Hoppa till huvudinnehåll
Söka jobb

”Nätet kan vara livsfarligt”

Unionenmedlemmen Erika ville testa något nytt och startade eget. Det ångrar hon i dag. Efter att företaget fått ekonomiska bekymmer förtalades hon på nätet – och tvingades att flytta och byta namn.
Publicerad
Kvinna lutar pannan i handen.
Erika drabbades så hårt av näthat att hon inte kunde få nytt jobb, eftersom arbetsgivare googlar tänkbara kandidater. Foto: Shutterstock

Erika var mellanchef på ett företag, men ville göra något nytt i livet, och startade ett kafé tillsammans med sin man. Det visade sig dock ekonomiskt tuffare än väntat, vilket genererade skriverier i lokaltidningen, där hon mer eller mindre anklagades för förskingring.

Det satte i gång en ryktesspridning som blev allt värre och till slut polisanmälde någon henne anonymt. Polis och åklagarare konstaterade dock snabbt att hon inte hade gjort något fel, så anmälan lades ned. Men smutskastningen av henne fortsatte. Erika beskriver det som att historien började leva sitt eget liv på nätet.

– Jag blev alldeles förtvivlad när jag googlade på mig själv och det kom en massa träffar där det stod om förskingring. Jag satt och grät och såg bara hur allt rasade.

Hon vände sig till Google för att be dem att ta bort länkar, men företaget gjorde inget.

– Man har ju ingen aning vart man ska vända sig. Till slut fick vi hjälp av ett företag med att ta bort en del av kränkningarna på nätet.

Men konsekvenserna var ändå enorma.

– Jag försökte söka jobb, men det gick inte. Alla arbetsgivare googlar ju på en. Att jag alltid har jobbat hårt och presterat bra hjälpte inte.

Till slut var det polisen som föreslog att familjen skulle flytta och byta namn och börja om på ny kula. Så det gjorde de. I dag, flera år senare, har både Erika och hennes make fått nya jobb. Men erfarenheterna var dyrköpta.

– Av det här har jag lärt mig att nätet kan vara livsfarligt. Allt ligger kvar i all evighet och det är jättesvårt att få bort saker. Alla är rättslösa på nätet. Man ska också passa sig och inte tro på allt man läser. Det finns inte någon källkritik på nätet.

TEXT: CAJSA HÖGBERG

Varnande exempel

Facebookchatt sågs som hot

Två män som jobbade på ett telekomföretag chattade med en ex-kollega på Facebook. Den före detta kollegan kände sig lurad av företaget och en av jobbarkompisarna uttryckte sin sympati genom att skriva att han skulle ”unleash the fucking fury” på jobbet. Hans kollega svarade: ”As long as you shoot the fuckers and not the fuckees”. Kommentarerna uppmärksammades men uppskattades inte av arbets-givaren som valde att avskeda männen. Parterna förlikades.

Vän med chefen?

I så fall kan det vara en god idé att inte börja en statusuppdatering med orden: ”Jag hatar mitt jobb och min chef är pervers”, som en brittisk 20-åring gjorde. Chefen svarade i kommentarsfältet: ”Hej Lindsey, du verkar ha glömt att du har lagt till mig som vän på Facebook? Överskatta inte dig själv, du behöver inte komma till jobbet mer. Och ja, jag är seriös”.

Privata åsikter undanbedes

Att ventilera sina åsikter om var ett kommunkontor borde placeras är inte okej om man jobbar på SVT, konstaterar Arbetsdomstolen i en dom. Reportern som skrev inlägget i sociala medier ombads att plocka bort texten och fick samtidigt en skriftlig varning samt besked att han inte fick jobba som programledare förrän efter valet – trots att kontorets placering inte var någon valfråga. Unionen stämde SVT men AD gick på arbetsgivarens linje.

Dålig dag på jobbet fick konsekvenser

Tre inhyrda medarbetare på Volvo Powertrain i Skövde tvingades att gå från jobbet efter att en av dem kallat arbetsplatsen för ”dårhus” på Facebook, och de två andra hakat på. Volvo ansåg att de tre Uniflexanställda agerat illojalt mot sin arbetsgivare, trots att mannen fortsatte sin statusuppdatering med att skriva: ”Det är inget fel på Volvo, men känner inte för att jobba just nu”, och flera gånger tidigare skrivit positivt om sin arbetsgivare.

Blev uppsagd på Twitter

En rysk flygvärdinna lade upp en bild på sig själv när hon pekade finger åt passagerarna i kabinen. Hon hade visserligen suddat ut bilden på sitt ansikte, men taggat sig själv i fotot. Bilden spreds snabbt på Vkontakte, Rysslands motsvarighet till Facebook, men framför allt på Twitter. När flygbolaget Aeroflot fick syn på fotot sa man omedelbart upp kvinnan – via Twitter.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Söka jobb

”Man fick en tydlig känsla av hur lite man var värd”

Jörn Green har en lång meritlista och arbetat i teknikbranschen i över 25 år. Trots det har han de senaste månaderna sökt hundratals jobb utan att hitta rätt och blivit ghostad flera gånger.
Carolina Högling Publicerad 24 april 2025, kl 06:02
Ghostning vid rekrytering. Jörn Green sökte hundratals jobb utan att få svar. Sitter vid en dator i ett mörkt rum, skäggig, ser allvarlig ut.
Jörn Green har sökt flera hundra jobb och blivit ghostad flera gånger sedan han sa upp sig förra året. Foto: Johan Bävman.

Jörn Green har en lång yrkeskarriär bakom sig inom teknikutveckling. Tidigare har han sagt upp sig från jobb och sedan blivit headhuntad till nya uppdrag. När han senast sa upp sig i juli förra året blev det inte så. I stället har han nu sökt över 300 jobb och blivit ghostad flera gånger. 

– I den ekonomi vi är i nu är det jättetufft att få jobb. Speciellt om man är en lite senior resurs som jag, säger Jörn Green. 

På sina hundratals ansökningar sedan han sa upp sig har responsen många gånger uteblivit. 

– Kanske 60 procent av de tjänster jag sökt har jag fått ett automatiskt svar med att jag inte gått vidare. Ungefär en halv procent av ansökningarna har jag fått gå på en intervju. Cirka två procent har jag fått gå på videointervjuer med en AI. Resten hör aldrig av sig.  

Att bli ghostad

Jörn Green.
Jörn Green. Foto: Johan Bävman.

Jörn Green berättar om en av de gångerna som han blivit ghostad. Det var för ungefär ett halvår sedan när han var på en lång intervju med fem personer från det företag han hade sökt jobb på. Under intervjun hade de pratat om hur lång tid han behövde innan han kunde börja och vilket lönekrav han hade. Det han svarade tyckte företaget lät rimligt, vilket han tog som ett gott tecken.  

– Det kändes som en done deal, säger han.

När intervjun var slut sa företaget att de skulle prata ihop sig och återkomma inom en vecka med detaljer. Men någon återkoppling fick han aldrig. Efter två veckor skickade han ett mejl till företag. Inget svar. Han skickade därefter två mejl till men fick aldrig något svar på sina frågor. 

– Man fick en väldigt tydlig känsla av hur lite man var värd. Det var knäckande att de inte ens orkade svara. Det är väl det minsta man kan förvänta sig. Det känns som en väldig obalans på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna kan bete sig hur de vill och de kvittar om de trampar på någon. Hundra står på rad därefter. 

En ny bild av rekryteringsbranschen

Efter att ha sökt hundratals jobb och varit i kontakt med flera olika rekryterare har Jörn Green fått en bild av rekryteringsbranschen som han inte haft tidigare.

–  I den ekonomiska situation vi befinner oss i upplever jag att rekryteringsbranschen är ganska återhållsam och försiktig. Det är mycket fokus på säkra kort, etablerade profiler och samarbeten med stora företag som man redan känner. Det jag saknar är viljan att se potential, alltså inte bara vad någon har gjort, utan vad de faktiskt kan göra. Den typen av fantasi och framtidstro fanns mer tidigare, när ekonomin var starkare. Idag känns det ofta som att rekryterare agerar mer som grindvakter än möjliggörare, även om jag förstår att det är ett svårt jobb i osäkra tider.

Idag söker Jörn Green fortsatt jobb och arbetar parallellt med sitt konsultbolag som erbjuder interimledarskap, rådgivningstjänster och managementkonsultation för teknikföretag.