Harold Fry får ett brev från sin forne arbetskamrat Queenie. Det står att hon är sjuk. Att hon snart ska dö, men att hon vill säga farväl och tacka för hans vänskap. Han skriver ett svar och går för att posta brevet, men när han kommer till postlådan tänker han att han lika gärna kan gå till nästa låda. Och vid nästa låda vill hans fötter inte stanna så han går ytterligare en bit.
När han kommit utanför staden tar han ett beslut. Han ska gå genom England med brevet till Queenie och hon får lov att vänta med att dö tills han kommit fram.
Historien om Harold Fry är Rachel Joyce debutroman. Jag blir irriterad på Harold. Han är trög, räddhågsen och glömsk. Han vet knappt vart han är på väg och när han kommer komma fram. Samtidigt är det just det som gör att han är svår att inte tycka om.
