Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Rekrytering – Ta referenser på allvar

En rekrytering avslutas ofta med att man tar referenser. Tyvärr hastar många chefer och rekryterare igenom detta. Det menar Anki Stafwerfeldt, som är expert på hur man minimerar riskerna vid en anställning.
Publicerad
Förbered dig och låt referenstagningen ta tid. Illustration: Mia Nilsson

Referenstagningen är en bedömningsmetod som går ut på att samla in information om den sökandes tidigare erfarenheter, beteende och kompetenser från tidigare arbetsgivare eller kollegor. Men eftersom referenstagningen oftast är det sista momentet i rekryteringsprocessen händer det ofta att den inte blir utförd på ett korrekt sätt.

– De flesta vill komma i mål så fort som möjligt och det är inte ovanligt att det samtalet blir alldeles för kort och oförberett.

Det säger Anki Stafwerfeldt, rekryterare och grundare av rekryteringsföretaget Home of Recruitment, som utbildar chefer och HR-anställda i konsten att rekrytera.

Anki Stafwerfeldt berättar att i slutskedet brukar hon ta referenser på max två slutkandidater. Hon menar att referenstagningen sällan brukar vara avgörande för rekryteringsprocessen i stort.

Magkänsla ger upphov till tolkningar och det ska man inte blanda in

– En väl utförd rekrytering är komplex där referenserna är en del i ett större pussel. De fungerar oftast som en bekräftelse på den information man fått sedan tidigare.

Visst har hon varit med om att referenstagningen har ändrat rekryteringens utfall, men det är ytterst sällan, säger hon.

På senare tid har digitala referenstagningar blivit allt vanligare. Det tycker Anki Stafwerfeldt är bra och poängterar att magkänsla inte hör hemma i en rekryteringsprocess.

– Magkänsla ger upphov till tolkningar och det ska man inte blanda in. Du som rekryterar ska förstå svaret, inte tolka det.

Men hur vet man att den referens som den sökande har angivit inte är ens privata vän eller har någon annan anledning till att överdriva den sökandes förmågor?

– Det kan man såklart inte veta, men den som ger referensen har ju också satt sitt namn på spel. Det är också därför det är viktigt att referenstagningen utförs noggrant och strukturerat.

 

10 framgångsfaktorer för referenstagning

1. Se på referenstagningen som en intervju. Den måste få ta sin tid, minst 30 minuter. Att ringa en referens i fem minuter och fråga: ”Visst är Erik bra?” gynnar ingen.

2. Arbeta strukturerat så att referenstagningen hela tiden hänger med kravprofilen. Förbered och ställ relevanta frågor och följdfrågor. Håll den röda tråden!

3. Prata med den sökande om hens referenser. Jag brukar rekommendera ungefär tre referenser från olika delar av den sökandes arbetsliv, till exempel en före detta chef eller en kollega. Ska en chef rekryteras försöker jag hitta någon som tidigare haft hen som chef.

4. Ställ liknande frågor till samtliga referenser. Om alla säger att Mia fungerar bra i grupp så stämmer det sannolikt – åtminstone då referenserna arbetade med henne.

5. Försök att ta referenser från personer inte alltför långt bak i tiden, max sju år.

6. Använd dig aldrig av bakvägsreferenser. Det vill säga kontakter till den sökande som du får utan att hen vet om det. Det blir aldrig bra. Glöm inte att du saknar bakgrundsinformation om hur arbetsrelationen fungerade. Bakvägsreferenser är oetiskt men förekommer tyvärr alltför ofta, speciellt i vissa branscher.

7. Om det under samtalets gång kommer fram att referensen även umgås med den sökande privat, försök att hitta en annan referens.

8. Använd sunt förnuft. Är den sökande väldigt ung faller det sig naturligt att hen inte har hunnit skaffa sig så många referenser.

9. Digital referenstagning är numera allt mer populärt. Forskning som docent Anders Sjöberg vid Stockholms universitet gjort för ett webbaserat verktygs räkning visar att träffsäkerheten blir bättre med digital referenstagning. En fördel är att referenten får mer betänketid.

10. Till sist. Glöm inte att en referens aldrig är en fullkomlig sanning! Det du får höra är referensens uppfattning för x antal år sedan, i ett annat sammanhang, med andra förutsättningar och med en annan chef än vad den sökande kommer att få framöver.

Källa: Anki Stafwerfeldt

 

3 chefer om att ta referenser

Har du någonsin överdrivit den arbetssökandes förmågor?

CAMILLA 45, IT-CHEF

– Oftast har den som bett mig att vara referens vetat att jag gillat hans eller hennes arbetsinsats. Och visst har det hänt att jag tryckt lite extra på de positiva egenskaperna. I ett fall sökte sig en före detta kollega bort från ett företag som även jag hade arbetat på och där jag inte trivdes. Jag visste vad hon gick igenom och tyckte att det inte skulle göra något om just det företaget blev av med en duktig medarbetare. Så då bredde jag på lite, måste jag nog erkänna.
 

Har det hänt att du har tackat nej till att vara referens?

CARL 51, OMRÅDESCHEF

– Nej, det har jag inte. Däremot har det hänt att den som frågat mig om att vara referens även varit en privat vän. Det har jag löst genom att vara öppen och berätta det för rekryteraren och för min före detta kollega. Jag har sagt: ”Jag är gärna din referens men jag måste berätta att vi även umgås privat.” Det har inte varit några större problem från något håll. Men det har hänt att rekryteraren sagt att de då föredrar att ta någon annan.

 

Vad anser du om referenstagning?

FREDRIK 33, AVDELNINGSCHEF

– Alla vet att det här med referenstagning är ganska ifrågasatt. Folk tar sina chefer och kollegor som även blivit ens privata vänner. Jag vet många som gör så och jag har själv gjort det. Man väljer ju inte referenser som inte talar gott om en, det förstår ju alla.

Läs mer: Här tjänar HR-medarbetare bäst

 

Text: Katarina Markiewicz

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Så skapar chefer en mer jämställd arbetsplats

Anna Blixt är ledarskapsutvecklare, föreläsare och driver podden Jämställt arbetsliv. Här ger hon sina råd om hur chefer kan arbeta med jämställdhet på arbetsplatsen. Hennes utmaning är att få männen med på tåget.
Elisabeth Brising Publicerad 6 november 2026, kl 06:01
Person med glasögon och randig skjorta står framför en ljus trätrappa i en interiör med träpaneler.
Anna Blixt utbildar chefer i jämställdhet och vill få fler män att se sin roll i jämställdhetsarbetet. Foto: Lars Brundin/TT.

Vilken är den största utmaningen i att utbilda chefer i jämställdhet?

– Att få män att förstå att det även handlar om dem. Om jag säger att vi måste öka jämställdheten tänker 99 procent bara att vi måste ha fler kvinnor eller förbättra för kvinnor. Men ”it goes both ways”.

Duckar svenska företag jämställdhetsfrågor?

– De säger att det är viktigt och att de jobbar med frågan, men sedan gör man inte så mycket. Aktivt arbete kräver att man vågar stå på sig som chef och inte är rädd för att ta samtalen. En chef måste ha ett tydligt ”varför” de ska göra det här – då blir det lättare.

– Mansdominerade företag hör av sig till mig och har gjort jämställdhetsinsatser som inte funkat. Nummer ett är mål och syfte, då kommer engagemang och strategi.

Men hur ska företagen hitta det där syftet?

– Det beror på arbetsplatsen. Vill företaget spegla kundbasen bättre och förstå dem? Vill man locka och behålla ny kompetens, men upplever att kvinnor inte vill jobba där eller slutar på grund av hård jargong? Finns få utvecklingsmöjligheter och inga förebilder uppåt? Grupper med fler perspektiv fattar mer hållbara beslut, är mer kreativa och har lägre sjuktal.

Vad har du för konkreta tips till chefer?

– Undvik klyschor och involvera medarbetarna så att det inte blir top-down. Ställ frågan: Hur kan vi öka jämställdheten i vår grupp? Det är lättare att engagera sig i en förändring om man känner att man är en del av den. Jobba med er mötesstruktur, utbilda dig i hur man får fram idéer och låt alla komma till tals.

Du har sagt att du aldrig skulle vilja vara man – hur menar du då?

– Kvinnor begränsas av sämre lön, vård och partnervåld. Men vi har ett rikare liv när det gäller kärlek, sociala relationer och meningsfullhet i att vara behövd. Det är mer svårnavigerat att vara man. Som grupp har män högre risk för suicid, missbruk och söker mindre vård för sin psykiska ohälsa. Mäns hälsa är en chefs- och jämställdhetsfråga.

Hur går det för jämställdheten i svenska bolag?

– Majoriteten av Sveriges företag jobbar inte aktivt med mångfald.

ANNA BLIXT

GÖR: Jämställdhetsexpert, konsult och föreläsare.

ÅLDER: 33.

BOR: Malmö.

BAKGRUND: Kandidatexamen i statsvetenskap och international business samt en master i social studies of gender. Driver eget företag sedan fem år.