När tjänsten utlystes för tredje gången tog Diana Janse chansen och sökte jobbet som ambassadör, med placering på Sidakontoret i Kabul, Afghanistan. Redan i taxin till kontoret längtar hon hem. Gatorna är smutsiga. Luften luktar krutrök och människorna talar med tom blick och geväret hängande kring axeln. Även fast hon arbetat åt UD sedan 1999 finns det ingenting som kan förbereda henne på livet i Kabul. Elektriciteten fungerar inte, korruptionen genomsyrar samhället och vanmakten lurar ständigt runt hörnet.
Ändå är det något som får henne att stanna. Hon förälskar sig i den tystlåtna befolkningen, bullret och skrålet. Det här är berättelsen om hennes två år i Kabul, som hon, vid hemresan lämnade en del av sitt hjärta kvar i.
