Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Artikeln skrevs före coronakrisen. Den 30 mars presenterade regeringen och samarbetspartierna ett krispaket, som bland annat innehåller tillfälliga förändringar av a-kassan för att dämpa coronapandemins effekter på arbetsmarknaden.
Läs mer: Fler ska få mer i a-kassa
Maria Envall jobbade med kommunikation inom en större koncern. När företaget behövde spara pengar blev en tredjedel av personalen uppsagd på grund av arbetsbrist. Maria Envall fick tolv månaders betald uppsägningstid och kände sig inte orolig inför framtiden.
– Jag visste att jag inte skulle kunna vara kvar där till pensionen, så det var ganska skönt att få en spark i baken. Uppsägningstiden använde jag till att gå en utbildning och tänkte att det skulle gå fort att hitta ett nytt jobb.
Men när de tolv månaderna var över stod hon fortfarande utan arbete. Maria Envall fick hjälp av Trygghetsrådet och hade dessutom en inkomstförsäkring via sitt fackförbund, men skillnaden mot att ha en anställning blev ändå stor.
– Man hör ofta att man får 80 procent av sin tidigare lön via inkomstförsäkringen, men så var det ju inte. Dessutom var det inte så lätt att hitta ett nytt jobb som jag först hade trott. Tiden går fort och anställningsprocesser tar tid.
Under jobbletandet började oron för hur det skulle gå med ekonomin när försäkringen upphörde att gälla bli påtaglig. Maria Envall var ensamstående och hade hus och två barn.
– Samtidigt sporrade det ju mig i mitt jobbletande. Jag tänkte jag att jag fick ta det jobb som jag kunde få, även om det handlade om att bli timvikarie, bara för att få en inkomst. Samtidigt oroade jag mig för hur det skulle se ut i mitt cv.
Till slut hittade hon dock ett jobb som motsvarade hennes utbildningsnivå och behövde aldrig leva på enbart a-kassa. Men tiden som arbetslös påverkar henne fortfarande.
– Jag har svårt för det där smågnället som kan finnas på arbetsplatser. När man har en anställning och en lön som tickar in den 25:e varje månad förstår man inte hur bra man har det. Det går ganska snabbt att tappa fotfästet och skyddet från samhället är inte så bra som man vill tro.
I dag kan den som är arbetslös som mest få 300 ersättningsdagar från a-kassan. Det motsvarar ungefär 14 månaders arbetslöshet. Men den som är förälder till ett barn under 18 år kan få ytterligare 150 ersättningsdagar. Tanken är att visa extra hänsyn till den arbetssökandes barn och övrig familj.
Från 1 oktober gäller en ny arbetslöshetsförsäkring. I den försvinner de extra 150 dagarna. Som mest kan man alltså få 300 ersättningsdagar, oavsett om man har barn eller inte.
I utredningen som ligger till grund för den nya a-kassan motiveras förändringen med att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring. Om föräldrar får 450 ersättningsdagar riskerar det att förlänga deras arbetslöshet, enligt utredningen.
Utredaren anser dessutom att det är fel att en förälder kan få extra ersättningsdagar oavsett om personen har vårdnaden om barnet eller inte.
Tidningen Arbetet har frågat Akademikerförbundet SSR vad de tycker om förändringen.
– Sverige har skrivit under barnkonventionen. Men det här kommer att drabba barnen direkt, barnfattigdomen riskerar att öka när föräldrarnas a-kassa tar slut, säger Simon Vinge, chefsekonom på Akademikerförbundet SSR, till Arbetet.
Även Unionen är kritiskt. I en skriftlig kommentar till Kollega skriver pressekreterare Torbjörn Granrot att ”Unionen är kritiskt till att möjligheten till förlängning av ersättningsperioden har tagits bort för föräldrar, särskilt då ersättningsperioderna samtidigt har gjorts kortare för många.”
