Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Gillar du att jobba ifred, vantrivs på mingel och blir helt utmattad vid tanken på att umgås en vecka med ytligt bekanta. Då kan du vara en introvert person.
– Du får energi av avskildhet och inte av social interaktion, förklarar Linus Jonkman, föreläsare, författare och expert på ämnet.
Hur extrovert eller introvert du är mäts i det kända personlighetstestet Big Five.
– Vi har alla behov av sociala relationer och av att stänga en dörr om oss, men i olika grad, förklarar Linus Jonkman.
En vanlig fördom är att introverta är blyga. Men det är faktiskt vanligare att vara extrovert och blyg, än introvert och blyg enligt Linus Jonkman.
För introverta kan jobbsökande, nätverkande och anställningsintervjuer ändå bli socialt krävande. Men en fördel vid rekrytering är att en lågmäld person troligen kommer svara mer sakligt på intervjufrågor än någon som undviker tystnader och bara babblar på.
– Introverta gör ofta ett förarbete innan de levererar ett svar, säger Linus Jonkman.
Många lär sig också spela en social yrkesroll, eftersom intresset för arbetet klår det tillbakadragna draget.
– Om man har en uppgift man känner starkt engagemang för kan man gå långt ur sin komfortzon för att lösa den, säger Linus Jonkman.
Men det finns en risk att det känns ihåligt med tiden varnar experten. För att jobbet ska funka är det viktigt att förstå sin introversion och se den som en styrka. Introverta är ofta uthålliga och behöver inte så mycket bekräftelse av andra, vilket gör personen mer självförsörjande på energi. De flesta introverta är bra på att interagera med andra i jobbsituationer. De kan lyssna, se hur andra mår, ställa frågor och reflektera. Däremot ogillar introverta snabba beslut, kallprat och spontana infall.
Kan man få bra jobb utan ett stort socialt nätverk?
– För 20 år sedan var man mer vingklippt. Nu har vi möjlighet att hitta våra likasinnade digitalt. Man kan sitta själv ett halvår och programmera och sedan släppa något - som grundaren av Minecraft.
Branschmingel – ska introverta skippa det?
– Känner man sig hemskt akward finns ingen idé att dyka upp på ett affärsmingel om du ändå inte kommer komma till din rätt. Spara din energi till de sammanhang du gillar att befinna dig i där det finns något du tycker är intressant.
Hur kan man nätverka som introvert på sociala medier som Linkedin?
– Man kanske har ett ämne man skriver om som man är väldigt intresserad av, snarare än skriver om sig själv. Introverta känner sig ofta mer genuina i text eftersom vi då sänder ett budskap vi fått reflektera över.
Är du en introvert vinner du andras förtroende över tid även om en extrovert kan framstå som mer färgstark och tvärsäker från början. Kom ihåg att berätta om det du kan och bidrar med tipsar experten. Tänk inte att ditt cv eller dina leveranser talar för sig själva.
Som introvert kan du behöva värna din energi i en social miljö så att hjärnan inte blir uttröttad i onödan. Det finns en skillnad i hur vi reagerar på sociala stimuli och utsöndringen av signalsubstansen dopamin mellan väldigt extroverta och introverta.
– Introverta har en lägre tolerans för dopamin. Vid en för hög nivå blir personen överstimulerad och trött, säger Linus Jonkman.
Därför kan de också jobba med ett uthålligt fokus på samma uppgift länge, utan att bli uttråkade. Gruppen hämtar också mer lycka i stillhet än från social bekräftelse.
Trots att vi lever i en extremt snabb och utåtriktad tid med sociala medier tycker Linus Jonkman att introversion fått en nyrenässans.
– Kanske är det en motreaktion till det turbulenta arbetslivet och ett ökat behov för reflektion. När konjunkturen går ner blir det också mer inne att vara försiktig.
När han googlade på extrovert och social för femton år sedan hamnade han på platsannonser. På sökordet introvert kom mest nyheter om ensamma seriemördare. Nu har något hänt. Introverta tar plats som hjältar i tv-serier, datanördar täljer guld och företag vill ha analytiska anställda, även om de inte ser andra i ögonen eller hejar.
– Det står inte längre att man ska vara social i varenda annons.
Vad brukar du göra när du inte behöver göra något alls?
Svar: 1) Du är troligen introvert. 2) Du är troligen extrovert 3) Du är troligen ambivert – mitt emellan. Obs: Testet ger bara en fingervisning.
Läs mer: Handbok för introverta: karriären, familjen, relationerna av Linus Jonkman
Fem minuter. Så lång tid har deltidsbrandmannen Anders Liss på sig att vara ombytt och redo på brandstationen i Gagnef efter att larmdosan i hans ficka tjutit. Det innebär att han måste lämna eventuella jobbmöten inom några sekunder.
Men har Anders Liss, som i det civila är konsult och projektledare inom infrastruktur, beredskap, har han oftast förvarnat alla inblandade. Leder han mötet har han utsett en ersättare som snabbt kan ta över. Dessutom har brandstationen i Gagnef, som bemannas uteslutande av deltidsbrandmän, iordningställt arbetsplatser, så under beredskapsveckorna jobbar Anders Liss ibland därifrån.
–Då blir det lugnare när larmet går, då har man någon minut på sig för att avsluta möten i väntan på att kollegorna dyker upp, säger Anders Liss.
– De flesta jag jobbar med vet ju att jag är deltidsbrandman, så det har egentligen aldrig varit några problem.
En förutsättning för att vara deltidsbrandman är ju att man har möjlighet att vara på plats snabbt. Före coronapandemin reste Anders Liss kopiöst mycket i tjänsten som konsult, men smittskyddsreglerna 2020 innebar mer distansarbete, så han passade på att hörsamma en uppmaning från brandchefen i Gagnef.
– Jag har alltid haft en liten, liten dröm att jobba med blåsljusverksamhet, så jag ringde kårchefen och sedan gick allt mycket fort.
Efter diverse testdagar och introduktionsutbildning, som inbegrep såväl fysiska tester som lämplighetstester, blev Anders Liss brandman på Gagnef brandstation. Tjugo deltidsbrandmän har i grupper om fem, beredskap dygnet runt för att rycka ut på alltifrån hjärtstopp och trafikolyckor till bränder och drunkningstillbud på svaga isar.
För att kunna rädda liv som bisyssla krävs emellertid ett godkännande från huvudarbetsgivaren. Och man får vara beredd på att plånboken blir något tunnare.
– Jag har förtroendearbetstid, så försvinner jag ut på ett larm kan jag jobba ikapp den förlorade tiden. Men för obligatoriska heldagsutbildningar eller utryckningar som kräver längre insatser, som till exempel skogsbränder, får jag ta semester eller obetald tjänstledighet.
Då får han i stället lön från Räddningstjänsten, och den lönen är inte lika hög som löneavdraget. Men i Anders Liss fall är pengarna inte drivkraften.
Jobbet som deltidsbrandman kan stundom bli lite tungt, erkänner han. I synnerhet som de flesta i ett litet samhälle som Gagnef känner varandra och det händer att han träffar på olycksoffer han på ett eller annat sätt har en relation till.
–Svåra olyckor kan ju påverka en, men vi har bra system för stöd efter någon allvarligare olycka. Det är helt okej att vara ledsen och det finns en värme i gruppen som gör att man orkar fortsätta. De flesta larm rinner faktiskt av mig fullständigt, vi kan ju inte påverka något som redan hänt.
Familjelivet påverkas däremot. Anders Liss familjemedlemmar är i princip lika mycket brandmän som han själv, hävdar han.
– Barnen har beredskap om larmet går och om jag lämnar dem i sticket på affären, till exempel.
Trots att bisysslan kan vara jobbig emellanåt och påverkar såväl familj som ekonomi, anser Anders Liss att fördelarna vida överstiger nackdelarna. Han hoppas att fler ska få upp ögonen för möjligheten att vara deltidsbrandman. Räddningstjänsten har svårt att rekrytera folk, men är en viktig del av civilförsvaret och dessutom helt nödvändig för att samhället ska fungera, anser Anders Liss.
– Jag gör det här för att det är kul. Det ger energi och man får en väldigt speciell gemenskap med sina kollegor, som man inte kan få på sitt vanliga jobb.
– Jag har stor nytta av att tänka annorlunda kring säkerhet. Jag inbillar mig att jag kan behålla lugnet i krissituationer och inte hetsar upp mig lika lätt som tidigare. Man får också andra prioriteringar om vad som är viktigt i livet, säger Anders Liss.
Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator.
När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat.
Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff.
– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson.
– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY.
Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater.
– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva.
50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större.
– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw.
Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden.
– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon.
Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.
Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år.
– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han.
Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra:
– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.
– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.
