När jag hade varit mamma i drygt två år tyckte jag livet stundtals var en svettig uppförsbacke. Min underbara men trotsiga unge hade vänt upp och ner på hela tillvaron.

Jag försökte förklara för en vän som bryskt avbröt mitt gnällande. "Sluta klaga. Varför skaffa sig barn om det är så jobbigt? Är det inte lite skoj också?"

Jag blev stött och valde att glömma det obehagliga samtalet.

Men efter att ha läst "I huvudet på en mamma" minns jag.

Författaren och journalisten Hanne Kjöller tar itu med gnällkulturen som blommar för fullt bland småbarnsföräldrar. Rättare sagt bland småbarnsföräldrar som inte borde ha så värst mycket att gnälla över. För det är inte den ensamstående och lågavlönade mamman som klagar. Utan det är de som har schyssta löner och råd med städhjälp, hämtmat och utlandsresor. Det är de som kan allt om jämställdhet och antagligen skulle ha råd att gå ner i arbetstid utan att ekonomin kollapsar. Det är de som har allt som brakar in i väggen när livspusslet inte går ihop.

Tillvaron som förälder borde vara en lätt match för många men istället väljer man att krångla till saker. För det handlar inte om hur situationen är utan hur man tar den, menar Hanne Kjöller.

När Hanne går in på det heliga moderskapet börja jag läsa ivrigare. Det är nu hon blir riktigt intressant.

Räck upp en hand alla überduktiga morsor som hundra gånger slagit knut på sig själva och ändå känt något som liknar misslyckande. Och när rara mamma försöker vara ego, söker hon skydd eller snarare rättfärdigar sig med orden "det som är bra för mig är bra för barnen".

Hannes uppmaning är att njuta av småbarnsåren, inte genomlida den. I boken ger hon konkreta och rätt självklara råd. Hur vill du göra? Vill du göra livet svårt för dig, pressar du in några babysimpass bara för att så gör en god förälder. Inte för att du vill.

Eller gör det lätt för dig. Gå hem och sov när bebisen sover. För det är egentligen allt du vill.