Hoppa till huvudinnehåll
Anställningsvillkor

Visstidsanställning? Tänk på det här!

En visstidsanställning med bestämt slutdatum kan vara ett sätt att få in en fot på arbetsmarknaden. Men anställningsformen kan också utnyttjas av mindre seriösa arbetsgivare.
Ola Rennstam Publicerad
Man ringar in datum i almanacka.
Hur mycket förväntas du jobba? Kan du säga upp dig i förtid? Se till att få ett kontrakt där sådant anges och stäm gärna av med Unionen innan du skriver på. Illustration: Colourbox

Av alla anställningar i Sverige har 16 procent någon form av tidsbegränsning. Och det är framför allt personer som är nya och har en svag ställning på arbetsmarknaden som erbjuds denna anställningsform. Inom Unionens område är det vanligt inom till exempel medie- och callcenterbranschen.

Innan du tackar ja till en visstidsanställning finns en del saker du bör vara extra vaksam på. Skyddet som arbetstagare är nämligen inte lika starkt som för den som är tillsvidareanställd.

Först och främst: Finns det kollektivavtal på arbetsplatsen? Är svaret ja är mycket redan fixat, som exempelvis sjuk- och semesterersättning, lönenivåer och hur mycket du får arbeta.

Finns kollektivavtal är mycket redan fixat

En arbetsgivare som däremot inte tecknat kollektivavtal är skyldig att följa las, lagen om anställningsskydd, men lagen ger inte samma skydd och rättigheter som ett kollektivavtal.

– Det går till exempel att över tid stapla olika typer av begränsade anställningar på varandra. Hos en uppfinningsrik arbetsgivare kan man komma upp i åtta år som visstidsanställd, säger Jan Hed, ombudsman på Unionen i Göteborg.

Det finns heller inte någon garanti för att få årlig lönehöjning eller ob- och övertidsersättning. Uppsägningstid är en annan fallgrop, enligt Jan Hed. Saknar arbetsgivaren avtal är det därför extra viktigt att det framgår av ditt anställningsavtal att anställningen går att säga upp.

– Med tanke på dagens goda arbetsmarknad kan det dyka upp ett annat jobb med bättre villkor som du hellre vill ha. Om uppsägningstiden inte är reglerad är du i princip skyldig att arbeta tills kontraktet löper ut. Och om du inte kommer till jobbet kan arbetsgivaren hålla inne din slutlön och teoretisk sett stämma dig med motiveringen att företaget lidit ekonomisk skada, säger han.

Unionen får många samtal från medlemmar med visstidsanställningar som hamnat i kläm. Ofta rör det sig om mängden arbete de förväntas göra.

– De har fått arbeta mycket mer än vad man kommit överens om. Det är viktigt att arbetstiden framgår av anställningsavtalet. För att vara på den säkra sidan bör anställningsavtal vara väldigt omfattande, men eftersom man har en svag förhandlingsposition som visstidsanställd kan det vara svårt att få till.

Om arbetsgivaren vill förlänga din visstidsanställning bör du ta en diskussion med chefen, menar Jan Hed.

– Jag tycker att man ska vara aktiv i det läget. Fråga – på ett trevligt sätt, förstås – vad orsaken är till att man väljer en visstidsanställning. Släng upp frågan på bordet: Visar inte förlängningen av kontraktet att det faktiskt finns ett varaktigt behov av arbetsinsatsen och en tillsvidareanställning?

När man varit visstidsanställd hos en arbetsgivare i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod övergår anställningen till en tillsvidareanställning.

Många jobb med slutdatum

Grundregeln är att en anställning gäller tills vidare. Vid föräldraledighet, sjukdom eller en arbetstopp kan en arbetsgivare dock anställa under en begränsad tid.

Saknas kollektivavtal gäller reglerna i lagen om anställningsskydd för följande tidsbegränsade anställningar: allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsarbete, provanställning samt när en anställd fyllt 67 år. I de flesta av Unionens kollektivavtal förekommer dock enbart allmän visstidsanställning och tillsvidareanställning.

Man får stapla olika visstidsanställningar på varandra enligt las, men i de flesta av Unionens kollektivtal finns begränsningsperioder på 24–36 månader.

Har du varit visstidsanställd mer än tolv månader inom en treårsperiod har du företrädesrätt till återanställning i nio månader efter att du har slutat. Det innebär att din arbetsgivare inte kan ta in en ny person i stället för dig. Du måste skriftligen meddela arbetsgivaren att du vill använda din företrädesrätt och gör anspråk på anställningar du har kompetens för.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Anställningsvillkor

Gör din röst hörd på Kollega Debatt

Arbetsförmedlingen, a-kassa och prestationsångest. Här är några av Kollegas mest lästa debatter under året.
Lina Björk Publicerad 11 augusti 2026, kl 09:15
Kollega debatt
Var med och tyck till om arbetslivet och arbetsmarknaden – allt som rör jobbet. Foto: Colourbox

Under året har ämnen debatterats, kommenterats och fått svar på Kollegas debattsida. Har du något som rör arbetslivet värt att lyfta? Tveka inte att höra av dig. 

Här är de debattartiklar som lästes av allra flest 2025: 

Hittar jag inget nytt jobb innan hösten meddelar jag a-kassan och Arbetsförmedlingen att jag inte längre står till deras förfogande, trots att jag då har långt över 100 ersättningsdagar kvar, skriver Eddy Nehls.

Jag har ringt, förklarat, väntat och ringt igen för att nå rätt person på Arbetsförmedlingen. Avverkat timme efter timme i telefonkö för att till slut få samma svar: "Någon kommer att kontakta dig." Ingen har kontaktat mig – på tre månader, skriver Jenny Fornlund. 

Varför väljer så många att stanna hos arbetsgivare som inte ger dem förutsättningar att göra ett bra jobb? Anställda jobbar i motvind, tar ansvar ända in i väggen bara för att bli ersatta när de går sönder, skriver Elin Åberg.

Efter nio månader skrev jag ut mig från Arbetsförmedlingen. Meddelade a-kassan att tack, men nej tack. Det var inte ett enkelt beslut. Varken ekonomiskt eller mentalt. Men alldeles, alldeles livsnödvändigt, skriver Åsa Hanell. 

När Försäkringskassan säger nej till ersättning försvinner inte behoven – bara stödet. Resultatet blir att sjuka människor faller mellan systemen och att kostnaderna vältras över på kommuner och vård, medan individens liv rasar i fritt fall, skriver Lena Hallonlöf.