Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Varför är Colombia så antifackligt?
I Colombia har andelen arbetande som är med i facket sjunkit från 12 procent till mindre än 4 procent på tjugofem år. Minskningen beror på en antifacklig politik.
- Företagen avskedar folk och anställer nya genom kooperativ och då har personalen ingen laglig rätt att organisera sig, säger Juan Carlos Celis, lärare på Universidad de Antioquia.
- Företagen avskedar folk och anställer nya genom kooperativ och då har personalen ingen laglig rätt att organisera sig, säger Juan Carlos Celis, lärare på Universidad de Antioquia.
Juan Carlos Celis som jobbar i Medellin där han bland annat studerar fackföreningarnas historia är bara på tillfällig visit i Bogotá. Vi möts på ett kontor som ligger i ett ostört område där blommande träd och stadsjeepar kantar gatorna.
- Fackföreningarna har blivit offer för de väpnade konflikterna. Det handlar framför allt om folk inom banan-, oljepalm- och cementsektorn, alltså branscher som ligger i perifera områden där konflikterna är allvarligare och där gerillan, armén och paramilitären har intresse av att kontrollera facken. Man ska också tänka på att företagarna använder sig av de olika aktörerna för att lösa sina problem med fackföreningarna.
Trots att de organiserade bara utgör fyra procent måste de upplevas som starka fiender eftersom de inte får vara ifred?
- Det beror på att de jobbar inom vissa strategiska funktioner i ekonomin.
Varför är Colombia så antifackligt?
- Man inte har löst de grundläggande motsättningarna i samhället och arbetarna har lämnats utanför det politiska systemet, utan påverkansmöjlighet. En annan orsak är gerillakriget. Vi är det enda land i Latinamerika som efter sjuttiotalet fortfarande har ett pågående gerillakrig.
- Vissa sektorer är mer utsatta än andra. Efter en massaker på oljearbetare 1925 massakrerades tretusen bananarbetare av armén 1928. Det är samma konflikt som fortsätter utan att lösas. De multinationella företagen inom banan, olja, och nu även vatten och elektricitet gör ingenting för att stoppa våldet mot fackföreningsledare. Man kan nästan tro att företagen stödjer våldet.
Vad gör katolska kyrkan?
- Ursprungligen hade kyrkan ett visst inflytande över fackföreningarna. Det fanns till och med ett fack med katolsk inriktning fram till 1980-talet. Men på senare tid har kyrkan koncentrerat sig på mot att försvara andra grupper som ursprungsfolk, bönder och afrocolombianer.
Ser våldet olika ut mot de fackligt aktiva kvinnorna jämfört med männen?
- Ja. Man har utvärderat sektorerna inom utbildning och hälsa och i de fallen försöker man skada fackföreningsmedlemmens värdighet som kvinna. Det kan vara sexuellt våld, och hot mot henne i egenskap av mor och man kan hota hennes barn.
Det verkar som om man inte ger upp fast man blir hotad till livet. Vad beror det på?
- I någon mån har de inget alternativ. Tar man bananarbetarna till exempel, så är det folk som har kommit med sin familj från regioner nära Panama eller från någon av kusterna. Efter ett tag formas deras identitet, man kan prata om ett slags mysticism, och det kan förklara den uthållighet de har. Fast det finns personer som flyr landet också.
Vilka ligger bakom våldet?
- Det är svårt att säga kategoriskt eftersom nittiofem procent av morden inte leder till något straff.
Vad tror du om framtiden?
- Jag hoppas och vill tro att vi om några år har en politik som gör att folk återigen vågar organisera sig.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Så får man äldre att stanna kvar på jobbet
Mer än hälften av tjänstemännen över 50 vill gå i pension i förtid. Här är några högst subjektiva tips på hur man ska få äldre att stanna på jobbet.
Pensionsåldern flyttas fram och vi förväntas jobba allt längre. Men vi vill inte – åtminstone inte vi som befunnit oss på arbetsmarknaden ett tag. TCO:s rapport visar att 52 procent av tjänstemännen i åldersspannet 50–67 vill gå tidigare än riktåldern för pension som för närvarande är 67 år.
Svenska Miljöinstitutet sammanställde för några år sedan strategier för att behålla 50-plussarna på arbetsmarknaden. De handlar om att skapa ett gott arbetsklimat där äldre känner sig uppskattade och efterfrågade, men också om flexibilitet och anpassningar av arbetsmiljön, enligt institutets arbetsmiljöspecialister.
Gott så. Det saknas dock mer konkreta exempel. Kollega kan därför erbjuda några anspråkslösa förslag på vad som skulle få åtminstone en snart 60-plussare att sluta tråna efter tidigare pension.
Visa äldre anställda uppskattning
En åldersrelaterad bonus skulle garanterat få vilken 55-plussare som helst att känna sig uppskattad. Likaså att förlägga konferenser och dylikt på platser med tropiskt klimat, vilket gör underverk för artrosangripna leder. Vissa arbetsgivare har en extra semestervecka när man fyllt 40, men varför stanna där? Varför inte fortsätta att premiera åldrandet genom att även införa extra semesterveckor vid 50, 60 och 70?
Flexiblare arbetsuppgifter
Om man under de sista arbetsåren får koncentrera sig på det man är bäst på, kan det innebära att man fortsätter jobba, konstaterar Svenska Miljöinstitutet. Att de seniora medarbetarna får första tjing på alla roliga arbetsuppgifter vore alltså rimligt, liksom att de slipper allt tradigt trökjobb.
Anpassning efter ålder
Det kan vara svårt att veta vad som egentligen avses med anpassning, men att byta ut fruktkorgarna mot skålar med gröna marmeladkulor kan vara ett steg i rätt riktning.
Att anpassa kontorstiden efter dygnsrytmen hos äldre torde vara en självklarhet – låt 6–2 bli det nya 9–5. Texten i alla utskrifter, trycksaker och litteratur på kontoret ska dessutom vara minst tio punkter stor och oskicket att använda färgad text totalförbjuds.
Åldersmedveten kultur
För att få mogna medarbetare att stanna längre i sin tjänst är det viktigt att deras kunskaper och erfarenheter tas till vara. Att ungtuppar och ålderister som förlöjligar och fnissar åt äldres bidrag i diskussioner omedelbart förses med en dumstrut är minst lika viktigt. Medarbetare som mumlar i skägget bör dessutom få löneavdrag.
Man skulle också kunna inrätta en ny tjänst – åldersombudsman, vars arbetsuppgifter består i att bevaka de äldres intressen och serva de mognare medarbetarna på allehanda sätt efter personliga önskemål.
Bra arbetsmiljö åt alla
Egna rum till alla vore rimligt eftersom kontorslandskap är förödande på alla upptänkliga sätt. Men åtminstone de som fyllt 55 borde omgående förses med egna rum för att slippa släpa runt på tunga kontorsattiraljer och komma undan tjattret på de öppna arbetsytorna.
Arbetsgivaren slipper därmed införa fler vilrum, eftersom 50-plussare då kan ta en behövlig paus på den obligatoriska soffan i det åldersanpassade egna rummet där de själva kan reglera värmen så att den är optimal för blodcirkulationen.
Den arbetsgivare som verkligen månar om sina till åren komna anställda ser, utöver ovanstående tips, också till att sätta guldkant på de sista ljuva arbetsåren genom att installera margaritamaskiner på varje våningsplan samt införa obligatoriska arbetsplatsträffar med powerpoint-presentationer av barnbarn och katter.
