Jag läste några recensioner innan jag tog mig an Flickan i Clèves. Det skulle jag inte gjort. Landets kultursidor fullkomligt öste beröm över Marie Darrieus-secq : Hon skriver djupt, suggestivt, tänkvärt. Det enda jag kan tänka på när jag läser är hur jag ska kunna skyla över sidorna med armbågen, så att inte alla resenärer på bussen ska se att det står kuk, vagina och knulla på var och varannan sida.
Jag fattar inte vad det handlar om. Det är en erotisk berättelse som inte har något slut. Så antingen är det jag som är sinnesslö, eller så vill kulturredaktörerna kalla Flickan i Clèves för finklutur för att ha en anledning att läsa mjukporr. Jag väljer att tro det senare.
