I Vibeke Olsons tredje bok om sågverksfolket i sundsvall ska Bricken från Svartvik fylla 20 år. Hon har egna kostkarlar och motar bort fattigdomen med hårt arbete.
Hennes plats har blivit i hemmet då en olycka kapat hennes hand i sågverket. Men det är ingen kuvad kvinna vi möter. Bricken är redig och står upp för sina åsikter och sin tro.
Bland det värsta jag vet med historier är när författaren tar sig an en röst de inte behärskar. Det kan vara ett samtal med ett barn, där man plötsligt tänker: sådär skulle ett barn aldrig säga.
Här är det precis tvärtom. Vibeke Olson är oerhört påläst. Hon skildrar historiska händelser med absolut skärpa och behåller tonen och talet boken igenom. Jag ser fram emot en fjärde bok!
