Det är nästan ett decennium sedan de första Tarzanfilmerna gjorde succé på vita duken. Johnny Weismuller och hans motspelerska Maureen O´Sullivan är borta sedan länge. Kvar finns dock Cheeta, deras schimpans. Han är 76 år och den äldsta nu levande primaten. Det här är hans historia.

Jag måste erkänna att jag var skeptisk. En självbiografi utifrån en schimpans perspektiv klingade inte riktigt rätt i mina öron.

Men allt eftersom sidorna bläddrades gick det inte att undvika att ryckas med av denna otroliga satir över Hollywoods guldålder. Det är nämligen inte bara Cheetas berättelse, utan historien om världens största filmindustri.

Storstjärnor som Humphrey Bogart, Lauren Bacall och Ingrid Bergman passerar revy, och skildras med en respektlöshet som är befriande. De super, är otrogna och gör film i en rasande fart samtidigt som depressionen kommer och går, andra världskriget lurar i bakgrunden och pengarna flödar- åtminstone stundtals.

Jag vet inte hur mycket som är sant. Men oavsett är det en av de mest intressanta självbiografierna det här året.