Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Erika var mellanchef på ett företag, men ville göra något nytt i livet, och startade ett kafé tillsammans med sin man. Det visade sig dock ekonomiskt tuffare än väntat, vilket genererade skriverier i lokaltidningen, där hon mer eller mindre anklagades för förskingring.
Det satte i gång en ryktesspridning som blev allt värre och till slut polisanmälde någon henne anonymt. Polis och åklagarare konstaterade dock snabbt att hon inte hade gjort något fel, så anmälan lades ned. Men smutskastningen av henne fortsatte. Erika beskriver det som att historien började leva sitt eget liv på nätet.
– Jag blev alldeles förtvivlad när jag googlade på mig själv och det kom en massa träffar där det stod om förskingring. Jag satt och grät och såg bara hur allt rasade.
Hon vände sig till Google för att be dem att ta bort länkar, men företaget gjorde inget.
– Man har ju ingen aning vart man ska vända sig. Till slut fick vi hjälp av ett företag med att ta bort en del av kränkningarna på nätet.
Men konsekvenserna var ändå enorma.
– Jag försökte söka jobb, men det gick inte. Alla arbetsgivare googlar ju på en. Att jag alltid har jobbat hårt och presterat bra hjälpte inte.
Till slut var det polisen som föreslog att familjen skulle flytta och byta namn och börja om på ny kula. Så det gjorde de. I dag, flera år senare, har både Erika och hennes make fått nya jobb. Men erfarenheterna var dyrköpta.
– Av det här har jag lärt mig att nätet kan vara livsfarligt. Allt ligger kvar i all evighet och det är jättesvårt att få bort saker. Alla är rättslösa på nätet. Man ska också passa sig och inte tro på allt man läser. Det finns inte någon källkritik på nätet.
TEXT: CAJSA HÖGBERG
Två män som jobbade på ett telekomföretag chattade med en ex-kollega på Facebook. Den före detta kollegan kände sig lurad av företaget och en av jobbarkompisarna uttryckte sin sympati genom att skriva att han skulle ”unleash the fucking fury” på jobbet. Hans kollega svarade: ”As long as you shoot the fuckers and not the fuckees”. Kommentarerna uppmärksammades men uppskattades inte av arbets-givaren som valde att avskeda männen. Parterna förlikades.
I så fall kan det vara en god idé att inte börja en statusuppdatering med orden: ”Jag hatar mitt jobb och min chef är pervers”, som en brittisk 20-åring gjorde. Chefen svarade i kommentarsfältet: ”Hej Lindsey, du verkar ha glömt att du har lagt till mig som vän på Facebook? Överskatta inte dig själv, du behöver inte komma till jobbet mer. Och ja, jag är seriös”.
Att ventilera sina åsikter om var ett kommunkontor borde placeras är inte okej om man jobbar på SVT, konstaterar Arbetsdomstolen i en dom. Reportern som skrev inlägget i sociala medier ombads att plocka bort texten och fick samtidigt en skriftlig varning samt besked att han inte fick jobba som programledare förrän efter valet – trots att kontorets placering inte var någon valfråga. Unionen stämde SVT men AD gick på arbetsgivarens linje.
Tre inhyrda medarbetare på Volvo Powertrain i Skövde tvingades att gå från jobbet efter att en av dem kallat arbetsplatsen för ”dårhus” på Facebook, och de två andra hakat på. Volvo ansåg att de tre Uniflexanställda agerat illojalt mot sin arbetsgivare, trots att mannen fortsatte sin statusuppdatering med att skriva: ”Det är inget fel på Volvo, men känner inte för att jobba just nu”, och flera gånger tidigare skrivit positivt om sin arbetsgivare.
En rysk flygvärdinna lade upp en bild på sig själv när hon pekade finger åt passagerarna i kabinen. Hon hade visserligen suddat ut bilden på sitt ansikte, men taggat sig själv i fotot. Bilden spreds snabbt på Vkontakte, Rysslands motsvarighet till Facebook, men framför allt på Twitter. När flygbolaget Aeroflot fick syn på fotot sa man omedelbart upp kvinnan – via Twitter.
Sammanfattningen är gjord med stöd av AI-verktyg och är granskad av Kollegas webbredaktör. Läs Kollegas AI-policy här.
Majoriteten av alla tillsatta tjänster handlar om så kallade dolda jobb. Det är tjänster som av en eller annan anledning aldrig utannonserats. Orsakerna kan vara flera, berättar Jonas Mauritzson, specialist på jobbsökning på omställningsorganisationen TRR.
– Det kan handla om allt från internt tillsatta vakanser till att arbetsgivaren tycker att en rekryteringsprocess tar för lång tid och är för kostsam.
– Det kan också vara så att man är på väg att införa en ny roll på företaget men inte riktigt landat i hur tjänsten ska se ut, eller helt enkelt att en medarbetare sett ett behov och rekommenderat någon i sitt nätverk för arbetsgivaren.
Jonas Mauritzson berättar att omkring 60 procent av TRR:s arbetssökande hittar nya jobb via den dolda arbetsmarknaden. Han menar att statistiken talar sitt tydliga språk och betonar därför vikten av nätverkande då man är arbetssökande.
Att hålla sig framme och utveckla sitt kontaktnät är därför nyckeln till att finna de dolda jobben. Och det behöver inte nödvändigtvis vara en förstahandskontakt som leder en dit utan kan även vara en andra- eller tredjehandskontakt.
– Säg att du berättar för din granne att du letar efter ett nytt jobb, grannen i sin tur känner någon som arbetar exakt med det du vill göra. Hen sammankopplar er, vilket leder till ett möte och kanske även en anställning.
Andra exempel på hur man hittar dolda jobb kan vara att man besöker branschintressanta mässor och seminarier. Förutom att vidga sitt kontaktnät är det ett naturligt sätt att lära känna representanter från olika företag, och man får även tillfälle att ställa frågor, presentera sig själv och kanske även boka möten.
Jonas Mauritzson nämner också Linkedin som ett självklart forum att synas på när man är arbetssökande.
– Men var inte en passiv åskådare. Var aktiv. Ta kontakt med dem som jobbar där du skulle vilja jobba. Kommentera andras inlägg och lägg själv ut.
Sist men inte minst vill Jonas Mauritzson slå ett slag för det som han kallar en ”informationsintervju”.
– Det går ut på att du först via mejl kontaktar den arbetsplats du skulle vilja arbeta på och ber om några minuters telefonmöte. Tänkt på att kontakta en chef och inte HR-avdelningen eftersom de oftast fokuserar på andra slags frågor. Berätta att du är intresserad av företaget och skulle vilja lära dig lite mer om hur de arbetar.
Jonas Mauritzson betonar vikten av att vara påläst och väl förberedd med frågor.
– Tänk på att samtalets primära syfte är att få information som du senare kan ha nytta av när du söker jobb hos företaget, även om du såklart ska vara beredd att berätta att du söker jobb om frågan dyker upp.
Han inser att en del chefer inte kommer att ha tid att ta samtal eller träffas, men påpekar att det alltid är värt ett försök och att de flesta faktiskt blir smickrade av att få berätta om sitt arbete.
En som har lyckats att hitta jobb via den dolda arbetsmarknaden är Katja Nevalainen, 51. Hon arbetar i dag som cirkularitetsexpert och har stor erfarenhet av att söka dolda jobb.
– Första gången jag hörde talas om den dolda arbetsmarknaden var redan för över tio år sedan. Då pratades det om att upp mot 80 procent av alla lediga tjänster tillsattes via kontakter.
När hon själv blev arbetslös från ett bostadsutvecklingsföretag började hon söka på jobbannonser.
– Jag blev kallad till ett tjugotal intervjuer. Men föll alltid på målsnöret, antingen var jag för senior, hade för höga löneanspråk eller saknade någon specifik kompetens. Det är ju inte helt lätt i Sverige att hitta nytt jobb efter att man fyllt 50.
Katja Nevalainen började fundera över hur hon skulle hitta jobben som inte utannonseras.
– Inspirerad av en Linkedin-kontakt lade jag upp ett inlägg där jag berättade om min situation, vem jag var, vad jag kunde och vilka slags jobb jag var intresserad av. Då var jag ganska bred i mina önskemål.
Hon blev förvånad över vilken respons hon fick. Vissa Linkedin-kontakter vidarebefordrade jobbannonser de hade sett andra föreslog förutsättningslösa möten.
Ett av dessa möten handlade om ett företag som skulle införa en ny roll som de trodde skulle passa hennes kompetens. Intervjun gick bra och Katja Nevalainen började på bolaget. Men hon hann bara arbeta i sex månader innan hon blev uppsagd och arbetslös på nytt.
– Först tänkte jag, inte nu igen, men i slutändan var det bra det som skedde.
För med nya rollen kom många utmaningar.
– Rollen jag axlade visade sig vara väldigt otydlig. Jag tror inte de själva visste vad som skulle höra till mina arbetsuppgifter när de anställde mig.
Katja Nevalainen pekar på att just den utmaningen kan vara ganska karakteristisk när nya yrkesroller skapas på ett företag.
– Ibland är en ny roll inte specificerad. Den kan vara otydlig och uppfattas på ett sätt av den som fått rollen och på ett annat sätt av arbetsgivaren. Därför är det viktigt att få en ordentlig arbetsbeskrivning innan man tackar ja till en nyinstiftad roll.
Efter uppsägningen lade Katja Nevalainen ut ett nytt inlägg på Linkedin. Den här gången specificerade hon tydligare vilka typer av roller hon sökte. Det var en bra strategi.
Även denna gång var det många som hörde av sig med tips på jobb och förutsättningslösa möten. Ett av svaren fick hon från en branschkollega vars nuvarande arbetsplats pratade om att rekrytera för en ny roll.
– Skillnaden här var att arbetsgivaren tydligare visste vilka områden och arbetsuppgifter som skulle ingå i rollen, och rollen har formats lite allt eftersom. Det är här jag arbetar i dag och jag trivs väldigt bra.
Text: Katarina Markiewicz