Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Turordningen inte självklar för tjänstemännen

Trodde du att sist in-först ut var en absolut regel? Då tror du fel. Det blir allt vanligare att fackklubbar kommer överens med arbetsgivaren om en alternativ turordning, genom en så kallad avtalsturlista. Dessutom bygger turordningsreglerna i lagen på att de som jobbat längst har tillräcklig kompetens om de ska få stanna.
Publicerad
Colourbox.com
Colourbox.com

Turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd, las, innebär att en person med längre anställningstid har företräde framför en med kortare anställningstid i samband med uppsägningar. Men även den som har lång uppsägningstid kan bli uppsagd om han eller hon inte har tillräckliga kvalifikationer för arbetet.

Genom omställningsavtalet, som ger tjänstemän extra stöd till omställning vid neddragningar har de fackliga organisationerna också gått med på att i vissa fall göra avvikelser från turordningsreglerna genom en så kallad avtalsturlista.

Dessutom kan arbetsgivare med högst tio anställda undanta två personer från turordningen.

 

Vilken betydelse har turordningsreglerna för er?

Cornelia Gallerydh, styrelseledamot Unionen Ericsson Samorganisation samt koncernfacklig förhandlare.
– Förr i tiden gick man på anställningstid. Blev det uppsägningar tog man de sist anställda först. I dag är det annorlunda. Vi har inte slopat turordningslistorna helt, vi utgår alltid från las. Men sedan gör vi en bedömning av läget, det blir lite ge och ta.

– Spontant kan jag säga att det går mer och mer mot överenskommelser med företaget. Avtalsturlistor är vanliga, det sker i stort sett varje gång. Precis som företaget är vi måna om verksamheten och de anställda. Från fackets sida försöker vi alltid skydda medlemmarna. För oss i Sverige är det jätteviktigt att vi får vara kvar, i ett globalt företag som Ericsson slåss man mot resten av världen.

 

Thomas Fanberg, klubbordförande Securitas Sverige i Norrland:
– Vi använder oss extremt sällan av turordningsreglerna. Jag tror att frågan är av större betydelse för Unionen centralt än för oss på klubbnivå. Vi är så få tjänstemän på varje ort att turordningsreglerna inte får så stor betydelse. De få gånger det har varit neddragningar har det löst sig på andra sätt, genom att någon har valt ett erbjudande om att sluta eller genom att någon har en viss kompetens.
 

Mikael Jonsson, klubbordförande Stora Enso i Skoghall:
– På hundra år har det bara hänt en gång att folk har sagts upp. Företaget brukar lösa det med frivilliga lösningar, som förtida pensioneringar eller avgångspaket. Men 2012 slimmade man organisationen ordentligt. Tio procent, uppemot hundra personer, fick sluta. Då tvingades man säga upp 12 eller 13 anställda.

– Vi har en bra dialog med företaget och vi får vara med och påverka. Ändå tycker jag att turordningsreglerna är lite godtyckliga. Till syvende och sist är det företaget som väljer vilka som får vara kvar. Det handlar om kompetens, och om du inte har den ska du kunna lära dig på tre månader. Vissa befattningar här tar det längre tid att lära sig.

 

Ann Jonsson, klubbordförande på Ramböll:
– För oss är turordningsreglerna viktiga. Vi försöker använda oss av dem i så stor utsträckning som möjligt. Som tur är så har det inte varit aktuellt särskilt ofta. Men det är inte alltid möjligt att gå efter turordningsreglerna. Våra anställda arbetar med väldigt olika saker och då blir kompetensfrågan viktigare.

 

Text: Niklas Hallstedt, Linda Svensson, David Österberg

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Alexander anmälde facket – och fick rätt

Alexander fick råd av facket att acceptera sin egen uppsägning. Då köpte han juristhjälp och lämnade en klagoanmälan till Unionen. Nu kovänder facket och tar hans fall till domstol.
Noa Kristiansson Publicerad 25 juni 2026, kl 09:59
Alexander Hirt Gyllenstedt bredvid en bild på en person som signerar ett dokument.
Alexander Hirt Gyllenstedt blev uppsagd från sitt jobb på ett assistansbolag, men säger att han borde ha blivit omplacerad. Efter många turer håller facket nu med honom. Foto: Privat, Jessica Gow/TT

I höstas började Alexander Hirt Gyllenstedt få märkliga meddelanden av sina kollegor. De skrev att det var tråkigt att han skulle sluta. Själv uppfattade Alexander att han hade fört diskussioner med sin chef om att få en ny roll på företaget. En kort tid senare var han i stället uppsagd, efter att Unionen hjälpt honom att förhandla.

Alexander, som hade jobbat på ett av Sveriges större assistansbolag, var missnöjd med hjälpen han fått av facket. Han köpte egen juristhjälp för omkring 60.000 kronor och fortsatte ha kontakt med både arbetsgivaren och Unionen. Facket erbjöd honom då att göra en så kallad klagoanmälan, vilket alla som känner sig felaktigt företrädda av förbundet kan göra.

Alexander lämnade in en anmälan – och fick rätt. Nu har Unionen kovänt och dragit hans förra arbetsgivare inför domstol, vilket Kollega tidigare har rapporterat om.

– Det var frustrerande när jag sedan blev beviljad rättshjälp, säger Alexander Hirt Gyllenstedt. 

– Jag kände: Varför har jag då behövt spendera pengar själv?

Så gör du en klagoanmälan och ett besvärsärende

Alla som är missnöjda med hur de har företrätts av Unionens ombudsmän har rätt att lämna in en så kallad klagoanmälan. Eva Dalin, regional teamchef och demokratisekreterare på Unionen, berättar att det går till på följande sätt:

  1. Medlemmen ringer till Unionens fackliga rådgivning och berättar vad hen är missnöjd med. Det går också att mejla sitt fackliga regionkontor.
  2. Det ansvariga regionkontoret tar frågan vidare och undersöker, med hjälp av en jurist, om man skulle ha agerat på något annat sätt.
  3. Medlemmen får ett svar. Om medlemmen fortfarande är missnöjd så erbjuds hen att skicka frågan vidare som ett så kallat besvärsärende. Hen får då fylla i ett formulär som skickas direkt till förbundsordföranden.
  4. Förbundsordföranden låter anställda på Unionens förbundskontor gå igenom ärendet. Om de beslutar att ärendet har hanterats fel så kan medlemmen ha rätt till ekonomisk ersättning.

Nu ligger konflikten hos Arbetsdomstolen. Alexander och facket menar att han borde ha erbjudits en annan roll på företaget innan han blev uppsagd, eftersom han har flera kompetenser. Lagen om anställningsskydd, las, säger att en arbetsgivare är skyldig att söka andra arbetsuppgifter åt en anställd innan det kan bli aktuellt med uppsägning.

Kollega har varit i kontakt med arbetsgivarorganisationen Almega, som företräder assistansbolaget i Arbetsdomstolen. Almega avböjer dock att kommentera ett pågående ärende.

Unionen ändrar sig: ”Hade räckt med ett samtal”

Eva Dalin är regional teamchef på Unionen. Det var hon som hanterade Alexander Hirt Gyllenstedts klagoanmälan. Hon säger att det framkom nya uppgifter längs vägen som gjorde att facket ändrade sig i just hans fall. 

Hon säger också att Alexander varit nöjd med ombudsmannens tillgänglighet, även om han var missnöjd med slutresultatet. I övrigt vill hon inte kommentera ärendet, med hänvisning till att hon inte kan alla detaljer.

– Det vore fel att göra det, utifrån att jag riskerar att komma med felaktigheter.

Men ska en medlem behöva gå igenom en sådan här process, att själv lägga ut pengar och sedan lämna in en klagoanmälan, för att bli företrädd av sitt fack?

– Nej, och det hade inte behövts. Det hade räckt med ett samtal med mig utan att anlita ett ombud. Det här var ett val som medlemmen själv gjorde, säger Eva Dalin och fortsätter:

– Jag har jobbat som både ombudsman och chef under många år och har aldrig varit med om det tidigare. Det är olyckligt, verkligen.

Stress och ångest efter uppsägningen

Alexander Hirt Gyllenstedt har barn och säger att processen tagit hårt på både honom och familjen. Efter stressattacker, sammanbrott och samtal med psykolog har han idag ett nytt jobb, som teamchef på ett säkerhetsföretag.

– Det har varit riktigt jävla tungt, faktiskt. Jag har mått skit. 

Han menar att rättsstriden är ett slags traumahantering.

– Jag behöver någonstans försöka få min röst hörd. Att säga ifrån och inte bara lägga mig platt när jag vet att saker inte gått rätt till.