- Innerst inne är vi alla sociala varelser. Vi vill inget hellre än att vara tillsammans med andra men den som har ångestsyndrom har svårt att umgås. För många går det så långt att de tappar förmågan att arbeta och studera, säger Sonny Wåhlstedt som är verksamhetsansvarig på ÅSS, Riksförbundet svenska ångestsyndromsällskapet.

Föreningen har 1 600 medlemmar. Uppskattningsvis har tre - fyra procent av Sveriges befolkning ångestsyndrom.

Ångestkänslor har alltid funnits i syfte att skärpa våra olika sinnen. Om urtidsmänniskan plötsligt hade blivit stående framför ett rovdjur och inte reagerat instinktivt hade hon knappast överlevt. Den som har ångestsyndrom reagerar starkare än andra på det som händer i vår kropp och runtomkring oss. Många som drabbas har ofta höga krav på sig själva. Att vara konflikträdd med svårigheter att uttrycka sina känslor är inget ovanligt. Om kraven är större än individens förmåga går man till slut sönder inuti.

- Man brukar tala om ångest som tillstånd och om ångest som funktion, säger Sonny Wåhlstedt och ger följande exempel:

- Om du korsar gatan men går i dina egna tankar och plötsligt upptäcker en buss som med tjutande däck bromsar framför dig börjar ditt hjärta att rusa. Du känner panik. En fysisk kraft får dig att fly upp på trottoaren. Du blir inte rädd för dina känslor, du är bara tacksam för att du klarade livhanken och att du reagerade så snabbt. Efter fem-tio minuter har hjärtat lugnat ner sig. Ångesten fungerade som funktion.

Men den som har ett generellt tillstånd av ångest reagerar när det inte finns någon yttre fara.

- Om man är rädd för hundar eller att åka hiss kan man undvika det ganska lätt men om man är rädd för det sociala umgänget blir man ofrivilligt isolerad och det kan i sin tur leda till depression.

Mer än femtio procent av dem som har ångestsyndrom är också deprimerade.

- Tyvärr går många med det här tillståndet i flera år. Under tiden hinner de få tusentals minnen av obehagliga upplevelser. Individen blir som en ny människa och glömmer hur den var förr. Vägen tillbaka blir svårare. Det blir ärr i själen.

Sonny Wåhlstedt liknar en ångestdrabbad med en person som efter tjugo år vid en svarv har slitit ut sin axel. Han kan lindra med liniment och börja jobba med något annat, men skadan finns fortfarande där.

Den drabbade kan med hjälp av kognitiv beteendeterapi, KBT, lära sig att hantera ångesten. Så småningom blir attackerna inte lika starka och kommer mer sällan. Men personen måste acceptera att han eller hon är mer sårbar.

- Man kanske inte kan bli så bra att man vågar hålla tal på sin väns femtioårsdag, men man kan tycka att det är helt okej att gå dit och umgås.

För vissa räcker enbart läkemedel men oftast inte. Antidepressiv medicin kan få drabbade personer att fungera. Om medicinen har bra effekt så kommer ångest- och spänningsnivån att successivt sjunka och man får en chans att träna bort eventuella fobier och hitta ett nytt tankemönster utan katastroftankar.     

Det är inte lika skamligt längre att prata om ångest. För fem-sex år sedan när Sonny Wåhlstedt var ute och föreläste kom ungefär 15 personer. För några år sedan märkte han den positiva förändringen:

- Numera kommer 50-250 personer till mina föreläsningar och många vågar dessutom ställa frågor.