Visslare, eller Whistle blowers, som slår larm behövs. Det tycker sex av tio tillfrågade. Men man bör inte gå ut i media direkt och berätta om missförhållandena på arbetsplatsen. Först bör man vända sig till fack eller arbetsgivare, anser en lika stor andel.
Om man nu tycker att visslare behövs borde många själva skulle kunna tänka sig att vända sig till media. Men riktigt så enkelt är det inte. Bara två av tio svarar att de själva skulle kunna bli visslare. Fyra av tio säger nej, resten svarar "vet ej".
Här är skillnaden mellan kvinnor och män i ögonfallande. Kvinnorna är betydligt försiktigare, alternativt ärligare, i sina svar. Bara 18 procent av kvinnor, jämfört med 27 procent av männen säger att de själva skulle kunna bli den som slå larm.
Det är inte särskilt underligt, rädslan för repressalier är utbredd. På frågan vilken repressalie man tror att man skulle utsättas för är det vanligaste svaret en skarp tillrättavisning. Men det är också vanligt att man tror att man skulle bli avskedad eller få en varning. Först på fjärde plats kommer svaret ingen repressalie alls. Det som de anställda tror är minst sannolikt är att de skulle drabbas av löneavdrag.
Om ens egen arbetsgivare skulle ta initiativ till en personalförmån som är olaglig och syftar till att lura samhället på pengar skulle åtta av tio agera. Så gott som samtliga skulle framföra invändningar i första hand till arbetsgivaren, i andra hand till facket. Bara en av hundra skulle tipsa press, radio eller teve.
Medlemmarna har också fått ge öppna svar på varför de inte skulle kunna bli visslare. Många svarar att de skulle försöka lösa problemet internt i stället. "Jag tycker att vi ska jobba med öppet klimat, det handlar om etik och moral", svarar någon.
"Går problemen inte att lösa utan att kalla in media så skulle jag nog hellre välja att sluta på den arbetsplatsen", skriver en medlem.
Andra påpekar att de är lojala mot företaget och skulle känna sig som "tjallare".
"Jag har svårt att gå bakom ryggen på arbetsgivare och kollegor", "Det påminner för mycket om angivare under nazismen" och "Jag skulle känna mig som en förrädare", är några svar.