Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Lönebidraget står still – slår mot funktionsnedsatta

För sjunde året i rad ligger lönebidraget kvar på samma nivå. Sif Bjarnason hade en anställning med lönebidrag. För att ha råd att ha kvar henne ville arbetsgivaren gå ner till 50 procent. Omöjligt för henne. Vid årsskiftet blev hon uppsagd.
Sandra Lund Publicerad
Sif Bjarnason står vid Örebro slott i skymning. Hon ser bestämd ut.
Sif Bjarnason går nu ut i arbetslöshet, eftersom lönebidraget legat still i flera år. Det har gjort det svårt för många arbetsgivare att behålla anställda med funktionsnedsättningar. Foto: Per Knutsson

I sex år har Sif Bjarnason arbetat på Hörselskadades Riksförbunds distrikt i Örebro. Här finns alla anpassningar hon som gravt hörselnedsatt behöver, inga miljöer som bullrar och hörslingor.

Jobbet har fungerat utmärkt. Ändå sades hon upp vid årsskiftet. 

Föreningen kunde bara erbjuda henne en tjänst på 50 procent, från att hon jobbat 75. En deltid som var ofrivillig från början, men som hon kunde leva på. 

Att gå ner till 50 procent skulle innebära en lön på 14 000 kronor före skatt, och väldigt svårt att hitta en ny arbetsplats med liknande anpassningar på resten av tiden.

–  Jag har ingen konflikt med arbetsgivaren. Men ska jag vara glad för 50 procent där jag får svårt att klara livet? Eller sätta ner foten och göra klart för samhället att 50 procent inte går. Det slutade med att jag sades upp.

"Vad vill samhället?"

Hennes anställning var beroende av lönebidrag, det vill säga att staten står för en stor del av lönekostnaden upp till 20 000 kronor för heltid. Ett stöd som finns för att arbetsgivare ska anställa funktionsnedsatta människor med nedsatt arbetsförmåga, som en kompensation för de anpassningar som måste göras. 

–  Ofta handlar det ju om ideella föreningar med noll intäkter. Men trots en arbetsgivare som erbjuder alla anpassningar, och trots att den har lönebidrag har man ändå inte har råd. Då är det något som inte stämmer med lönebidraget. Vad vill samhället här?

Taket som arbetsgivaren kan få ligger på 20 000 kronor. Den nivån har legat helt still sedan 2020. 

Som en referens låg medianlönen 2024 på 37 100 kronor, enligt Medlingsinstitutet. 

Fremia: "Inga nya anställs"

Lönebidrag är den näst vanligaste insatsen från Arbetsförmedlingen. Och en av de dyrare för staten. Att nivån inte höjts på år har påverkat organisationer som den Sif Bjarnson jobbade på enormt, anser Fremia som organiserar idéburna arbetsgivare.

Enligt Patrik Schröder, samhällspolitiskt ansvarig på Fremia, slår det olika beroende på verksamhet. För arbetsintegrerade sociala företag, där många har lönebidrag, har flera fått lägga ner. 

På större arbetsplatser, med få på lönebidrag, har man kanske kunnat behålla dem.

–  Men jag hör ingen som anställer nya. Problemet är att det inte finns några uppräkningar sedan 2020. Samtidigt som vi haft stora kostnadsökningar och knappt har ett kollektivavtal med lön under 20 000 kronor. Det gör att det blir svårare och svårare för arbetsgivare att använda bidraget.

Arbetsförmedlingen: "Stödet har urholkats"

Det syns även i Arbetsförmedlingens statistik. I början av 2020 fanns drygt 70 000 deltagare i lönebidrag. I november förra året cirka 60 000.

I myndighetens budgetunderlag för de kommande åren uttrycks en oro. Att bidraget inte följer löneutveckling och arbetskostnader som ökat med 17 procent sedan 2020 får Arbetsförmedlingen att dra slutsatsen att stödet ”i praktiken urholkats”. 

Myndigheten landar i slutsatsen:

”För den här gruppen anställda finns få alternativ, och arbetslöshet riskerar att bli långvarig och minskar möjligheten till egen försörjning.”

Redan i dag är fler än var femte funktionsnedsatt med nedsatt arbetsförmåga arbetslös, enligt SCB.

"Höj och indexera lönebidraget"

Sif Bjarnson i Örebro hoppas nu på att få en så kallad SIUS på Arbetsförmedlingen. Det är en särskild handläggare och stöd för människor med funktionsnedsättning. Hon är tydlig med vad hon vill av politiken.

–  Vi behöver höja bidragstaket och indexera bidraget så att det följer löneutvecklingen. Att anpassa arbetet är den enkla biten, men att få tag på arbetsgivare som vågar anställa hänger på vad det kostar i rena kronor. Det måste man ta ställning till.

Lönebidrag borta som politiskt mål

Idén är hon inte ensam om. Såväl Fremia som Arbetsförmedlingen vill också se höjning och indexering av lönebidraget.

Patrik Schröder på Fremia hade stort hopp om att något skulle ha hänt till förra årets höstbudget.

–  Vad jag hört anser regeringen att det är ett viktigt och fungerande bidrag. Men det nådd inte hela vägen i budgetförhandlingarna, annat har prioriterats högre.

I regleringsbreven, som är regeringens styrdokument för varje myndighet, uppgav departementet senast 2024 att ett av Arbetsförmedlingens mål att öka antalet deltagare med lönebidrag.

För de senare åren är det borta.

Kollega har sökt arbetsmarknadsminister Johan Britz, och fått en skriftlig kommentar av hans statssekreterare Erik Scheller.

I denna budget har vi valt att prioritera flera andra åtgärder för att förbättra för människor med funktionsnedsättning och anhöriga, till exempel att fler personer med funktionsnedsättning får möjlighet att genomföra en utbildning på folkhögskola, tack vare extra anpassningar och resurser, att vi tar bort funkisskatten och utökad rätt till VAB till barn med funktionsnedsättning.”

Fakta lönebidrag:

  • Ett ekonomiskt bidrag till arbetsgivarens lönekostnader när någon som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga anställs.
  • Det är en kompensation för de anpassningar arbetsgivaren på grund av till exempel nedsatt rörelseförmåga eller psykisk ohälsa.
  • Används framför allt i privat sektor, 77 procent.
  • Kan ges för lönekostnaden upp till 20 000 kronor brutto. Har inte ändrats sedan 2020.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Arbetslösa stöttar varandra på promenad

På en tuff arbetsmarknad har allt fler arbetslösa hittat ett nytt sätt att nätverka. Genom promenaderna Walk & Talk möts jobbsökare i Stockholm för samtal, stöd och nya kontakter – ett initiativ som nu sprider sig till flera städer.
Johanna Rovira Publicerad 7 maj 2026, kl 06:01
Deltagare på Walk & Talk går i grupp under en nätverkspromenad för arbetssökande i Stockholm.
Varannan eller var tredje vecka träffas arbetssökande i Stockholm och promenerar tillsammans och stöttar varandra- Foto: Anders G Warne.

 En solig men kylig tisdag i slutet av april träffas ett tjugotal personer strax efter lunch utanför Centralstationen i Stockholm. De flesta är arbetssökande och flera av dem har träffats tidigare under dessa arrangerade promenader som har fått namnet Walk & Talk. Efter en stund börjar samtliga promenera i maklig takt, två och två, till Rålambshovsparken på Kungsholmen i Stockholm. 

Det kan vara bra att prata om vad man vill göra framåt – inte så mycket om vad man gjort. Vi roterar efter tio minuter och byter samtalspartner, deklarerar Jonas Mauritzson, initiativtagare och arrangör till dessa återkommande promenader. 

Jobbsökare söker sammanhang på Walk & Talk

Helena Risbäck är arbetssökande sedan i augusti, då hon sade upp sig själv från en tjänst som ekonomichef på en målerifirma. Hon har gått med på promenader tre gånger tidigare. 

– Jag tror man har behov av att ses och tillhöra ett sammanhang. Här får jag frisk luft och trevligt sällskap. Det är jättetrögt på arbetsmarknaden nu, men jag är positiv och tror att allt jag gör kommer att leda till något, säger Helena Risbäck.

Helena Risbäck
Helena Risbäck deltar i Walk & Talk för fjärde gången. Foto: Anders G Warne

Hennes relativt nyfunna bekantskap och vandringskamrat Mats Guldbrand understryker vikten av nätverkande. 

– Sedan jag blev av med mitt jobb på Ericsson har jag varit på tio jobbintervjuer. Sju av dem har jag definitivt fått till tack vare nätverkande, säger han. 

Kaffetermosar, LinkedIn och jobbsökarkompisar

Väl framme i Rålambshovsparken slår sig flera i gruppen ner på betongsuggor och håvar fram kaffetermosar. Samtalen fortsätter i småklungor och kontaktuppgifter byts mellan deltagarna, som uppmanas att återuppta samtalen på LinkedIn för att skaffa jobbsökarkompisar och någon att bolla idéer med.

– När man är mellan jobb är det stor risk att man blir lite passiv. Man behöver komma ut för att bryta den ofrivilliga ensamhet som det är lätt att hamna i, säger Jonas Mauritzson, som gick i pension från trygghetsorganisationen TRR, före årsskiftet och startade dessa vandringsturer tillsammans med sin fru Chris i februari i år. 

– Det betyder mycket att få stöd och råd av andra i samma situation. Få chansen att prata om sig själv och sitt jobbsökande med någon som vet hur svårt det är. 

Från Stockholm till flera städer

Sedan premiärpromenaden i februari, har gruppen träffats på spatsertur ytterligare fem gånger. Flertalet av deltagarna har sett inbjudan på Linkedin, men några hakar på vänner eller har fått tips av kompisar. Initiativet har dessutom spridits till Göteborg, Malmö och Oslo, enligt Jonas Mauritzson.

Jonas Mauritzson
Jonas Mauritzson är arrangör och initiativtagare till Walk & Talk. Foto: Anders G Warne

– Det är flera nya här i dag som inte varit med tidigare. Vi brukar vara mellan tio och 20 personer som vandrar, och det krävs ingen anmälan. Det ska vara otvunget och trevligt, säger Jonas Mauritzson.  

Nästa Walk & Talk i Stockholm blir  kl 13.00 19 maj, utanför Centralstationen. I Göteborg samlas man 11 maj kl 13 vid Äventyrsgolfen vid Linnéplatsen.  I Malmö möts deltagarna 6 maj kl 13 mittemot Stadsbiblioteket i parken. 

Det här är Walk & Talk

  • Upplägg: Jobbsökare promenerar tillsammans två och två och byter samtalspartner ungefär var 10:e minut.
  • Start: Initiativet drog i gång i februari i år.
  • Stockholm: 19 maj kl 13.00, samling utanför Centralstationen.
  • Göteborg: 11 maj kl 13.00, samling vid Äventyrsgolfen vid Linnéplatsen.
  • Malmö: 6 maj kl 13.00, samling mittemot Stadsbiblioteket i parken.
  • Spridning: Enligt arrangören finns Walk & Talk även i Oslo.
Arbetslöshet

83 kommuner saknar Arbetsförmedling

Antalet fast bemannade arbetsförmedlingskontor har halverats på några år. Arbetsförmedlingen saknas nu helt i 83 kommuner, enligt en rapport från Unionen.
David Österberg Publicerad 29 april 2026, kl 10:09
Arbetsförmedlingen kontor
Den som är arbetslös får bättre hjälp att hitta nytt jobb genom att besöka ett av Arbetsförmedlingens fysiska kontor, enligt Unionen. Trots det saknar många kommuner sådana kontor. Johan Nilsson/TT

2019 inleddes en reform av Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen konkurrensutsattes och fler tjänster köptes in från privata aktörer. Sedan dess har antalet arbetsförmedlingskontor med fast personal mer än halverats – från 170 till 81. Det visar en genomgång som fackförbundet Unionen har gjort. 

Arbetsförmedlingen saknas nu helt i 83 kommuner och avståndet till närmaste kontor har ökat i 271 av landets 290 kommuner.

Det här är inte en marginell förändring. Det är en systematisk tillbakadragning av staten från stora delar av landet, med tydliga konsekvenser för arbetsmarknaden, säger Peter Hellberg, förbundsordförande på Unionen, i ett pressmeddelande.

Privata aktörer har fått större ansvar

Enligt Unionen leder Arbetsförmedlingens bristande närvaro till färre fysiska möten, sämre tillgång till personligt stöd och sämre matchning mellan arbetslösa och företag.

Rapporten visar också att privata aktörer har fått ett större ansvar, men inte heller de finns i alla kommuner. 68 kommuner saknar privata leverantörer. I många glesbefolkade områden finns varken Arbetsförmedlingen eller privata aktörer.

När varken staten eller marknaden finns på plats blir människor och företag utan stöd. Det är ett misslyckande för arbetsmarknadspolitiken, säger Peter Hellberg.

Unionen vill bland annat att Arbetsförmedlingens lokala närvaro ska stärkas, att fler arbetslösa får fysiska möten och att systemet med fristående leverantörer ses över.

Arbetslöshet

Vårbudgeten: Inget höjt tak för lönebidrag

Taket i lönebidraget höjs inte nu heller. Människor med funktionsnedsättning riskerar ett liv i fattigdom, säger Nicklas Mårtensson, ordförande för Funktionsrätt Sverige.
Sandra Lund Publicerad 14 april 2026, kl 05:59
 Nicklas Mårtensson, ordförande för Funktionsrätt Sverige
– Funktionsrätten backar, det är en skamfläck för Sverige, säger Nicklas Mårtensson, ordförande för Funktionsrätt Sverige med anledning av regeringens vårbudget. Foto: Linnea Bengtsson

Under de senaste årens budgetpromenader med finansministern, har människor som är beroende av lönebidrag fått visst hopp. 

Taket för lönebidraget har ofta funnits med i förhandlingarna, det har nu legat stilla på 20 000 kronor sedan 2020. 

Ersättningar har urholkats längre tid

Att taket inte höjs har fått färre arbetsgivare att anställa människor med funktionsnedsättning, och fler att kliva ut i arbetslöshet, vilket Kollega tidigare berättat.

Även under måndagens presentation av regeringes vårbudget fanns hopp om höjt bidragstak. Men det blev inget. 

– Vi är besvikna över att budgeten inte innehåller några satsningar som förbättrar levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Ersättningarna har urholkats under en längre tid. Bara omkring varannan har någon form av arbete och många riskerar ett liv i fattigdom. Funktionsrätten backar, det är en skamfläck för Sverige, säger Nicklas Mårtensson, ordförande för Funktionsrätt Sverige i en kommentar.

Enligt SCB finns runt 778 000 människor med en funktionsnedsättning i åldrarna 16-65 år. 

Höjt lönebidrag skulle ge tusentals jobb

Och där 88 procent är sysselsatta av befolkningen i stort, ligger det på 65 procent bland människor med funktionsnedsättning.

– Det här gapet är oacceptabelt. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte gör någon riktad satsning för att fler personer med funktionsnedsättning ska få ett arbete, trots att det finns konkreta förslag med brett stöd. Att höja lönebidraget skulle exempelvis kunna ge tusentals nya jobb, enligt rapporter från arbetsgivarorganisationer, säger Nicklas Mårtensson. 

Det här är lönebidrag

  • Ett ekonomiskt bidrag till arbetsgivarens lönekostnader när någon som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga anställs.
  • Det är en kompensation för de anpassningar arbetsgivaren gör på grund av till exempel nedsatt rörelseförmåga eller psykisk ohälsa.
  • Används framför allt i privat sektor, 77 procent.
  • Kan ges för lönekostnaden upp till 20 000 kronor brutto. Har inte ändrats sedan 2020.