Peter Magnusson och Karin Törnqvist har mer gemensamt än att de båda fick Årets visselpipa för att de larmat om oegentligheter på sina respektive arbetsplatser. De står båda utan jobb idag på grund av sitt civilkurage, men ändå ångrar ingen av dem beslutet att vissla.
- Inte en minut. Det var inget val - om jag inte gjorde något skulle jag bli medskyldig i soppan, säger Karin Törnqvist, konsulten som förgäves försökte uppmärksamma sina chefer på brister i ett avtal samt att en annan konsult skodde sig på skattebetalarnas bekostnad.
- Jag är glad i dag att jag visslade och jag vägrar låta mig knäckas. Att få Kollegapriset förra året var ett kraftigt lyft i kragen som hjälpte att inte bli rättshaverist, säger Peter Magnusson, som varit arbetsbefriad från sin tjänst på Södertälje sjukhus sedan han visslade och nu väntar på ett avgörande i Arbetsdomstolen.
Båda menar att det kan hända saker och att det är mänskligt att göra fel, men det är hur deras arbetsgivare hanterat situationen när de fått vetskap om felen som gör de båda pristagarna förbannade.
- Det är mänskligt att förneka och försvara, men att som chef inte ta itu med problemen är tjänstefel. Istället för att erkänna målar man över - i grunden handlar det om brist på respekt, säger Karin Törnqvist.
Fotnot: Kollegapriset för 2010 delas ut i morgon.
