Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Sören blev uppsagd för sin övervikt

Sören Bergström hade jobbat nästan 20 år på samma företag när han blev uppsagd på grund av personliga skäl. En av orsakerna var hans övervikt. Unionen har stämt företaget för diskriminering – trots att vikt inte är någon diskrimineringsgrund.
Lina Björk Publicerad
Åke Ericson
Vikt är ingen diskrimineringsgrund, men det är däremot funktionsnedsättning på grund av övervikt. Åke Ericson

Arbetet som resande tekniker var stundtals fysiskt krävande. Sören Bergström reparerade städmaskiner hemma hos kunder, vilket ibland krävde att han låg på golvet och mekade. Efter en långsamt eskalerande viktuppgång hade kroppen börjat värka, det gjorde ständigt ont i rygg och ben.

– Chefen gav mig pikar för min vikt. Jag vet att jag är överviktig, men jag gör mitt jobb. Det tisslades och tasslades och var ofta en jargong som inte var helt schysst och jag kände mig påhoppad, säger han.

Efter en akut näthinneavlossning blev Sören Bergström sjukskriven och tillbaka på jobbet blev han skickad till företagshälsovården. När läkaren frågade hur han mådde brast det.

– Det kändes som en börda släppte när jag berättade att det inte var så bra. Det hade gått upp och ner i livet förut men nu hade jag fallit pladask – det var totalt mörker.

Det konstaterades att Sören Bergström led av en djup depression. Med medicinering började ljuset dock återvända och han började med sin rehabiliteringsplan, bland annat fysioterapi.

I ett möte med arbetsgivaren och Unionen sa chefen att han ville att Sören skulle hålla sig helt nykter. Sören hade aldrig varit onykter på jobbet men chefen ville att han skulle undvika alkohol för att förbättra sin hälsa.

– Jag tyckte att det gick överstyr och att de ville kontrollera allt, men sa okej. Sedan kom sommarsemestern – jag mådde bättre och ville ta en bira med polarna. Chefen anser att jag brutit ett avtal på grund av det.

När hösten kom började Sören Bergström att återkomma till arbetet i små steg, några timmar om dagen. Han skickades också till företagshälsovården igen där han fick göra olika tester: rita cirklar på en tavla, lyfta saker, stiga upp på pallar.

– Nu i efterhand kändes det som att de använde de testerna som ett verktyg för att få bort mig. Kort tid efter kom chefen med ett papper där det stod att jag var uppsagd på grund av personliga skäl. Det kändes som ett svek, att jag inte dög någonting till. Det är ju galet om man inte kan få vara kvar på sin arbetsplats på grund av sin vikt.

När Unionens ombudsman skulle förhandla om uppsägningen med företaget tog det stopp. Sören Bergström ville ha ett års uppsägningslön, men arbetsgivaren sa nej. Unionen har nu stämt maskinserviceföretaget på sammanlagt 130 000 kronor för diskriminering.

Vikt är inte någon diskrimineringsgrund, men förbundet menar att hans övervikt orsakat honom funktionsnedsättningar som gjorde det svårt för honom att utföra vissa arbetsuppgifter.

Henrietta Huzell är doktor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet. Hon ser tecken på att arbetsgivarnas vilja att ha hälsosamma medarbetare kan glida över på de anställdas privatliv.

För några år sedan gjorde hon en undersökning bland 1 000 företag i Sverige, som visade att sju av tio arbetsgivare väljer bort överviktiga vid nyrekryteringar. Samma undersökning visade att 90 procent av de tillfrågade arbetsgivarna ville att de anställda skulle ha god fysik.

– Man tror att den sunda kroppen är den smala kroppen. När arbetsgivare fick uttrycka sina önskemål svarade de att övervikt inte var ett problem – samtidigt föredrog man en muskulös och tränad kropp som dessutom kopplades till egenskaper som pliktkänsla, självkontroll och god moral, säger hon.

I andra änden kopplades övervikt i undersökningen till en risk att bli sjuk och i förlängningen ökade kostnader för företaget.

– Många arbetsgivare svarade att de är rädda för att det utökade ansvaret vid sjukskrivningar och därför försöker se till att de som anställs från början är hälsosamma. Den tränade kroppen blev en sådan markör, medan den överviktiga kroppen blev en varningsmarkör.

Vad får en sådan syn på övervikt för effekter?
– Framför allt innebär det en exkludering av väldigt många människor, säger arbetslivsforskaren Henrietta Huzell.

– I undersökningen märkte vi också att fokuseringen på hälsa och utseende inte enbart förekom i branscher som hade kundnära relationer – hälsotrenden fanns överallt. Även internationellt sett kunde vi se att Sveriges arbetsgivare var mer fokuserade på utseende än arbetsgivare i många andra länder, så vi är nog mindre toleranta än vi tror.

DISKRIMINERING I ARBETSLIVET

Det finns sju olika diskrimineringsgrunder i Diskrimineringslagen.

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck 
  • Etnisk tillhörighet
  • Sexuell läggning
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Ålder

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”

Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Publicerad 2 april 2025, kl 06:00
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor.
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor. Foto: Anders G Warne.

Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.

– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.

Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.

– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.

– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.

Sällan svar på jobbansökan

Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.

Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.

– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.

Får inte ens enklare jobb

Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.

– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.

Medelålders man står med ryggen mot kameran.
Medicinering har hjälpt Erik att må aningen bättre, men psykologstöd gav ingen effekt. Foto: Anders G. Warne

Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.

Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.

– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.

 
Chefer inte förskonade från ålderism

Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade. 

Text: Katarina Markiewicz