På Telia fick personalen tidigare erbjudande om ett omställningspaket. De som tackade ja fick tre år på sig att hitta ett nytt jobb, sedan blev de uppsagda. De hade då sedvanlig uppsägningstid enligt kollektivavtalet.

Ett skamligt bra omställningspaket kan tyckas. Det tyckte uppenbarligen arbetsgivaren också, som stängde dörren för nya avtal för 18 månader sedan. Men man nöjde sig inte med det, utan gick nyligen ut och förkunnade att man "tolkat" om avtalet för dem som redan befann sig i omställningen. Trots att alla som skrivit under gjort det under förutsättningen att få uppsägningstiden utöver de tre åren drog arbetsgivaren, utan föregående förhandling, in uppsägningstiden som var upp till ett år för de som arbetat längst. (läs artikeln här)

Ofattbart och lagvidrigt, ansåg facken och alla inblandade, men arbetsgivaren var segerviss och kaxig. Och facken började dra öronen åt sig - satt arbetsgivaren möjligen på något hemligt trumfkort? Att ha lagen på sin sida är ingen garanti för att få rätt i Arbetsdomstolen numera, särskilt som avtalet var så snuskigt bra.

Arbetsgivarnas självsäkra agerande fick dock sin förklaring i förra veckan, när den berörda personalen fick ett nytt erbjudande - ni får återstående månadslöner på ett bräde om ni säger upp er själva inom två veckor. Visserligen skulle de i så fall gå miste om upp till ett års uppsägninsglön, pensionsinbetalningar, bonus, lönerevisioner, etc, för att inte tala om det försprång det innebär att faktiskt ha ett jobb när man söker nytt. Men å andra sidan skulle de slippa ifrån en opålitlig arbetsgivare som när som helst kan få för sig att ändra spelreglerna.

Fristen löper ut 16 april och det är troligt att många av de berörda inte vågar syna arbetsgivarnas kort i AD utan tar det säkra före det osäkra och sticker. Men kan de verkligen vara säkra? Vad säger att Telia verkligen håller löftet den här gången? Om jag jobbade på Telia skulle jag inte lita på någonting arbetsgivaren lovar eller säger mer.  

Men Telia är absolut inte ensamt om att bryta löften och avtal. Eller att spela bluffstopp med personalen. Och eftersom arbetsgivarna sitter med betydligt högre markerstaplar och den enda insats vi anställda har att spela med är vår anställning, är det oftast arbetsgivaren som vinner.

Eller? Med tanke på all den möda som läggs på att försöka lista ut vilka kort arbetsgivaren har på sin hand och hur han tänker spela dem, är det osäkert om det finns några vinnare överhuvudtaget.  Tänk så mycket anseende en bluffande arbetsgivare förlorar. Och tänk så mycket enklare det skulle vara om arbetsgivaren lade korten på bordet och sade - det här tänker vi göra. Då skulle jag och mina kollegor här och annorstädes kunna ägna oss åt att arbeta i lugn och ro istället för att noja över framtiden och misstro varteviga ord våra arbetsgivare talar med sina kluvna tungor.