Hur förlåter man en pappa som är mördare? Döttrarna Lina och Moa vägrar. De går vidare med sina liv, skaffar pojkvänner, utbildning och barn. Men sonen Kasper försöker att förstå. Han besöker pappa i fängelset, frågar och väntar på svar som blir hängande i luften.

David sitter av ett livstids fängelsestraff. Han har inte överklagat eftersom han förtjänar det.

Straffet för hans anhöriga skrevs inte ut på papper, men är tusen gånger värre. Sorgen och skammen är kvävande. Kasper tappar håret av chocken och systrarnas sinnen förtvinar av hat.

För att tycka om Björn Ranelid måste man på något sätt köpa hela konceptet. Ja, hans språk är fantastiskt och ja, han är aforismernas och metaforernas okrönte mästare. Men det finns en gräns för hur många gånger man kan upprepa samma metafor i en bok. Historien är hjärtskärande och på många sätt tänkvärd. Men haltar och snubblar på vackra ord som kunnat både förkortats och förenklats.