Det är tack vare Angela Céron som vi har fått kontakt med nästan alla de kvinnor vi intervjuar. Hon är ordförande för IMP, den colombianska kvinnoalliansen för fred, som sedan åtta år tillbaka stöds av Sida och Fackförbundet ST.
IMP deltar i rättsprocesser där utgången hänger på att offer och vittnen vågar träda fram, och utsatta kvinnor måste till exempel snabbt få hjälp att byta bostad. Angela Céron och hennes kollegor försöker också hjälpa kvinnor som förlorat jobbet att få nya, och bistår kvinnliga fackföreningsledare i sina strävanden att förbättra villkoren på sina respektive arbetsplatser.
Det är därför det blir sådana kramkalas varje gång vi är här på IMP:s kontor för att träffa någon av intervjupersonerna. När de får syn på Angela Céron flyger de fram till henne, och sedan kramas de, hårt, länge, nästan lyfter varandra, och skrattar.
I dag väntar vi på Olinda Riaño på Unilever som har fastnat i trafiken. Angela Céron tar en kopp kaffe med oss. Hon är snar till skratt, samtidigt som hon ibland ruskar på huvudet över allt elände. Som så många andra i Colombia är hon katolik.
- Jag valde att gå till kyrkan tidigt i morse, sedan vet man aldrig när man får tid under dagen.
Ni kommer att få se många med aska i pannan i dag, berättar hon, och det ska visa sig att hon har rätt. Unga, gamla, kvinnor, män, de som verkar ha en hyfsad ekonomi och de som inte har det, överallt möts vi av botgörare.
Angela Céron jobbar långa dagar och har inte mycket fritid. Hon delar lägenhet med sin yngre syster som studerar till sjuksköterska. Systrarna har kvar sin mamma och pappa i den by där de kommer ifrån. En bror finns också. Han har familj och bor i Bogotá.
- Jag har ingen man och inga barn. Det är bäst när man har ett sådant jobb som jag.
Hon syftar på hoten. IMP motarbetas av starka krafter och inte bara de kvinnor som kvinnoalliansen företräder råkar ut för hot och våldsbrott, även Angela Céron har haft inbrott i sin lägenhet. Förra året borrades hennes ytterdörr upp och en dator och dokument som rörde hennes arbete stals. Eftersom inga pengar eller andra värdesaker togs var det en tydlig signal om vad saken gällde. Numera ingår hon i ett skyddsprogram, efter påtryckningar från bland annat ST till den colombianska regeringen. Hennes fönster och dörr har förstärkts, och hon har fått en bil och två livvakter som turas om att skydda henne.
Hur känns det, att aldrig vara ensam?
- Alla får inte möjlighet att välja sina livvakter, men jag fick det och valde två som jag känner väl sedan tidigare.
Angela Céron skrattar och reser sig. Hon ber om ursäkt för att hon måste gå. Arbetsdagen är fulltecknad.
