminering, därför att fler behöver kunna ha ett längre arbetsliv, både för sin egen och samhällsekonomins skull.

Det kan arbetsgivaren göra:

  • Vara tydlig med att talanger i alla åldrar är välkomna att söka jobbet vid rekrytering.
  • Visa i handling att företaget satsar på hela personalen, oavsett ålder, när det gäller kompetensutveckling.
  • Kommunicera om problemet med ålderism inom organisationen. Utgå från att det inte är en icke-fråga utan något som alla i något skede tänker på. Att ämnet är viktigt och att många tänker på det och att man därför behöver skapa ett öppet klimat där alla vågar prata om problemet. Då blir det också betydligt enklare att hantera.

John Mellkvist

Arbetsmarknad

Försvarsindustrin på högvarv i krigets spår

Kriget i Ukraina, militär upprustning och medlemskap i Nato. I svensk vapenindustri råder febril verksamhet och i Karlskoga skriker branschen efter kompetens.
Linnea Andersson Publicerad 8 november 2023, kl 06:02
I fabriken utanför Karlskoga tillverkas bland annat ammunition till granatgeväret Carl-Gustaf.
I fabriken i utkanten av Karlskoga går produktionen på högvarv. Här tillverkas bland annat olika typer av ammunition till det granatgeväret Carl-Gustaf. Vissa granater utformas för att brisera i luften, andra ska först bryta igenom pansaret på en stridsvagn för att sedan explodera inuti den. Foto: Per Knutsson.

– Skytten kan bära två granater åt gången i varje dubbeltub. Medan en soldat fyrar av, kan en annan ladda om.

Angelica Fors, projektledare på Saab Dynamics, håller upp en militärgrön behållare med texten ”explosive” i rött. I den finns plats för ammunition till granatgeväret Carl-Gustaf som används av den ukrainska armén i försvaret mot Ryssland.

I fabriken i utkanten av den värmländska orten Karlskoga går produktionen på högvarv. Här tillverkas bland annat olika typer av ammunition till det kungaklingande vapnet. Vissa granater utformas för att brisera i luften, andra ska först bryta igenom pansaret på en stridsvagn för att sedan explodera inuti den.

Krutmängden reglerar hur långt en granat färdas medan räfflor i vapnet stabiliserar rörelsen, berättar Angelica Fors och visar med handen hur en tänkt granat flyger i en båge genom luften.

Att efterfrågan på försvarsmateriel just nu är enorm beror både direkt och indirekt på Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Länder i Europa och väst skickar stora mängder vapen till Ukraina, vilket i sin tur skapar luckor i deras egna förråd, samtidigt som i stort sett alla västliga länder ska öka sina försvarsanslag och stärka sina försvarsmakter.

Inte minst i Sverige har upprustningen tagit fart. Budgetanslaget till det svenska försvaret ska öka till 2 procent av BNP (det mål man har inom Nato) till 2025. I fjol låg försvarsbudgeten på 1,2 procent.

Försvarsindustrin i Sverige

STRIDSFLYG. Sverige har sett till både BNP (det sammanlagda värdet av varor och tjänster) och befolkningsmängd en relativt stor och avancerad försvarsindustri, med tillverkning av både ubåtar, stridsfordon och stridsflyg.

SJÄLVFÖRSÖRJANDE. Sveriges historiska alliansfrihet och neutralitetspolitik krävde hög grad av självförsörjning av vapen.

OMSÄTTNING. Enligt branschorganisationen Säkerhets- och försvarsföretagen, SOFF, omsatte de över 150 medlemsföretagen drygt 51 miljarder kronor i fjol. Exporten ökade med 26 procent mellan 2021 och 2022.

TVÅ BOLAG. De största bolagen är Saab och BAE. Saab tillverkar allt från pansarskott till stridsflygplan och gör bland annat ammunition i Karlskoga, ubåtar i Karlskrona och stridsflyg i Linköping.

SJÖKANONER. BAE Systems tillverkar via dotterbolagen BAE Systems Hägglunds och BAE Systems Bofors bland annat stridsfordon i Örnsköldsvik och sjökanoner och artillerisystem i Karlskoga

Ett par kilometer bort från Saabs fabrik har BAE Systems Bofors nyligen fått en order från Försvarets materielverk på ytterligare 48 pjäser av artillerisystemet Archer, till ett värde av runt fem miljarder kronor. Ett gäng Archerpjäser är dessutom på väg till Ukraina.

Och visst märks det att orderingångarna ökar.

Fredrik Carlsson. Foto: Per Knutsson.

– Jag träffar nya kollegor i stort sett varje dag, säger Fredrik Carlsson, konfigurationsledare på BAE.

Fram till oktober i år hade man anställt ett 70-tal nya medarbetare. En lagom takt för att hinna med bra introduktioner, tycker HR-ansvariga Emma Ekbäck Nermark, som berättar att de märker av ett stort intresse för försvarsindustrin. Per Linnerblad i ledningsgruppen fyller i:

– Det har ökat de senaste åren, framför allt bland universitetsstudenter, men det märks även att andra ser branschen som väldigt viktig på grund av världsläget.

På Saabs fabrik i industriområdet Björkborn märks också att det rekryteras för fulla muggar.

– Det är nya människor konstant. För 15 år sedan kände jag varenda kotte, säger Kenneth Wahlgren som är inne på sitt 36:e år som anställd.

Bofors hade 10 000 anställda på 70-talet

Karlskoga är i mångt och mycket uppbyggt kring Bofors. Bolaget, som numera är uppdelat och uppköpt av Saab Dynamics och BAE Systems Bofors, hade under sin storhetstid i början av 1970-talet 10 000 anställda (samtidigt som det bodde ungefär 40 000 invånare i kommunen). Bofors hade egna förskolor och industriskolor, till och med egen affär och bank. Hade du en räkning fanns ett kontor där du lämnade in avin och fick hjälp att få den betald.

Både Saab och BAE har nära samarbeten med kommunen och politikerna för att attrahera arbetskraft till Karlskoga. Dessutom har företagen startat varsitt utvecklingskontor i Karlstad för att nå mer kompetens och locka de ingenjörer som vill bo kvar i universitetsstaden sex mil härifrån.

Jörgen Karlsson.

Under 1990- och början av 2000-talet påverkade både nedgången i försvarsindustrin och urbaniseringen Karlskoga. Många flyttade härifrån och så pass många bostadshus stod tomma att kommunen började riva dem. Karlskoga är den kommun i Sverige som har rivit flest lägenheter.

Men nu är det annat ljud i skällan. Det byggs nya bostads- och butiksområden, staden ska få en ny simhall, ny skola och nya förskolor. Under de kommande två åren ska över tusen bostäder stå färdiga och kommunen räknar med en stor befolkningsökning.

– Det händer verkligen saker nu – hela staden blommar ut. Till och med BB ska öppna igen, säger Jörgen Karlsson, arbetsmiljösamordnare på BAE.

Stort fokus på säkerheten

Tillbaka på Saab är säkerheten ständigt närvarande. Rutinerna och reglerna påminner Angelica Fors om vad det är de tillverkar.

– Här inne ska man veta vad man tar i innan man gör det, säger hon och plockar upp en mässingsfärgad tändhatt liten som en ärta. Den enda tändhatt man får ta i med händerna.

På SAAB:s tändrörsavdelning, där Magdalena Hvenmark är avdelningschef, är luftfuktigheten hög av säkerhetsskäl. Foto: Per Knutsson.

Området är stort och består av utspridda enplansbyggnader, även det av säkerhetsskäl visar det sig.

– Skulle det inträffa en explosion på området vill vi inte ha flera våningar eftersom det ökar risken för att splitter går genom fönster, förklarar Magdalena Hvenmark, avdelningschef för tändrörsavdelningen.

Hon rör sig mellan arbetsbänkarna där montörerna sitter böjda över olika löd- och pilljobb. Luftfuktigheten är noga reglerad i lokalerna där man hanterar explosiva ämnen. Är klimatet för torrt riskerar sprängmedlen att antändas, men är luften för fuktig blir kvaliteten sämre. I vissa delar av produktionen bär montörerna jordade armband för att de inte ska föra över statisk elektricitet från kroppen. I några moment är explosionsrisken så hög att endast en flink ABB-robot, i en genomskinlig säkerhetslåda, får hantera delarna till tändhattarna.

Bofors 400 år långa historia i Karlskoga

JÄRNBRUK. Aktiebolagets Bofors grundades 1646 som ett järnbruk i Karlskoga.

KRUT. Mot slutet av 1800-talet började det producera kanoner och krut.

NOBEL. Alfred Nobel köpte företaget 1894, två år före sin död.

KANONER. Bofors växte starkt under 1900-talet, framför allt i samband med andra världskriget då bolaget tillverkade runt 100 000 luftvärnskanoner, som bland annat användes under striderna runt London.

ANSTÄLLDA. På 1970-talet, då företaget var som störst, hade man runt 10 000 anställda.

SKANDAL. Under 1980-talet avslöjades två vapenaffärer av Svenska Freds respektive Ekot/Sveriges Radio – den så kallade Boforsaffären. Skandalen gällde dels vapensmuggling, dels anklagelser om att Bofors skulle använt sig av mutor för att få sälja artilleripjäser till Indien.

UPPDELNING. Företagets verksamhet är sedan 2000 och 2005 uppdelad i Saab Dynamics (som ägs av svenska Saab-gruppen) och BAE Systems Bofors (dotterbolag till BAE Systems, Europas största försvarskoncern).

FLER FÖRETAG. I Karlskoga finns även Nammo som tillverkar ammunition och Eurenco Bofors som tillverkar sprängmedel.

Trots viss avlastning från roboten och många nya kollegor ställs de anställda på både Saab och BAE inför nya utmaningar i takt med att försvarsföretagen växer. Arbetsbelastningen är periodvis hög, man har börjat jobba skiftgång för att kunna möta kraven från ökade orderingångar och på Saab Dynamics är det ont om lokaler.

– Vi har nya omorganisationer varje vecka, säger Angelica Fors som har suttit i otaliga MBL-förhandlingar de senaste månaderna i rollen som ordförande i Unionenklubben.

I sitt tal på försvarskonferensen ”Folk och försvar” i januari lyfte statsminister Ulf Kristersson försvarsindustrin som en styrka och viktig byggsten för Sveriges medlemskap i Nato. Han riktade sig sedan direkt till de anställda:

”Ni som jobbar i Saab och många andra svenska försvarsföretag ska vara stolta över det ni gör. Det måste sägas i klartext.”

Så hur känner de anställda på Saab Dynamics och BAE Systems – är de stolta? På BAE möts frågan av ett rungande ja från kollegorna Fredrik Carlsson och Jörgen Karlsson.

– Självklart känner jag stolthet, det har jag alltid gjort. Men inställningen från samhället har ändrats, säger Jörgen Karlsson, som jobbat på företaget sedan 2012.

Nyanställde produktionsteknikern Felix Erixon sökte sig aktivt till försvarsindustrin och BAE. Förutom att branschen är spännande tycker han att uppgiften är viktig.

– Varje land har rätten att försvara sig och det är något man ska vara stolt över, att man kan bidra med ett bra försvar.

Angelica Fors på Saab Dynamics är inne på samma linje.

– För mig handlar det om mänskliga rättigheter och om allas rätt att försvara sig. Om kvinnors rättigheter, barns rätt att gå i skolan och att människor ska slippa leva under en diktator. ”Keeping people and society safe”, som är vårt motto här på Saab.

Svenska folket positiva till Nato

Sverige har skickat flera pjäser av BAE:s artillerisystem Archer till Ukraina. Foto: BAE.

Rätten att försvara sig får stöd även utanför industrin, både från politiken och medborgarna. Åtminstone när det kommer till Ukrainas rätt att stå upp mot Putin. Bara tre dagar efter att Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, den 24 februari 2022, meddelade den då socialdemokratiskt ledda regeringen att Sverige skulle skicka materiel till de ukrainska styrkorna. Och svenska folket är nästan totalt eniga när det gäller vapenleveranserna – 93 procent stödjer EU:s inköp och leveranser av militär utrustning till Ukraina. Inget annat EU-land har en så hög siffra. (Eurobarometern augusti 2023).

Även stödet för ett svenskt Natomedlemskap är historiskt högt. I början av året ville 63 procent av svenskarna gå med i försvarsalliansen, medan endast 22 procent var emot att bli medlem. (SVT Nyheter/ Novus januari 2023).

Medlemmarna ökar i Svenska freds

Men det finns de som inte är fullt lika positiva. Trots opinionsläget ökar medlemmarna i Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Från att i början av 2022 ha varit 7 500 medlemmar närmar de sig nu 12 000, något som ordförande Kerstin Bergeå kopplar till Rysslands krig, det spända världsläget och Sveriges Natoansökan.

Under Natotoppmötet i Vilnius i somras, när Turkiets president Erdoğan skakade hand med Kristersson om ett svenskt medlemskap, fick Svenska freds tusen nya medlemmar på bara någon vecka.

– Det har blivit som en konstruktiv motståndhandling att gå med hos oss, jag tror att vi står ut som nästan de enda som på sistone kritiserat ett svenskt medlemskap, säger Kerstin Bergeå.

Från början var fredsorganisationen helt emot att skicka vapen till Ukraina. Man ville värna Sveriges långvariga militära alliansfrihet och hoppades att Sverige kunde ha tagit en annan roll vilket, enligt Kerstin Bergeå, blir omöjligt när man ses som en part i konflikten. Men i och med Sveriges beslut om vapenstöd driver Svenska freds inte längre frågan om att stoppa leveranserna.

Däremot ser de flera problem med att svenska företag exporterar vapen till andra länder som kränker mänskliga rättigheter eller har grova demokratiska brister, som Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Kuwait.

– Även om man är för en vapenexport till Ukraina, vilket många är, så gick ändå 36 procent av svensk vapenexport till odemokratiska länder mellan 2020 och 2022, säger Kerstin Bergeå.

Det finns självklart även Karlskogabor som inte tycker att försvarsindustrin är okej, men Fredrik Carlsson och Jörgen Karlsson på BAE upplever att attityden har förändrats.

– Tidigare hörde man talas om rekryteringar där vissa tvekade när de fick en företagspresentation, men nu ringer man självmant och är jätteintresserad av att jobba i industrin. Det är världsläget som har vänt opinionen antar jag, man förstår att det är viktigt att skydda sig, säger Fredrik Carlsson på BAE.

Förr uppmanades de anställda att hålla låg profil om vad de jobbade med, men inte längre.

– Helt plötsligt kan ett försvarsföretag vara med och sponsra idrottsföreningar. Det gjorde de även förut men nu får loggan synas, säger Jörgen Karlsson