När jag var sju år råkade jag ha sönder fingret på en utställningsdocka på Nationalmuseum i Stockholm. Av ren chock och nervositet stoppade jag den brutna kroppsdelen i jackfickan. Resten av den guidade turen blev en mardröm. Skulle jag hamna i fängelse nu? Var fanns de gömda laserstrålarna och när skulle järngrindarna falla ned framför näsan på mig? Turligt nog var dockorna inte så hårt bevakade som väntat och jag hamnade aldrig i fängelse, men fick ändå en funderare på hur jag skulle ta mig ut med mitt gummifinger.
Folk som lyckats bättre än mig finns det gott om exempel på. Ta till exempel Vicenzo Perugia från Italien. 1911 kom han på den briljanta idén att stjäla världens dyraste konstverk. Hur han gick tillväga? Tja, han plockade bara ned tavlan från sin krok, lade den under armen och vandrade ut från Louvren. I två år hängde den mystiska kvinnan i Vicenzos vardagsrum, kanske bredvid en alldaglig pelargon eller farmors gamla sömnad.
Ett aningen mer ociviliserat sätt användes i Oslo drygt 90 år senare då Munchs kända målning Skriet stals av tre män i rånarhuvor efter pistolhot och skrik. Även om ett tyst larm sattes i gång hann de storma ut ur museet och hoppa in i en Audi som tog dem mot stadens vimmel.
Men det är inte bara giriga konsthandlare som stjäl från städernas museum. De knycker även grejer av varandra. Italien anklagade nyligen ett av världens rikaste museer, Getty-museet i USA, för att ha köpt antika klenoder som plundrats från landets arkeologiska platser. Krav? Ge tillbaka bums! Ett av de kändaste tjyverierna i modern tid, bärnstensrummet i Ryssland, snoddes av tyskarna under andra världskriget och har inte lämnat annat än konspirationsteorier efter sig. Troligen ligger det nedsänkt i en damm någonstans, som ögongodis för fiskarna.
Men är det inte konstigt ändå, att ge sig på att stjäla något så värdefullt, att det ändå inte går att sälja i slutändan? Vicenzo Perugia tröttnade till sist på att ha Mona Lisas leende på väggen och gick till en konsthandlare för att få tavlan såld. Det gick inte förstås, och damen fördes tillbaka till sin rätta krok.
Själv slängde jag utställningsdockans finger i första bästa rabatt. Tror inte att den hade gått att sälja i alla fall.
