Hoppa till huvudinnehåll
Stress

7 av 10 jobbar när de är sjuka

En vetskap om att ingen tar över ens arbetsuppgifter. Det är den vanligaste orsaken till att vi går sjuka till jobbet. I värsta fall kan så kallad sjuknärvaro öka risken för förtidspension. Men ibland kan den också vara bra.
Anita Täpp Publicerad
Begreppet sjuknärvaro myntades av professor Gunnar Aronsson vid Stockholms universitet. Illustration: Dennis Eriksson

I takt med att våra arbetsplatser blivit allt mer slimmade och kraven på oss har ökat kan man tro att även den så kallade sjuknärvaron har tilltagit.

Så är det dock inte, enligt Gunnar Aronsson, professor vid Stockholms universitet, som länge forskat om fenomenet att vi går till jobbet fast vi är sjuka.

– Andelen yrkesarbetande som varit sjuknärvarande fem gånger eller mer under det senaste året har i genomsnitt varit mellan 15 och 20 procent ända sedan början av 1980-talet. Även om det varit lite högre och lägre i olika yrkesgrupper, säger han.

I den undersökning som SCB nu gör åt Arbetsmiljöverket vartannat år ställs två frågor till deltagarna:

➧ Hur många gånger under det senaste året har du arbetat trots att du med tanke på ditt hälsotillstånd egentligen borde ha låtit bli?

➧ Ange en eller flera anledningar till att du arbetat trots att du varit sjuk.

I den senast presenterade undersökningen, från 2017, uppgav sju av tio sysselsatta att de jobbat trots att de inte borde ha gjort det. Drygt hälften av dessa hade varit sjuknärvarande minst två gånger, medan en av fem uppgav att de varit det minst fyra gånger.

Flera studier har visat att de som varit mest sjuknärvarande löper en större risk för ohälsa i framtiden. Vilket kan inträffa så snart som inom ett par år. Nyligen visade en undersökning gjord av forskare vid Gävle högskola, Karolinska institutet och Stockholms universitet att redan en årlig sjuknärvaro på två gånger ökar risken för en framtida sjukpension – eller sjukaktivitetsersättning, som det numera heter.

Skälen till att vi jobbar fast vi är sjuka skiljer sig mycket mellan olika yrkesgrupper.

– Störst andel sjuknärvaro finns bland dem som har en relation med andra människor på jobbet. Dit hör exempelvis lärare och läkare, där undervisning eller en operation måste ställas in om man inte kommer till arbetsplatsen och där väldigt många blir berörda, säger Gunnar Aronsson.

– Det handlar väldigt mycket om ersättningsbarheten, att ingen annan kan ta över. Det gäller exempelvis för ensamarbetande. Där man vet att allt kommer att läggas på hög tills man kommer tillbaka.

Att ingen annan kunde göra jobbet var också den vanligaste orsaken till sjuknärvaron i den senaste SCB-undersökningen, där 44 procent angav det som skäl.

Bland de sjuknärvarande kvinnorna var den största orsaken i stället att man inte ville belasta kollegorna, vilket gällde för nästan hälften av dem.

Sjuknärvaron är också vanligast bland kvinnor.

– Men det hänger ihop med att relationsyrkena i stort är kvinnodominerade. Om man renodlar och tar bort den effekten så är sjuknärvaron ungefär densamma oavsett kön, säger Gunnar Aronsson.

För många handlar sjuknärvaron också om att de, på grund av karensdagen och löneavdrag, inte har råd att vara sjuka.

Någon större specifik undersökning om varför privatanställda tjänstemän går sjuka till jobbet finns ännu inte.

– Men jag tror att det här med de slimmade arbetsplatserna och att man känner att ingen kan ta över jobbet om man är borta är den främsta orsaken till sjuknärvaro i den gruppen, säger Gunnar Aronsson.

Läs mer: Slimmade företag drabbar anställda

Även om studier har visat att vi kan bli sjuka av sjuknärvaron tycker Kristina Alexanderson, professor på Karolinska Institutet, att begreppet behöver ”problematiseras”.

– Ordet sjuknärvaro kan leda tanken till att det är något konstigt. Men de flesta av oss med olika sjukdomar är på jobbet eftersom de inte påverkar vår arbetsförmåga. Vi bör också vara medvetna om att statistiken bygger på självskattning av att man inte borde ha varit på jobbet, vilket är något som kan variera mycket mellan individer och typer av jobb, säger hon.

Om den brasklappen säger Gunnar Bergström, professor vid högskolan i Gävle vars forskning nyligen visade att sjuknärvaron kan leda till förtidspension:

– Visst kan individer göra väldigt olika bedömningar av sin hälsa. Men erfarenhetsmässigt vet vi att en del överskattar medan andra underskattar och när man lägger ihop svaren på gruppnivå får man ändå en rimlig skattning av det hela. Att självskattningen fungerar bra har vi också sett när vi ibland jämfört med uppgifter från Försäkringskassan.

Kristina Alexanderson påpekar också att sjuknärvaro kan vara bra.

– Att vara sjukskriven har också biverkningar. Och flera studier har visat att den som exempelvis har ryggont kan tycka att det är bättre att gå till jobbet, för att fokusera på något annat än smärtan en stund. Det gäller även också för andra diagnoser, som för en del kvinnor med bröstcancer. Att man hellre vill jobba, när man mår bättre mellan behandlingarna.

Även Gunnar Aronsson har i sin forskning erfarenhet av yrkesverksamma som ser positivt på sjuknärvaro. Ett exempel är de svar som gavs vid en undersökning som han och några forskarkollegor gjorde för att jämföra hur sjuknärvaro uppfattades i Sverige och Norge.

– Vi fann flera intressanta skillnader mellan länderna. Men det mest intressanta var ändå att medan bara fyra procent av svenskarna tyckte det var bra för hälsan att gå sjuk till jobbet så tyckte 17 procent av norrmännen det. Alltså nära var femte norrman.

– Det hänger nog ihop med att fler norrmän än svenskar sätter en stolthet i att inte vara sjukskrivna och många fler norrmän än svenskar uppgav att de går sjuka till jobbet därför att de trivs där.

Forskarna tolkade resultatet av den studien som att det finns en högre sjukdomstolerans på de norska arbetsplatserna.

– Det kan ju vara så att det är ett så högt tempo i Sverige att vi inte kan hantera det, medan normen i Norge är att det är okej att jobba lite lugnare när man är sjuk, säger Gunnar Aronsson.

Läs mer: 5 förtroendevalda om sjuknärvaron på deras jobb

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stress

Sjuka i kläm mellan olika mål

Ambitionen hos arbetsgivare, Försäkringskassan och vården kan krocka rejält när den som varit sjukskriven för psykisk ohälsa ska börja jobba igen, enligt en ny studie.
Torbjörn Tenfält Publicerad 28 maj 2025, kl 06:01
Två händer som bryter arm
Arbetsgivare, Försäkringskassan och läkare vill alla att den som lider av psykisk ohälsa ska komma tillbaka till jobbet efter en sjukskrivning. Men hur det ska gå till kan skilja sig åt, vilket skapar målkonflikter, enligt en ny studie. Illustration: Linnea Blixt

 Det finns en idé om att ökat samarbete mellan arbetsgivarna och andra aktörer underlättar en återgång till arbetslivet för en person som varit sjukskriven för psykisk ohälsa.

Men verkligheten är ofta en annan, framgår av en studie vid Göteborgs universitet.

– Vår analys visar att även om man skulle ha metoder för att få till ett perfekt samarbete så saknar detta betydelse om aktörerna inte har samma målsättning, säger Thomas Hartvigsson, forskare i praktisk filosofi med inriktning mot medicinsk etik och patienträtt.

Han är en av forskarna bakom studien och ger några exempel på målkonflikter.

Arbetsgivare vill få ut så mycket som möjligt av sin personal. Men den ambitionen kan krocka med arbetsmiljöansvaret och uppdraget att försöka få tillbaka personen i arbete.

– Det kan finnas andra potentiella arbetstagare som är mer produktiva och då vill arbetsgivaren kanske hellre anlita någon av dem.

 

Försäkringskassan har inte koll på jobbet

Försäkringskassan har ett uttalat mål att få tillbaka den sjuke i arbete. Även här finns en inbyggd konflikt.

– Om arbetsplatsen är orsaken till sjukskrivning måste det ske på rätt sätt, annars är det risk att problemen återkommer eller förvärras, säger Thomas Hartvigsson.

Relationen mellan läkare och patient kan också prövas. Vårdgivaren strävar efter att ha en bra relation med patienten, men måste också säga sanningen för att Försäkringskassan ska kunna göra en korrekt bedömning.

– En hel del information som är relevant för bedömning av arbetsförmåga är känslig och kan vara av en sort som arbetstagaren inte vill berätta för sin arbetsgivare.

I andra studier har forskarna mött exempel där arbetsgivare driver på för att få tillbaka den sjukskrivne i arbete, samtidigt som den sjuke själv tycker att det går för snabbt.

– Annan forskning visar att det finns en hel del okunskap om psykisk ohälsa hos de olika aktörerna och dåliga kunskaper om vad de kan förvänta sig av varandra. Det finns arbetsgivare som inte vet vilka anpassningar de kan göra för att underlätta för den som återkommer från sjukskrivning, och det finns de som vill men inte har resurser.

Vilken roll kan facket spela?

– En viktig uppgift för facket är att se till att arbetsgivaren gör det den ska, att bedömningen är rättssäker och balanserad, och att medlemmarna inte far illa.

Försäkringskassan, å sin sida, är beroende av signaler från både arbetsgivare och vården om vilka personer som behöver omfattande stöd för att kunna börja jobba igen.

Men det är inte alltid de signalerna tränger fram.

– Vårt uppdrag är att se till att det påbörjas rehabiliterande åtgärder så snabbt som möjligt. Men det kommer alltid finnas tillfällen där vi inte fångar rätt signaler, säger Michael Boman, områdeschef på Försäkringskassan.

– Man ska också komma ihåg att de flesta som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa kommer tillbaka i arbete utan att det behövs några särskilda aktiviteter från oss.

En omständighet som kan komplicera tillbakagången är att läkarintyget i inledningen av sjukskrivningen är fokuserat på att beskriva personens oförmåga att arbeta.

– Vi har dubbla uppdrag. Vi ska bedöma om personen har rätt till den sjukpenning den gör anspråk på. Men när vi ser att personen har nedsatt arbetsförmåga och skulle behöva rehabilitering för att komma tillbaka behöver vi växla fokus till vad personens möjliga förmåga är.

Försäkringskassan är beroende av den plan för återgång till jobbet som arbetsgivaren är skyldig att göra, men också av signaler från hälso- och sjukvården om att det finns behov av rehabiliterande insatser.

– Vårt perspektiv är att identifiera under vilka förutsättningar en person kan arbeta och lägga upp en planering tillsammans med insatsansvariga aktörer.

Hur kan en gemensam målsättning se ut?

– Den kan vara ett precisera i vilken omfattning vi tror att personen kan komma tillbaka i jobb. Kan det ske på hel- eller halvtid? Vad krävs det för anpassning eller rehabiliterande åtgärder – eller finns det ett annat jobb hos arbetsgivaren som personen kan klara av.

Lagen om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter infördes 2020. Den innebär att regionerna ska erbjuda koordineringsinsatser för att främja återgången till arbetslivet. En följd av lagen är att vården har anställt rehabkoordinatorer.

– De håller ihop insatserna på den vårdenhet där den sjukskrivne finns, men skickar också signaler till oss om när det är dags att samordna rehabiliterande åtgärder.

Samtidigt konstaterar Michael Boman att företagshälsovården och de rehabkoordinatorer som är knutna till den är en viktig resurs när det behöver vidtas åtgärder på arbetsplatsen.

– När de olika aktörerna diskuterar vad som behöver hända på arbetsplatsen kopplat till anpassning och rehabilitering är företagshälsovården arbetsgivarens viktigaste stöd, säger han.

 Man bör fundera över om bedömningen av arbetsförmåga vid psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården

Branschorganisationen Sveriges Företagshälsors vd Peter Munck af Rosenschöld är inte sen att hålla med:

Peter Munck af Rosenschöld
Foto: Karl Nordlund

– Vi tar reda på om det är något i arbetsmiljön som behöver fixas så att problemet inte uppstår igen. Det gör inte primärvården.

Han anser att det borde läggas mer vikt vid att det är just från sitt arbete man blir sjukskriven.

– Det betyder att arbetsplatsen är en oerhört viktig komponent när man ska gå tillbaka till jobbet. När man bedömer individens arbetsförmåga ska man titta på tre saker: motivationen, arbetsmiljön och individens funktionsförmåga.

Därför vänder han sig emot att se på sjukskrivning och rehabilitering ur en rent medicinsk synvinkel.

– Man bör fundera över om inte bedömningen av arbetsförmåga vid framför allt psykiska diagnoser ska flyttas från primärvården till företagshälsovården.

För att fylla i glappet mellan aktörerna pekar Peter Munck af Rosenschöld på två nödvändiga insatser: Klara ut vem som gör vad och se till att den enskilde får rätt stöd.

Vad kan ett gemensamt mål vara?

– De måste vara att så snart som möjligt få en sjukskriven person tillbaka i arbete — för arbete är bra, säger Peter Munck af Rosenschöld.