Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Lönen inte viktigast

Glädjen efter en löneförhöjning är kortvarig. Redan efter några månader börjar man fundera på hur mycket man kan begära nästa gång.
För att en person ska tycka att hon har ett toppenjobb krävs mer än hög lön och tjusig miljö, visar en enkät som forskaren Frederick Herzberg har gjort.
Eva Karlsson Publicerad

Upp till en viss gräns är lönen viktig. Man måste få det att gå runt. Därefter har lönen inte lika stor betydelse, visar Herzbergs enkät som Kerstin Ljungström och Tom Sagerberg skriver om i boken Konflikter på jobbet? Den som får bra betalt för ett otrivsamt jobb letar till slut efter ett roligare jobb - ibland till och med för lägre lön.

Vad får en att känna att på den här arbetsplatsen trivs jag, här vill jag stanna? Herzberg talar om hygienfaktorer och motivationsfaktorer.

Till hygienfaktorer hör sådana grundläggande krav som kan orsaka missnöje om de inte tillgodoses. Det kan vara den fysiska arbetsmiljön, status, förhandlingsbara förmåner, trygghet, lön och olika slags policy. Men oavsett hur många positiva hygienfaktorer det finns når man som bäst nivån "icke missnöjd". Trivs man inte på jobbet hjälper alltså inte bra lön och tjusig miljö.

Även motivationsfaktorerna ger upphov till olust om de är dåligt tillgodosedda, men finns det gott om dem bidrar de till att man uppskattar jobbet så mycket att man "inte känner minsta anledning till att läsa platsannonser". Arbetsuppgifternas innehåll, möjligheterna att se och mäta resultat, tillgång till uppmärksamhet, utvecklings- och påverkansmöjligheter och möjligheter att ta ansvar hör till motivationsfaktorerna som är så starka att de kan balansera vissa brister i hygienfaktorerna.

"Människan motiveras inte av yttre faktorer, motivation kommer inifrån. När du känner att något är intressant, utvecklande, viktigt och lärorikt är det lätt att ladda in energi och bidra", skriver Kerstin Ljungström och Tom Sagerberg.

Fotnot: Konflikter på jobbet? Om vardagslivets konflikter på arbetsplatsen och hur de kan hanteras ges ut på Konsultförlaget Uppsala Publishing House.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.