Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Fler får jobb om Arbetsförmedlingen satsar

Om Arbetsförmedlingen ger arbetslösa extra stöd minskar arbetslösheten. Insatserna finansierar sig själva eftersom kostnaderna för a-kassan minskar. Det visar en ny forskningsrapport.
David Österberg Publicerad
Erik Simander/TT
Tiden i arbetslöshet kortades med sex dagar under första året efter inskrivning för de personer som fick extra stöd. Erik Simander/TT

Det spelar stor roll hur ofta en arbetslös får träffa en arbetsförmedlare. Den som får deltar i möten får fler tips på relevanta jobb vilket gör att de snabbare lämnar arbetslösheten. Det visar en rapport från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.

I studien ingick drygt 55 000 personer på 72 arbetsförmedlingar. En grupp fick tillgång till fler möten än vanligt, den andra fick tillgång till den ordinarie verksamheten. Tiden i arbetslöshet kortades med sex dagar under första året efter inskrivning för de personer som fick extrastödet. De personer som inte fick utökad hjälp påverkades negativt av försöket eftersom de delvis konkurrerade om samma jobb. Totalt sätt minskade ändå arbetslösheten.

Om extrainsatserna skulle införas på alla kontor skulle arbetslösheten minska med 0,2 procentenheter. Insatserna kostar pengar, men studien visar att de betalar sig själva genom att kostnaden för a-kassan sänks.

Studien visade också att det inte spelade någon roll om de extra mötena hölls på distans eller fysiskt på kontor.

– Det avgörande tycks vara att de arbetslösa fick personligt stöd. Vi har dock inte undersökt om bara distansmöten är lika bra, säger Johan Egebark, en av rapportförfattarna, i ett pressmeddelande.

Enligt januariavtalet ska Arbetsförmedlingen göras om. I stället för myndigheten ska flera fristående aktörer sköta förmedlingen senast 2021. Redan om ett år ska antalet kontor minska med 132 till 106 och förutom de 1 600 anställda som har sagts upp har många valt att sluta självmant.

Läs mer: Nordmark positiv till att Arbetsförmedlingen reformeras

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Mikael, 62, omskolar sig – tär på psyke och ekonomi

Trots ett starkt cv och kompetenser som marknaden skriker efter, får Mikael Bergbom inget jobb. Nu håller han på att omskola sig till möbelsnickare.
Johanna Rovira Publicerad 26 juni 2026, kl 09:01
man framför snickerimaskin
Mikael Bergbom har ett välmatat och digert cv och har sökt mellan 200 och 300 jobb. Snart är han färdigutbildad maskinsnickare också. Foto: Mats Andersson

– Jag har jättemycket spring kvar i benen. 

Mikael Bergbom har jobbat som alltifrån trafiklärare till produktchef, i såväl båt-, bil- som energibranschen under sin långa karriär. 

Nu är han 62 år och arbetslös sedan hans jobb som försäljningsansvarig på ett solcellsföretag försvann efter en konkurs för två år sedan. Han har sökt mellan 200 och 300 jobb som säljare och projektledare inom alla tänkbara branscher, men ingen nappade på hans ansökningar förrän han plockade bort både bild och personnummer. Då började kallelserna till intervjuer dimpa ner. 

Men sen tog det stopp igen. 

– Förr eller senare går det inte att dölja att man är över 60. Det är påfrestande när man märker att personkemin funkar och ens erfarenhet och kompetenser passar som hand i handske för många jobb, men man kommer ändå inte vidare. Till slut tappar man självförtroendet, säger Mikael Bergbom. 

Mikael Bergbom är övertygad om att ointresset från arbetsgivarna har med hans ålder att göra. 

– Det känns alltmer som det bara är yngre med lång erfarenhet arbetsgivarna vill ha.  En senior person är ju trots allt tryggare att anställa. Jag har åtminstone fem år kvar i arbetslivet, medan en 25-åring kanske stannar i två år innan han hoppar vidare till nästa jobb. 

Sålde villan och flyttade till Östergötland

Utöver den psykiska påfrestningen att man inte duger för arbetsgivarna är den ekonomiska pressen mest slitsam, menar Mikael Bergbom. Han sålde huset på Värmdö när ekonomin började krackelera och flyttade till ett mycket billigt boende i Östergötland. Men det räcker ändå inte för att täcka de utgifter han har, trots att hans sambo drar den större delen av lasset.  

– Jag har dragit ner på alla onödiga utgifter, tagit bort allt jag kan komma på. Just den här månaden ligger jag under existensminimum.

Omskolar sig till möbelsnickare

Mikael Bergbom är väldigt kritisk till de försämrade a-kassereglerna och den krassa synen på arbetssökande. 

– Jag röstade visserligen fram den här regeringen, men den tycks inte ha en aning om hur den svenska arbetsmarknaden ser ut. Det kanske finns någon enstaka som utnyttjar systemet, men de flesta vill jobba. Inte fan vill jag leva på bidrag. 

Förhoppningsvis slipper han hanka sig fram på aktivitetsstöd så länge till. I fjol hoppade han på en arbetsmarknadsutbildning i Nässjö och i november kommer han att kunna lägga yrket maskinsnickare till sitt cv. 

– Jag trodde i min enfald att jag skulle få behålla samma ersättning under hela kursen, men aktivitetsstödet har sänkts steg för steg. Vissa kursdeltagare riskerar att inte kunna fullfölja utbildningen på grund av ekonomin. Blir jag erbjuden ett jobb hoppar jag av innan jag gått klart. Jag kan inte motivera att stanna med den ersättning jag har. 

Söker jobb på snickerier

Han söker fortfarande arbete, men är fokuserad på snickerijobb. Trots att snickare betraktas som ett bristyrke finns det inga garantier att han får anställning efter utbildningens slut. Många snickerier befinner sig i en svacka och vågar inte anställa, menar Mikael Bergbom. Bara hälften av den omgång snickare som gick ut utbildningen före honom har fått anställning. 

– Att utbilda sig till möbelsnickare är jättekul, men jag hade önskat att utbildningen var lite mer individanpassad, vi har alla olika förutsättningar och vissa av oss hade kunnat gå klart tidigare, säger Mikael Bergbom.