Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

”Det handlar om att våga”

Arbetsmarknaden för redovisningsekonomer är god de närmaste åren. Ändå finns det flera exempel på hur personer med rätt ekonomiutbildning nobbas av kommersiella företag. Ekonomerna Alisa Okanovic och Urban Norberg uppmanar svenska arbetsgivare att våga mer – och anställa fler med både utländsk bakgrund och psykisk ohälsa.
Kamilla Kvarntorp Publicerad
Kamilla Kvarntorp/Kollega
Efterfrågan på Ad Acta-kontors tjänster är så stor att de måste tacka nej till uppdrag. ”Vi är inte tillräckligt många för att ta alla uppdrag, säger Urban Norberg, redovisningsekonom på företaget. Kamilla Kvarntorp/Kollega

Alisa Okanovic är sedan ett år ekonomichef på Vägen ut kooperativen, ett socialt arbetsintegrerat kooperativ som bland annat hjälper före detta kriminella att få in en fot på arbetsmarknaden i verksamheter som fastighetsservice, café och konsthantverk.

År 2003 kom hon som 22-åring till Sverige från Bosnien, lärde sig snabbt svenska och jobbade i många år med att packa korv på en fabrik i Göteborg.

– Det kändes tryggt med ett fast jobb när jag skaffade familj. Jag bortprioriterade mig själv, men hade alltid i bakhuvudet att jag skulle söka mig till en högre utbildning och ett bättre jobb.

Hon utbildade sig till redovisningsekonom vid Yrkeshögskolan, men hade svårt att hitta en praktikplats – trots att Arbetsförmedlingen bedömer att redovisningsekonomer har goda möjligheter till arbete.

Läs mer: "Arbetsgivare dissar utländsk erfarenhet"

– Jag blev nästan desperat och började tänka att det berodde på att mitt namn inte är svenskt. Vissa av mina klasskompisar hade fler luckor i sina cv:n än jag, men lyckades ändå hitta en praktikplats ganska fort.

Av sin utbildningsledare fick Alisa Okanovic tips om att söka sig till Vägen ut kooperativen. Hon fick en praktikplats som snabbt övergick i en fast anställning – först som redovisningsekonom och sedan som ekonomichef.

– Mitt råd till alla högutbildade som kommer från ett annat land är att aldrig ge upp. Vi får kanske kämpa dubbelt så mycket, men det lönar sig i slutet. Man vet aldrig när en dörr öppnas.

För Alisa Okanovic har det betytt mycket att ha ett arbete som motsvarar hennes utbildning.

– Det är en bekräftelse på att det var ett bra beslut att investera två år i studier och ett bevis på att det går att lyckas trots utländsk bakgrund.

Hon har funderat mycket över varför svenska arbetsgivare inte utnyttjar den kompetens som finns hos utrikes födda.

– Många av mina landsmän från Bosnien har höga poster på sina företag. När en svensk arbetsgivare väl vågar anställa en person med utländsk bakgrund går det nästan aldrig dåligt. Det handlar bara om att våga ge det en chans.

Urban Norberg, som också är redovisningsekonom, har arbetstränat och varit anställd i olika arbetsintegrerande sociala företag, ASF, sedan 2003.

– Det ger självkänsla att ha ett jobb att gå till. Och det känns bra att kunna betala hyran, räkningar och nöjen. Det är också skönt att ha något att vara ledig från, känna att man är förtjänt av semester, säger han när han tar emot på kontoret i stadsdelen Majorna i Göteborg.

Sedan 2013 är han en av tre medarbetare på Ad Acta-kontor, ett arbetsintegrerande socialt företag som sköter den löpande bokföringen och revisionen åt åtta fasta kunder. Företaget bildades 2011 av medlemmar i andra ASF och ägs av dem som arbetar i företaget.

Urban Norberg och hans två kollegor har i perioder problem med ångest och depressioner.

– Om någon mår dåligt och inte orkar jobba så många timmar har vi förståelse för varandra. Det är en av fördelarna med att jobba här. Och det känns friare än på ett rent kommersiellt företag. Vi har ingen stämpelklocka och arbetstiden anpassas efter medlemmarnas förmåga.

Läs mer: De anställer experter som ratas

Urban Norberg gick ekonomisk linje på gymnasiet och har studerat bokföring och löneadministration på folkuniversitetet.

– Jag har alltid haft ett intresse för siffror. Det är så mycket som man kan utläsa av dem om en verksamsamhet.

Han har sökt ekonomjobb hos kommersiella företag, utan att få dem, och tycker att arbetsgivarna borde vara mer öppna inför att anställa personer med psykisk ohälsa.

– Det är mänskligt att känna osäkerhet inför det man inte vet så mycket om. Det finns också arbetsgivare som har hört att personer med psykisk ohälsa är farliga. Men det gäller att våga lita på att det finns kapacitet bortom luckorna i cv:t, säger Urban Norberg.

Läs mer: Sociala företag som ser utanförskapets resurser

Han berättar att företaget står sig bra i konkurrensen med kommersiella företag. Det finns exempel på kunder som har bytt till Ad Acta-kontor.

– En av våra kunder, en liten förening, var missnöjda med den service de fick av sin redovisningsbyrå. När de vände sig till oss uppfattade de att vi brydde oss mer om dem. Våra uppdrag bygger mycket på förtroende, och vi blir ofta rekommenderade av tidigare uppdragsgivare, säger Urban Norberg.

Utrikes födda & långtidssjukskrivna

  • Arbetslösheten bland utrikes födda med minst eftergymnasial utbildning var 13,5 procent i augusti 2019. För inrikes födda var motsvarande siffra 2,6 procent, enligt Arbetsförmedlingen.
  • Allt fler är långtidssjukskrivna, två veckor eller mer, på grund av psykisk ohälsa. År 2017 var totalt 607 623 sjukskrivna. Nästan 30 procent av dem var sjukskrivna i minst två veckor på grund av psykisk ohälsa. 2010 var nivån 20 procent, enligt Ekonomifakta.
  • På ett års sikt bedömer Arbetsförmedlingen att redovisningsekonomer har goda möjligheter till arbete. Om fem år bör arbetsmarknaden för yrkesgruppen vara i balans.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.