Hon växer upp i New Jersey, känner sig vilsen, jobbar på fabrik där hennes kamrater stöter ut henne för att hon läser Rimbaud, blir gravid, lämnar ifrån sig barnet, kastas ut från lärarhögskolan, tar bussen till New York - utan pengar men med en stark längtan efter att uttrycka sig.

Det kunde ha handlat om en okänd kvinna, det hade varit intressant hur som helst. Nu när det är Patti Smith som skriver om sitt liv och sin själsfrände Robert Mapplethorpe är det som att vara barn igen och stå gömd bakom en gardin och tjuvlyssna på dem som är lite äldre, som vet mer och som framför allt vågar mer.

Patti Smith slog igenom som artist och bildkonstnär under 1970-talet. Robert Mapplethorpe kom med sin mycket provocerande stil att inrikta sig på fotografi. De möttes den heta sommaren 1967, lika fattiga, lika hungriga och lika brinnande för Konsten. "Det går inte att föreställa sig den lycka vi båda upplevde då vi satt och tecknade tillsammans. Vi kunde vara försjunkna i vårt arbete i timmar." Tack vare Patti Smiths öppenhjärtighet och lysande författarskap kommer vi dem mycket nära.