När jag kommer på att man kan vara med i publiken och se Babel, ett av mina favoritprogram, blir jag riktigt sugen. Megastora New York-författaren Paul Auster är på Sverigebesök och den här onsdagsförmiddagen går han att se och lyssna på, helt gratis, på Sveriges Television i Stockholm.
Folk i olika åldrar kommer till tv-husets reception. Karin Lindahl, praktikant på Babel, prickar av namnen på sin lista. Alla verkar förväntansfulla och jag får en känsla av att vi ska iväg på en charterresa.
Christina Sandberg är här med en väninna. Hon började som studiopublik i Så ska det låta, det var på Peter Harrysons tid, och därefter blev det Pistvakt, som hon tyckte var ett jätteroligt program. Hon gillar Babel också.
- Sedan jag gick i avtalspension för två år sedan har jag varit på Babel fem eller sex gånger. Det är många i min ålder, mycket damer, men ibland har det också varit hela skolklasser.
Som alla andra står Andreas Andersson tålmodigt och väntar. Han är bibliotekarie på Utbildningsradion och gör det här lite i studiesyfte. Han har varit publik på UR men också statist.
- Det var i ett vetenskapsprogram. Jag var en apa som läste en tidning.
En vakt öppnar dörren. Vår resa börjar, förbi enorma studior som ser ut som flyghangarer.
- Hejsan publiken, jag heter Pernilla och är studioman. Snart ska vi spela in helt spontana skratt och applåder från er.
Hon står framför Babeldekoren som är upplyst men annars folktom och pekar ut var utrymningsvägarna är om larmet skulle gå. Sedan vill hon höra när vi klappar händerna. Sextio personer applåderar. Vi gör det bra tycker hon. Vi får också fnissa och skratta och avslutar med en rungande applåd. Det börjar hetta i händerna.
Programledaren Daniel Sjölin hälsar snabbt på oss och vandrar sedan fram och tillbaka, innesluten i en egen bubbla. Han gymnastiserar käkarna och läser på korten han har i handen.
En anspänning känns i luften. Tre kameramän rullar fram sina kameror. En fjärde kamera skjuts fram på en lång arm över våra huvuden.
En speakerröst presenterar programmet och Daniel Sjölin som tagit en vända ut kommer in igen och nickar åt oss medan vi applåderar.
Att skriva är en sjukdom, säger Paul Auster efter ett bandat inslag om honom som sänds på en monitor. Han säger att han aldrig skulle råda någon att bli författare. Samtalet mellan honom och Daniel Sjölin är proffsigt, spirituellt och roligt och vi skrattar utan påtryckningar.
- Nu ska vi spela in slutet, säger studiomannen Pernilla.
Paul Auster har bråttom till Arlanda. Författaren Maja Lundgren kommer in medan ett annat inslag visas och en sminkör pudrar hennes ansikte. De båda ska prata om Freud. Maja Lundgrens händer slår mot fåtöljens karmar. Hon letar efter engelska ord.
Maja Lundgen försvinner, Paul Auster flyttar till en annan fåtölj och författarna Jenny Jägerfeldt och Clarence Crafoord kommer in. De är också psykolog respektive psykiater och ska prata Freud, men vi ska inte applådera dem nu, för de ska presenteras först när vi kommer till mitten som ska spelas in i slutet. Nu börjar de med att tipsa om sina favoritböcker.
- Nu får ni låtsats att ni har sett ett väldigt bra inslag, säger Pernilla och vi applåderar åt ingenting.
Fram till nu har jag suttit pigg och alert och tyckt att det har varit jättekul, men diskussionen om Freud känns mindre och mindre fängslande. Jag tappar fokus och börjar tänka på lunch.
Men sedan applåderar vi igen, jag piggnar till och tänker att det är ju riktigt trevligt att vara studiopublik. Jag gör nog om det igen.
När vi går ut står Karin Lindahl, praktikanten, och delar ut var sin svart kasse med Babel-logga. I vanliga fall spelas programmet in på fredagar och hon säger att den här onsdagen har publiken sett lite annorlunda ut.
- Det var inte så många stammisar men desto fler Paul Auster-fans.
Fotnot: Vill du vara publik till inspelningen av ett program eller kanske medverka som statist eller deltagare? Läs mer på Sveriges Televisions och Tv4:s hemsidor.
