Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Blankt nej till fackets krav

Teknikarbetsgivarna går ut hårt i avtalsrörelsen. Det är nollavtal och inga förbättringar av de allmänna villkoren som gäller.
Niklas Hallstedt Publicerad

Kraven från facken, Unionen, Sveriges ingenjörer och IF Metall, är välkända sedan tidigare. Bland annat begär man löneökningar på 2,6 procent under det kommande året, ett krav som Unionens ordförande Cecilia Fahlberg betecknade som "välbalanserat" vid torsdagens presskonferens.

- Det är en nivå som inte äventyrar de svenska företagens konkurrenskraft.

Men klart är att fack och arbetsgivare står långt ifrån varandra. Cecilia Fahlberg anser att Teknikarbetsgivarna agerar ansvarslöst som inte vill gå med på centrala löneökningar. Arbetsgivarnas vill i stället att lönesättningen ska ske helt lokalt.

- Vilket ansvar tar man när man kräver nollavtal? Det kan öka arbetslösheten, sa Cecilia Fahlberg som hänvisade till en tidigare rapport från Konjunkturinstitutet. Enligt KI  skulle noll procents löneökningar kunna leda till ytterligare 40 000 arbetslösa.

Enligt facken är årets krav de lägsta i industriavtalets historia. Det påståendet har inte Teknikarbetsgivarnas förhandlingschef Anders Weihe något till övers för.

- Man måste ta med de allmänna villkorskraven också. Gör man det hamnar de här kraven inte långt efter dem som fördes fram 2007, under en superkonjunktur. Det visar att man har tappat fotfästet.

På en punkt är Teknikarbetsgivarna överens med facken: man vill, till skillnad från vid tidigare avtalsrörelser, ha ett ettårigt avtal.

- Vi kan inte gå in och träffa långa avtal som är helt felaktiga kostnadsmässiga. I ett ettårigt avtal kan man också hålla borta allmänna villkorskrav.

Bland de fackliga kraven finns, utöver höjda löner, även satsningar på kompetensutveckling, omställningsstöd även för visstidsanställda och personer som blivit av med jobbet på grund av ohälsa, förbättrad föräldralön och att inte uppsagdas företrädesrätt ska kringgås genom att bemanningsföretag anlitas.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.