Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Jobbet bra men hemma bäst?

Oxveckorna börjar nu, den tröga och tunga perioden mellan trettonhelgen och fettisdagen, som bara består av jobb, jobb... Toppen tycker var tionde anställd som trivs bättre på arbetsplatsen än hemma.
Eva Karlsson Publicerad

Var trivs du bäst? Manpower Work Life och Kairos Future ställde frågan till 8 000 personer. Hälften svarade hemma, drygt tio procent svarade jobbet och nästan fyra av tio trivs lika bra på båda ställen. Svaren från männen respektive kvinnorna skilde sig inte nämnvärt. Bara något fler män (13 procent) än kvinnor (10 procent) mådde som bäst när de fick vara på sin älskade arbetsplats.

Skillnaden mellan olika generationer var större. Fler än hälften av sjuttio-, åttio- och nittiotalisterna trivs bäst hemma. Hos fyrtio- och femtiotalisterna sjönk siffran till strax under fyrtio procent. De som trivdes bäst på jobbet var fyrtiotalisterna (15 procent).

Attitydförändring i samhället

Att många sjuttiotalister trivs bäst hemma beror på att flertalet har småbarn och lägger sina prioriteringar hemma hos familjen, resonerar Manpower, men undersökningen visar också att äldre faktiskt är nöjdare med sitt arbete än vad den unga generationen är. "Det kan också vara tecken på en attitydförändring i samhället. Tidigare studier visar att unga värderar fritid alltmer samtidigt som arbete som meningsskapande i livet blir allt mindre viktigt bland allmänheten.", skriver Manpower.

Sjukvårdspersonal gillar jobbet

Andelen som trivs bättre på jobbet än hemma är störst bland hälso- och sjukvårdspersonal (20 procent), och minst bland dem som arbetar inom media och kultur (4 procent). I mitten av listan hittar man till exempel lagerarbetarna, 15 procent av dem trivs bäst på lagret, och administratörer, kundtjänstarbetare och IT-anställda, 10 procent av dem föredrar den dator som står på jobbet.  

Undersökningen visade också att de som är mycket nöjda med jobbet trivs lika bra hemma som på jobbet i mycket högre utsträckning än de som är missnöjda.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.