Hoppa till huvudinnehåll
Stress

7 av 10 jobbar när de är sjuka

En vetskap om att ingen tar över ens arbetsuppgifter. Det är den vanligaste orsaken till att vi går sjuka till jobbet. I värsta fall kan så kallad sjuknärvaro öka risken för förtidspension. Men ibland kan den också vara bra.
Anita Täpp Publicerad 4 december 2019, kl 16:23
Begreppet sjuknärvaro myntades av professor Gunnar Aronsson vid Stockholms universitet. Illustration: Dennis Eriksson

I takt med att våra arbetsplatser blivit allt mer slimmade och kraven på oss har ökat kan man tro att även den så kallade sjuknärvaron har tilltagit.

Så är det dock inte, enligt Gunnar Aronsson, professor vid Stockholms universitet, som länge forskat om fenomenet att vi går till jobbet fast vi är sjuka.

– Andelen yrkesarbetande som varit sjuknärvarande fem gånger eller mer under det senaste året har i genomsnitt varit mellan 15 och 20 procent ända sedan början av 1980-talet. Även om det varit lite högre och lägre i olika yrkesgrupper, säger han.

I den undersökning som SCB nu gör åt Arbetsmiljöverket vartannat år ställs två frågor till deltagarna:

➧ Hur många gånger under det senaste året har du arbetat trots att du med tanke på ditt hälsotillstånd egentligen borde ha låtit bli?

➧ Ange en eller flera anledningar till att du arbetat trots att du varit sjuk.

I den senast presenterade undersökningen, från 2017, uppgav sju av tio sysselsatta att de jobbat trots att de inte borde ha gjort det. Drygt hälften av dessa hade varit sjuknärvarande minst två gånger, medan en av fem uppgav att de varit det minst fyra gånger.

Flera studier har visat att de som varit mest sjuknärvarande löper en större risk för ohälsa i framtiden. Vilket kan inträffa så snart som inom ett par år. Nyligen visade en undersökning gjord av forskare vid Gävle högskola, Karolinska institutet och Stockholms universitet att redan en årlig sjuknärvaro på två gånger ökar risken för en framtida sjukpension – eller sjukaktivitetsersättning, som det numera heter.

Skälen till att vi jobbar fast vi är sjuka skiljer sig mycket mellan olika yrkesgrupper.

– Störst andel sjuknärvaro finns bland dem som har en relation med andra människor på jobbet. Dit hör exempelvis lärare och läkare, där undervisning eller en operation måste ställas in om man inte kommer till arbetsplatsen och där väldigt många blir berörda, säger Gunnar Aronsson.

– Det handlar väldigt mycket om ersättningsbarheten, att ingen annan kan ta över. Det gäller exempelvis för ensamarbetande. Där man vet att allt kommer att läggas på hög tills man kommer tillbaka.

Att ingen annan kunde göra jobbet var också den vanligaste orsaken till sjuknärvaron i den senaste SCB-undersökningen, där 44 procent angav det som skäl.

Bland de sjuknärvarande kvinnorna var den största orsaken i stället att man inte ville belasta kollegorna, vilket gällde för nästan hälften av dem.

Sjuknärvaron är också vanligast bland kvinnor.

– Men det hänger ihop med att relationsyrkena i stort är kvinnodominerade. Om man renodlar och tar bort den effekten så är sjuknärvaron ungefär densamma oavsett kön, säger Gunnar Aronsson.

För många handlar sjuknärvaron också om att de, på grund av karensdagen och löneavdrag, inte har råd att vara sjuka.

Någon större specifik undersökning om varför privatanställda tjänstemän går sjuka till jobbet finns ännu inte.

– Men jag tror att det här med de slimmade arbetsplatserna och att man känner att ingen kan ta över jobbet om man är borta är den främsta orsaken till sjuknärvaro i den gruppen, säger Gunnar Aronsson.

Läs mer: Slimmade företag drabbar anställda

Även om studier har visat att vi kan bli sjuka av sjuknärvaron tycker Kristina Alexanderson, professor på Karolinska Institutet, att begreppet behöver ”problematiseras”.

– Ordet sjuknärvaro kan leda tanken till att det är något konstigt. Men de flesta av oss med olika sjukdomar är på jobbet eftersom de inte påverkar vår arbetsförmåga. Vi bör också vara medvetna om att statistiken bygger på självskattning av att man inte borde ha varit på jobbet, vilket är något som kan variera mycket mellan individer och typer av jobb, säger hon.

Om den brasklappen säger Gunnar Bergström, professor vid högskolan i Gävle vars forskning nyligen visade att sjuknärvaron kan leda till förtidspension:

– Visst kan individer göra väldigt olika bedömningar av sin hälsa. Men erfarenhetsmässigt vet vi att en del överskattar medan andra underskattar och när man lägger ihop svaren på gruppnivå får man ändå en rimlig skattning av det hela. Att självskattningen fungerar bra har vi också sett när vi ibland jämfört med uppgifter från Försäkringskassan.

Kristina Alexanderson påpekar också att sjuknärvaro kan vara bra.

– Att vara sjukskriven har också biverkningar. Och flera studier har visat att den som exempelvis har ryggont kan tycka att det är bättre att gå till jobbet, för att fokusera på något annat än smärtan en stund. Det gäller även också för andra diagnoser, som för en del kvinnor med bröstcancer. Att man hellre vill jobba, när man mår bättre mellan behandlingarna.

Även Gunnar Aronsson har i sin forskning erfarenhet av yrkesverksamma som ser positivt på sjuknärvaro. Ett exempel är de svar som gavs vid en undersökning som han och några forskarkollegor gjorde för att jämföra hur sjuknärvaro uppfattades i Sverige och Norge.

– Vi fann flera intressanta skillnader mellan länderna. Men det mest intressanta var ändå att medan bara fyra procent av svenskarna tyckte det var bra för hälsan att gå sjuk till jobbet så tyckte 17 procent av norrmännen det. Alltså nära var femte norrman.

– Det hänger nog ihop med att fler norrmän än svenskar sätter en stolthet i att inte vara sjukskrivna och många fler norrmän än svenskar uppgav att de går sjuka till jobbet därför att de trivs där.

Forskarna tolkade resultatet av den studien som att det finns en högre sjukdomstolerans på de norska arbetsplatserna.

– Det kan ju vara så att det är ett så högt tempo i Sverige att vi inte kan hantera det, medan normen i Norge är att det är okej att jobba lite lugnare när man är sjuk, säger Gunnar Aronsson.

Läs mer: 5 förtroendevalda om sjuknärvaron på deras jobb

Stress

”Jag golvades av hur kroppen reagerade”

Anna Hildestam Jonsson är en av siffrorna bakom stresstatistiken. För henne förenades vägen tillbaka till arbetslivet med en omvärdering av vad som är viktigt i livet. Ett bra sätt att öka sin livskvalitet efter kraschen, säger stressexperten Giorgio Grossi.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2023, kl 13:58
En kvinna tittar sig i spegeln
Att inte känna igen sig själv eller sina känslor är inte ovanligt vid en stressreaktion. Illustration: Emma Hanquist

Vem är den här människan i spegeln som inte kan formulera ord, glömmer viktiga saker och inte kan koncentrera sig?

Vid långvarig stress reagerar både kroppen och knoppen – vi blir trötta trots att vi sovit, får humörsvängningar och har svårt att hålla en röd tråd. Symptom som är helt logiska, men också väldigt skrämmande.

Giorgio Grossi
Giorgio Grossi

– Det är naturligt att bli rädd om du hamnar i en situation du aldrig befunnit dig och dina vanliga resurser inte fungerar. Men det är också viktigt att inte låta känslorna ta över, för då startar en snöbollseffekt av tankar som leder ned i en negativ spiral, säger Giorgio Grossi, psykoterapeut vid Stressmottagningen och docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet.

På mottagningen i Stockholm möter Giorgio Grossi människor som är sjukskrivna på grund av långvarig stress. Ibland är den orsakad av jobbet, ibland av hemsituationen och inte sällan en kombination av de två.

Det är naturligt att bli rädd

En person med en stöttande partner, förstående arbetsgivare och mildare ångestproblematik kan vara på banan ganska snabbt. Men för den som saknar en plats för återhämtning, har otydliga arbetsuppgifter och en oförstående chef kan stressen bli kronisk och vägen tillbaka lång och full av hinder.

Anna Hildestam Jonsson
Anna Hildestam Jonsson

För Anna Hildestam Jonsson sade kroppen ifrån efter en rad omständigheter som sammanträffade – en hektisk tid på jobbet med ett otryggt ledarskap, en nära anhörig som dog och födseln av sitt andra barn. Saker som var för sig var omvälvande, men tillsammans blev överväldigande.

– Jag golvades av hur kroppen reagerade. Jag orkade inte promenera, fick yrsel, tappade bort saker och hade svårt att reglera mina känslor. Samtidigt fylldes jag av skamkänslor av att inte orka och kände mig misslyckad både som mamma och människa.
 

Sorg och uppgivenhet att inte orka

Sjukskrivningen på grund av stress var ett faktum, trots att hon till en början hade svårt att acceptera läget. Hon var van att prestera och leverera, nu kunde hon inte göra någotdera.

– Till en början var det mycket sorg och uppgivenhet. Jag ville vara glad och orka med livet, men det gick inte, säger hon.

Vägen tillbaka kom i små steg, genom att träffa familj och vänner som fanns där trots att hon inte alltid orkade prata och genom att träffa andra som var i samma situation. De pratade om varför de hamnat där de hamnat och hur vägen dit såg ut.

– Jag fick förståelse för hur mina val och mitt agerande bidragit till utmattningen. Vi pratade om hur kroppen reagerar på stress och vikten av återhämtning. Hur de egenskaper som ofta är en styrka även kan föra oss närmare en utmattningsdiagnos. Att vara en person som vill prestera på topp och nå uppsatta mål är något bra, men beteendet kan bli skadligt om du inte sätter gränser.

Jag ville vara glad och orka med livet, men det gick inte

Vid tillfrisknandet märkte Anna Hildestam Jonsson också att vägen tillbaka inte var spikrak. En dag av energi kunde följas av en ”aktivitetsbaksmälla” med trötthet. Hon märkte också att omgivningen hade svårt att se hur hon mådde och fick träna på att beskriva det med ord.

– Det är en ensam sjukdom som inte alltid syns. Det är lätt att tro att någon som ler och ser glad ut inte mår dåligt. Men det kan pågå något helt annat på insidan. Jag fick påminna framför allt mig själv, men även andra, om att jag inte var frisk bara för att jag hade en bättre period.


Randiga dagar bra för välmående

För psykoterapeuten Giorgio Grossi handlar mycket i tillfrisknandet av en utmattningsdiagnos om att kartlägga vanor och göra anpassningar. Hur ser livs- och arbetssituationen ut? Finns det möjlighet till återhämtning? Vad skapar stress och vad skapar återhämtning?

– Vi brukar prata om randiga dagar. Det är när aktivitet varvas med vila för att inte belasta kroppen och knoppen för mycket.

Vid insjuknandet kan det kännas långt bort att komma tillbaka till jobbet, men här är långsiktighet nyckeln. Du startar gradvis med anpassade uppgifter, gärna på en plats som är skyddad från intryck, tränar på att ta pauser och gå hem i tid. När du går upp i arbetstid är det bra om inga arbetsuppgifter läggs till i början, för det är en omställning varje gång en förändring sker.

– Omställningen är otroligt tröttande och kan leda till en tillfällig ökning av symptomen igen. Det är viktigt att tänka på att det inte är farligt utan förväntat. Ett sätt att underlätta för kroppen är att dra ner på andra aktiviteter under den här tiden du ökar på arbetstiden, säger han.

Att bakslag kommer att komma är inte en fråga om när, utan i vilken skepnad, menar Giorgio Grossi. Men i motgången finns mycket information att hämta.

– Försök att inte värdera händelsen utan se det som en lärdom. Vad var det som gjorde att du började må dåligt? Och tänk likadant när du mår bra – vad är det som får dig att fungera?

När Anna Hildestam Jonsson skulle ut i arbetslivet efter sin föräldraledighet hade hon omvärderat mycket kring vad hon tyckte var värdefullt i arbetslivet. Rätt kultur och ledarskap blev viktigare än specifika arbetsuppgifter. Redan i rekryteringsprocesser har hon varit tydlig med sina prioriteringar: familjen kommer först, hon jobbar bara sina arbetstider och när hon ser strukturer som inte är hälsosamma så tar hon upp det.

– Jag ser det inte som en svaghet att säga till om det blir för mycket eller att påpeka när något är fel. Jag upplever att arbetsgivare är tacksamma för att jag är transparent med det jag behöver. Men det har krävts övning för att våga vara det, säger hon.

Men hälsa ligger också i betraktarens öga

Så när blir man frisk från en utmattningsdiagnos? Enligt Giorgio Grossi är det en knivig fråga. En lindrig krasch kan innebära att symptom försvinner ganska snabbt. Men hälsa ligger också i betraktarens öga.

– En person som känner av symptom vid överbelastning men ser dem som hjälpredor för att inte krascha igen kommer att leva ett gott liv och betrakta sig själv som rimligt frisk. En annan person med samma symtom kanske betraktar dessa som tecken på sjukdom, blir uppskrämd, går in i ältande av skuld och skam och mår därigenom väldigt dåligt.

– Att förlika sig med sakernas tillstånd och finna värden som ger livet mening efter kraschen är ett bra sätt att öka sin livskvalitet, säger han.

Även om Anna Hildestam Jonsson gärna hade fått sina erfarenheter på ett mindre smärtsamt sätt är hon tacksam för de lärdomar de gett. Att hon har blivit bättre på att sätta gränser, säga ifrån, vara tydlig och lyssna på kroppen. Om hon skulle möta sig själv i sin värsta period skulle hon lägga en tröstande hand på sin axel.

– Jag ser tillbaka på den personen med kärlek. Det var en människa som fick utstå mycket under kort tid och som inte hade verktyg att hantera det. Jag skulle säga att det inte är skamfyllt att vara där hon är och att det kommer att bli bättre.