Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Få privatanställda med i facket i Lettland

Förra året tappade fackförbunden 8 500 medlemmar. Krisen gör att de fortsätter att minska.
Börge Nilsson Publicerad

Fackligt medlemskap är ovanligt i hela Baltikum. I Lettland finns bara en facklig centralorganisation, LBAS. Tillsammans organiserar LBAS 21 medlemsförbund femton procent av landets arbetare och tjänstemän. Av dem är var femte privatanställd.

Efter den senaste tidens katastrofala nedgång i ekonomin är siffrorna ännu sämre än tidigare.

Förra året tappade förbunden sex procent av medlemmarna. Vid årsskiftet återstod bara 138 696 medlemmar och sedan dess har minskningen fortsatt, berättar LBAS koordinator för fackligt arbete Ilze Mihajlova.

- Många har blivit av med sina jobb så naturligtvis har vi tappat medlemmar, säger hon.

De största förbunden organiserar lärare, sjukvårdspersonal och anställda inom transportsektorn.

I den privata sektorn ser det mycket sämre ut. Men även de som är med i facket drabbas hårt av lönesänkningar och uppsägningar.

- Vi har väldigt svårt att stödja våra medlemmar. Många blir av med jobbet genom att regeringen stiftar lagar som får det att verka lagligt att avskeda anställda, säger Ilze Mihajlova.

Då är det inte mycket facket kan göra.

- Vi kan inte stoppa det som pågår, bara lindra följderna lite för medlemmarna. Men även det är svårt. Nu är man på väg att stifta en lag som gör att de statsanställda som sägs upp bara får en månads uppsägningslön även om de varit anställda länge.

Men en sak ger i alla fall lite hopp. Det är ett projekt som drivs med stöd av EU-pengar ur socialfonden ESF.

- Där erbjuder vi gratis konsultation även till dem som inte är medlemmar. Väldigt många uppsagda har kommit dit och sagt att de ångrat att de inte varit med i facket eftersom de då hade klarat sig bättre.

Den insikten hoppas LBAS ska få effekt längre fram.

- Kanske kan det få dem att bli medlemmar i höst, säger Ilze Mihajlova.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.