Hoppa till huvudinnehåll
Söka jobb

”Nätet kan vara livsfarligt”

Unionenmedlemmen Erika ville testa något nytt och startade eget. Det ångrar hon i dag. Efter att företaget fått ekonomiska bekymmer förtalades hon på nätet – och tvingades att flytta och byta namn.
Publicerad
Kvinna lutar pannan i handen.
Erika drabbades så hårt av näthat att hon inte kunde få nytt jobb, eftersom arbetsgivare googlar tänkbara kandidater. Foto: Shutterstock

Erika var mellanchef på ett företag, men ville göra något nytt i livet, och startade ett kafé tillsammans med sin man. Det visade sig dock ekonomiskt tuffare än väntat, vilket genererade skriverier i lokaltidningen, där hon mer eller mindre anklagades för förskingring.

Det satte i gång en ryktesspridning som blev allt värre och till slut polisanmälde någon henne anonymt. Polis och åklagarare konstaterade dock snabbt att hon inte hade gjort något fel, så anmälan lades ned. Men smutskastningen av henne fortsatte. Erika beskriver det som att historien började leva sitt eget liv på nätet.

– Jag blev alldeles förtvivlad när jag googlade på mig själv och det kom en massa träffar där det stod om förskingring. Jag satt och grät och såg bara hur allt rasade.

Hon vände sig till Google för att be dem att ta bort länkar, men företaget gjorde inget.

– Man har ju ingen aning vart man ska vända sig. Till slut fick vi hjälp av ett företag med att ta bort en del av kränkningarna på nätet.

Men konsekvenserna var ändå enorma.

– Jag försökte söka jobb, men det gick inte. Alla arbetsgivare googlar ju på en. Att jag alltid har jobbat hårt och presterat bra hjälpte inte.

Till slut var det polisen som föreslog att familjen skulle flytta och byta namn och börja om på ny kula. Så det gjorde de. I dag, flera år senare, har både Erika och hennes make fått nya jobb. Men erfarenheterna var dyrköpta.

– Av det här har jag lärt mig att nätet kan vara livsfarligt. Allt ligger kvar i all evighet och det är jättesvårt att få bort saker. Alla är rättslösa på nätet. Man ska också passa sig och inte tro på allt man läser. Det finns inte någon källkritik på nätet.

TEXT: CAJSA HÖGBERG

Varnande exempel

Facebookchatt sågs som hot

Två män som jobbade på ett telekomföretag chattade med en ex-kollega på Facebook. Den före detta kollegan kände sig lurad av företaget och en av jobbarkompisarna uttryckte sin sympati genom att skriva att han skulle ”unleash the fucking fury” på jobbet. Hans kollega svarade: ”As long as you shoot the fuckers and not the fuckees”. Kommentarerna uppmärksammades men uppskattades inte av arbets-givaren som valde att avskeda männen. Parterna förlikades.

Vän med chefen?

I så fall kan det vara en god idé att inte börja en statusuppdatering med orden: ”Jag hatar mitt jobb och min chef är pervers”, som en brittisk 20-åring gjorde. Chefen svarade i kommentarsfältet: ”Hej Lindsey, du verkar ha glömt att du har lagt till mig som vän på Facebook? Överskatta inte dig själv, du behöver inte komma till jobbet mer. Och ja, jag är seriös”.

Privata åsikter undanbedes

Att ventilera sina åsikter om var ett kommunkontor borde placeras är inte okej om man jobbar på SVT, konstaterar Arbetsdomstolen i en dom. Reportern som skrev inlägget i sociala medier ombads att plocka bort texten och fick samtidigt en skriftlig varning samt besked att han inte fick jobba som programledare förrän efter valet – trots att kontorets placering inte var någon valfråga. Unionen stämde SVT men AD gick på arbetsgivarens linje.

Dålig dag på jobbet fick konsekvenser

Tre inhyrda medarbetare på Volvo Powertrain i Skövde tvingades att gå från jobbet efter att en av dem kallat arbetsplatsen för ”dårhus” på Facebook, och de två andra hakat på. Volvo ansåg att de tre Uniflexanställda agerat illojalt mot sin arbetsgivare, trots att mannen fortsatte sin statusuppdatering med att skriva: ”Det är inget fel på Volvo, men känner inte för att jobba just nu”, och flera gånger tidigare skrivit positivt om sin arbetsgivare.

Blev uppsagd på Twitter

En rysk flygvärdinna lade upp en bild på sig själv när hon pekade finger åt passagerarna i kabinen. Hon hade visserligen suddat ut bilden på sitt ansikte, men taggat sig själv i fotot. Bilden spreds snabbt på Vkontakte, Rysslands motsvarighet till Facebook, men framför allt på Twitter. När flygbolaget Aeroflot fick syn på fotot sa man omedelbart upp kvinnan – via Twitter.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Söka jobb

Arbetsprov, tester – och total tystnad

Eleonor Björch Lowe lade många timmar på intervjuer och tester, och två dagar på ett arbetsprov. Sedan hörde hon ingenting. Hennes fall är inte unikt. Hur mycket ska en arbetssökande stå ut med?
Publicerad 30 oktober 2025, kl 06:03
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser utan återkoppling – 'Jag kände mig utnyttjad'. Illustration av ett sportlopp där huvudpersonen får se någon annan ta emot medalj.
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser med tester och arbetsprov – utan återkoppling. Läs Eleonors och Henriks berättelser om hur det känns att bli utnyttjad i jakten på ett jobb. Illustration: Mattias Käll.

Eleonor Björch Lowe hade en pirrig känsla i magen. Hon hade sökt ett spännande jobb i mediebranschen som hon verkligen ville ha, och företaget verkade gilla henne.

– De var jättenöjda efter första intervjun och ville gå vidare med mig. Det skulle först bli personlighetstest, IQ-test och sedan intervju med en högre chef. Och det var ju inga konstigheter, säger Eleonor Björch Lowe.

Processen rullade på, hon kände att hon verkligen hade en chans att få det här jobbet. Förlaget meddelade att de valt ut några få kandidater som skulle få göra ett arbetsprov i form av förslag på tre produkter som bolaget skulle kunna sälja.

– Det var ju en hel del jobb med att kolla marknaden för de här idéerna, hitta potentiella personer som kunde producera och kolla trender utomlands. Det krävdes mycket research och jag ägnade hela två arbetsdagar åt förberedelserna, dessutom under min semester.

Två veckor utan svar efter anställningsintervju

Eleonor Björch Lowe, kritisk till hur företag hanterar kandidater i rekryteringsprocesser.
Eleonor Björch Lowe. Foto: Privat.

Powerpointpresentationen, komplett med marknadsundersökning och allt, gick fint. Eleonor Björch Lowe upplevde att hon hade presterat sitt absolut bästa, cheferna var också nöjda och bad slutligen om referenser som de ringde upp och hade långa samtal med. Sedan hände … ingenting. 
Två veckor gick utan ett pip.

– Det kändes ju rätt konstigt så till slut skickade jag ett mejl, skrev lite glatt att jag var nyfiken på hur det gick.

Svaret som kom några dagar senare från en av cheferna blev en chock. ”Jag är jätteledsen att behöva meddela dig det här, men vi kommer inte tillsätta den här tjänsten.” Men han skrev även att om de hade gjort det, skulle Eleonor Björch Lowe ha fått jobbet. ”Vi var jättenöjda med allting.”

– Jag trodde att han skojade. Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något. Hade de åtminstone sagt att det var ett plötsligt beslut om nedskärningar, eller att jag var en av två slutkandidater och att den andra fick jobbet, så hade jag ju kunnat förstå. Men jag fick ingen förklaring.

Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något

En SEO-specialist (expert på sökordsoptimering) som vi kan kalla Henrik har en liknande upplevelse. Han blev kontaktad av ett företag som tyckte att han skulle passa perfekt hos dem. Kul att testa något nytt, tänkte Henrik.

Först blev det intervju, sedan ett mejl med tio djupgående frågor om hans arbetsprocesser och tidigare erfarenheter. Henrik svarade noggrant.

– Kort efter kom ytterligare tolv frågor som var ännu mer detaljerade, denna gång om Metaannonsering, målgruppsegmentering, kampanjuppföljning, konverteringsdrivande material och ett logiktest. Jag presterade nästan felfritt, berättar Henrik.

När arbetsprov blir obetalt arbete

Slutligen blev han kallad till en andra intervju, där attityden från arbetsgivaren var lite mer nonchalant. Frågorna haglade: ”Om jag ska köpa vårt företagsnamn i Google Sök, hur mycket får jag betala? Hur funkar egentligen budgivningen i Google Ads? Hur hade du ökat klicken i våra nyhetsbrev? Hur ser man vilken målgrupp som klickar var i ett nyhetsbrev?”

Henrik gjorde återigen sitt allra bästa och lite senare hörde företaget av sig och meddelade att de hade gått vidare med andra kandidater. Sådant händer, resonerade Henrik. Däremot efterlyste han feedback, men trots flera påstötningar fick han aldrig något svar på varför han ratats.

– Jag fattar att man inte kan ge feedback till alla som söker ett jobb. Men det var ju de som hörde av sig till mig! Lägger man då lägger ner timmar på långa tester och djupgående frågor borde man väl åtminstone få ett svar?

Han lämnades med en känsla av tomhet: ”Vad gör jag som inte duger? Hur undviker jag att göra samma misstag igen?”

– Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb. Men i dag jobbar jag på ett företag där rekryteringsprocessen var jättesmidig och där jag kände mig både sedd och uppskattad.

Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb

Eleonor Björch Lowe å sin sida,blev förbannad. Även hon kände sig utnyttjad.

– Jag gav dem alla de här idéerna, all min research. Jag säger inte att de tänkte stjäla mina idéer, men det var så det kändes.

Hon mejlade företaget och uttryckte sin besvikelse över hanteringen, och fick ett snorkigt svar från HR som menade att man inte kunde förvänta sig att få ett jobb bara för att man sökt det.

– Men det handlade ju inte om det, vilket jag också svarade dem. Utan om att jag lägger ner så mycket tid, lämnar mina referenser och sedan hör man ingenting förrän man själv kontaktar dem – det är så otroligt dåligt skött. Jag skickade faktiskt en faktura för 16 timmars arbetstid. Förväntade mig inte alls att de skulle betala, det var mest för att markera. Men de betalade.

Lärdomarna tog hon med sig till sitt nuvarande jobb på tidningsförlaget Aller Media, där hon själv har ett visst rekryteringsansvar. Då påminns hon om vikten av att visa respekt för arbetssökande och den tid de lägger ner.

– Man kan inte svara alla som söker personligen, men ett automatiserat mejl är bättre än inget alls. Viktigast av allt är att vara tydlig från början med hur rekryteringsprocessen går till, och att höra av sig även om det är för att meddela att man ännu inte har något besked.

Text: Pernilla Fredholm.