Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Studiopublik

Hur är det att vara studiopublik och hur går det till vid en tv-inspelning?
Eva Karlsson Publicerad

När jag kommer på att man kan vara med i publiken och se Babel, ett av mina favoritprogram, blir jag riktigt sugen. Megastora New York-författaren Paul Auster är på Sverigebesök och den här onsdagsförmiddagen går han att se och lyssna på, helt gratis, på Sveriges Television i Stockholm.     

Folk i olika åldrar kommer till tv-husets reception. Karin Lindahl, praktikant på Babel, prickar av namnen på sin lista. Alla verkar förväntansfulla och jag får en känsla av att vi ska iväg på en charterresa.  

Christina Sandberg är här med en väninna. Hon började som studiopublik i Så ska det låta, det var på Peter Harrysons tid, och därefter blev det Pistvakt, som hon tyckte var ett jätteroligt program. Hon gillar Babel också.

- Sedan jag gick i avtalspension för två år sedan har jag varit på Babel fem eller sex gånger. Det är många i min ålder, mycket damer, men ibland har det också varit hela skolklasser.

Som alla andra står Andreas Andersson tålmodigt och väntar. Han är bibliotekarie på Utbildningsradion och gör det här lite i studiesyfte. Han har varit publik på UR men också statist.

- Det var i ett vetenskapsprogram. Jag var en apa som läste en tidning.

En vakt öppnar dörren. Vår resa börjar, förbi enorma studior som ser ut som flyghangarer.

- Hejsan publiken, jag heter Pernilla och är studioman. Snart ska vi spela in helt spontana skratt och applåder från er.

Hon står framför Babeldekoren som är upplyst men annars folktom och pekar ut var utrymningsvägarna är om larmet skulle gå. Sedan vill hon höra när vi klappar händerna. Sextio personer applåderar. Vi gör det bra tycker hon. Vi får också fnissa och skratta och avslutar med en rungande applåd. Det börjar hetta i händerna.

Programledaren Daniel Sjölin hälsar snabbt på oss och vandrar sedan fram och tillbaka, innesluten i en egen bubbla. Han gymnastiserar käkarna och läser på korten han har i handen.

En anspänning känns i luften. Tre kameramän rullar fram sina kameror. En fjärde kamera skjuts fram på en lång arm över våra huvuden.

En speakerröst presenterar programmet och Daniel Sjölin som tagit en vända ut kommer in igen och nickar åt oss medan vi applåderar.    

Att skriva är en sjukdom, säger Paul Auster efter ett bandat inslag om honom som sänds på en monitor. Han säger att han aldrig skulle råda någon att bli författare. Samtalet mellan honom och Daniel Sjölin är proffsigt, spirituellt och roligt och vi skrattar utan påtryckningar.

- Nu ska vi spela in slutet, säger studiomannen Pernilla.

Paul Auster har bråttom till Arlanda. Författaren Maja Lundgren kommer in medan ett annat inslag visas och en sminkör pudrar hennes ansikte. De båda ska prata om Freud. Maja Lundgrens händer slår mot fåtöljens karmar. Hon letar efter engelska ord.

Maja Lundgen försvinner, Paul Auster flyttar till en annan fåtölj och författarna Jenny Jägerfeldt och Clarence Crafoord kommer in. De är också psykolog respektive psykiater och ska prata Freud, men vi ska inte applådera dem nu, för de ska presenteras först när vi kommer till mitten som ska spelas in i slutet. Nu börjar de med att tipsa om sina favoritböcker.

- Nu får ni låtsats att ni har sett ett väldigt bra inslag, säger Pernilla och vi applåderar åt ingenting.

Fram till nu har jag suttit pigg och alert och tyckt att det har varit jättekul, men diskussionen om Freud känns mindre och mindre fängslande. Jag tappar fokus och börjar tänka på lunch.

Men sedan applåderar vi igen, jag piggnar till och tänker att det är ju riktigt trevligt att vara studiopublik. Jag gör nog om det igen.

När vi går ut står Karin Lindahl, praktikanten, och delar ut var sin svart kasse med Babel-logga. I vanliga fall spelas programmet in på fredagar och hon säger att den här onsdagen har publiken sett lite annorlunda ut.

- Det var inte så många stammisar men desto fler Paul Auster-fans.

Fotnot: Vill du vara publik till inspelningen av ett program eller kanske medverka som statist eller deltagare? Läs mer på Sveriges Televisions och Tv4:s hemsidor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Så blir du gladare på bara en dag - oväntat jobbtips

Småprat gör oss snabbt gladare enligt forskare. Ge dig själv en lyckoboost på jobbet genom att småsnacka mer under arbetsdagen. Det hälsotipset ger psykologen Siri Helle.
Elisabeth Brising Publicerad 7 april 2026, kl 06:01
Småprat på jobbet kaffe
Vi tenderar att underskatta hur mycket andra gillar oss. Och vi avslutar samtal tidigare än nödvändigt. Dessutom mår vi bättre samma dag om vi småpratat mycket säger Siri Helle, psykolog och författare. Foto: Colourbox

Ska du testa en supersnabb grej för att bli på bättre humör? Småprata mer. 

Siri Helle
Siri Helle. Foto: Erik Ardelius

– När du står och väntar vid kaffeautomaten – i stället för att ta upp telefonen - ge någon en komplimang för frisyren eller skämta, föreslår Siri Helle, psykolog och författare.

Småprat gör oss nämligen snabbt gladare och det är ett oväntat enkelt sätt att höja vårt välmående. Det visar en stor forskningsöversikt som publicerats i vetenskapstidskriften Nature

Bättre än träning och mindfulness

Enligt studien är småsnack ett säkrare kort än både mindfulness, skogspromenader och träning när det gäller snabb humörhöjning.

– Forskare har sett att ju fler kontakter vi haft under en dag, desto gladare är vi i slutet av dagen. Vi är flockdjur och att småprata är ett socialt smörjmedel. Man känner att man hör till. Det är ett sätt att få kontakt, känna ömsesidig välvilja och få oss ur våra egna huvuden, säger Siri Helle.

När vi inte tänker på något särskilt så är det nämligen vanligt att vi går och grubblar över våra problem, enligt psykologerna. De ytliga kontakterna i vardagen med servicepersonal och kollegor blir en sorts paus från det. 

Att heja på grannar och kollegor, byta några ord om mello, matlådan eller semestern kan såklart inte ersätta våra djupare relationers betydelse. Men med våra nära och kära tenderar vi också att prata mer om problem, klaga och hamna i dilemman och konflikter.

– Man får andra saker av nära relationer, men vi blir snabbt på bättre humör av några små meningsutbyten med enkla och lättsamma ämnen som inte blir emotionellt laddade, säger Siri Helle.

Dyker hellre ner i telefonen

Så varför dyker vi hellre ner i telefonen än lyfter blicken och möter en annans? Jo, vi underskattar trevligheten som väntar. Vi är ganska dåliga på känsloprognoser, att förutsäga hur vi kommer påverkas av olika händelser. 


”Vi tenderar att underskatta hur mycket andra gillar oss” 

– På samma sätt är det lätt att stanna hemma i soffan trots att vi nog blivit gladare av att välja träningspasset eller festen, säger Siri Helle.

Skulle åka tåg med främling

Hon hänvisar till en studie med en grupp som skulle åka tåg och fick i uppgift att småprata med en främling. De flesta tänkte innan: Det kommer bara bli stelt! Men efteråt såg man att båda parter som hade småpratat med varandra blev på bättre humör.

Psykologen förklarar att vi som art har en tendens att fokusera mer på negativ information eftersom det har haft ett överlevnadsvärde. 

– Vi minns bättre den enda gången det gick fel och blev stelt ...

Det finns också ett psykologiskt fejnomen som kallas ”the liking gap”. 

– Vi tenderar att underskatta hur mycket andra gillar oss. Och vi avslutar samtal tidigare än nödvändigt för att vi tänker att vi inte ska vara till besvär.

Ska någon undvika småprat på jobbet? 

– Är man väldigt stressad och prestationsinriktad blir det bara en punkt till på att göra listan. Det här innebär att hitta sitt lekfulla, avslappnande jag, snarare än att bocka av ett leende.

Psykologens tips till blyga och stressade 

Många blyga eller introverta tycker dock att det är väldigt obekvämt att inleda konversationer med halvbekanta. 

Har du några tips till den blyga småpratsundvikaren? 

– Öva, öva, öva. Mängdträna små interaktioner, som att ge någon en komplimang. Säg hej med ett leende – svårare behöver det inte vara.