Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Sitter facket och kapitalet i samma båt?
I förra veckan kom besked om att tusentals anställda tvingas lämna Ericsson och Telia Sonera - trots att bolagen går med miljardvinster. En av storägarna i Ericsson är Alecta, pensionsbolaget som fack och arbetsgivare står bakom.
Ericsson gick med 30 miljarder plus i fjol. Det vill säga 30 tusen miljoner kronor. Men det var inte nog. Nu ska 4 000 anställda bort för att öka vinsten. Även Telia Sonera tjänade grova pengar, 18 miljarder. Inte heller det var nog. 2 900 anställda blir av med sina jobb.
Hade bolagen inte varit börsnoterade hade kanske inte uppsägningarna blivit aktuella. Både 30 och 18 miljarder är trots allt en hel del pengar. Det går att överleva på om man säger så.
Vilka är det då som driver igenom nedskärningarna? Om vi tar Ericsson som exempel, vilka är det som sitter på makten? Jo, i första hand Wallenbergs investmentbolag Investor med cirka 20 procent av rösterna. Därefter olika institutionella ägare, exempelvis pensionsfonder.
En av dessa är Alecta, det pensionsbolag som förvaltar de privatanställda tjänstemännens pensioner. Alecta är en storspelare på börsen med 430 miljarder kronor att förvalta. Omkring 6,5 av dessa miljarder har man stoppat in i Ericsson, vilket ger en röst andel på 1,58 procent. Det låter inte mycket, men gör Alecta till en av de största enskilda ägarna i Ericsson.
Inte nog med det. Alecta har också en hel del kapital i Investor, 3,7 miljarder kronor, vilket bolaget till en av storägarna efter Wallenbergstiftelsen.
I Alectas styrelse sitter företrädare från arbetsgivare och fack, bland annat tre från Unionen. Ändå är frågan om Alecta i sådana här fall har någon annan övertygelse än övriga ägare. Alectas målsättning är att "verka för högsta möjliga långsiktiga avkastning", konstaterar man i sin ägarpolicy. Möjligen är det ordet långsiktighet som annonserar att det här handlar om ett annat ägarperspektiv än det gängse.
Men bara möjligen. För utåt hörs i alla fall inga protester från Alecta när de bolag som man stoppat sina pengar i sparkar anställda. Känslan är nog ändå att, för att travestera Blå Tågets Leif Nylén, facket och kapitalet sitter i samma båt. Och nej, det är inte dom som ror, ror så att svetten lackar. Och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar.
*Siffrorna om aktiekapital och röstandelar från 2006.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Dubbel vinstchans för Kollegaredaktionen
Ett reportage om kaoset på Sveriges största arbetsplats, Arlanda. Och en illustration av en babblare som tar över allt talutrymme på jobbet. Både Kollega och systertidningen Chef & Karriär är nominerade till Fackförbundspressens priser.
Ett reportage om Sveriges största arbetsplats Arlanda kan vinna pris när Fackförbundspressens journalistpriser delas ut den 23 maj.
I texten av Kollegas reporter Johanna Rovira får vi följa människorna som fick utstå spott och slag i kaoset som uppstod på grund av vaccinationspass och krav på coronatester.
Det blev tumult när passagerarna invaderade flygplatsen hela dygn innan de skulle resa för att vara på säkra sidan. Texten ger en ökad förståelse för arbetsvillkoren för markpersonalen, som gjorde sitt bästa.
Läs reportaget här.
Kollegas systertidning Chef & Karrär, som går till Unionens drygt 100 000 chefsmedlemmar, är nominerad i kategorin bästa illustration. Illustratören Mia Nilsson har gjort en bild som visar hur en riktig storbabblare tar över allt talutrymme. Något många av oss kan känna igen.
Se illustrationen i sin helhet här.
