Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Brist på mat och medicin på Island
Den höjda räntan på Island tvingar många isländska familjer att sälja bil och bostad. Anna-Maria Hedmans familj klarar sig undan med några förlorade miljoner i spar- och pensionspengar.
Anna-Maria Hedman kommer ursprungligen från Småland, men har bildat familj och bor och jobbar på Island sedan många år. När Islands ekonomi började svaja, ringde hon och hennes man upp sin bank Kaupthing för att plocka ut sina besparingar. Bankmannen övertygade dem om att låta pengarna stå kvar. Två dagar därpå gick deras Kaupthing i konkurs och besparingarna försvann för gott.
- Pengar är pengar, de kan man alltid jobba ihop igen, säger Anna-Maria Hedman samlat.
- Vi har inga utländska lån och har inte levt över våra tillgångar, så vi sitter ganska torrt. Men många andra som har kreditskulder, får gå från bilar och hus, och här finns inget socialt skyddsnät som tar emot dem.
Island har tvingats höja sin styrränta till 18 procent för att få låna pengar från Internationella valutafonden, IMF. Matpriserna på Island har stigit med 48 procent på ett halvår och nu börjar det bli tomt på hyllorna i affärerna, berättar Anna-Maria Hedman.
- Vi har breddat vår egen produktion, så det finns kött och fisk och grönsaker, men importerade varor är det dåligt med, och nu såg jag att det var brist på medicin också.
- Just nu går alla och håller andan och väntar på vad som ska hända. Det som gör mig mest irriterad är att andra länder stått med armarna i kors och tittat på. Men nu verkar det som om Nordens länder ska låna ut pengar till oss.
Några planer på att överge den sjunkande ön har hon inte. Och även om hon skulle vilja, så har hon ingen möjlighet eftersom det inte går att sälja något. Det är också nästan omöjligt att åka utomlands eftersom det inte går att få tag på euro. Dessutom har islänningar utpekats som terrorister av brittiske premiärministern Gordon Brown, i syfte att frysa isländska tillgångar i Storbritannien.
- Det är så absurt så att det inte ens är värt att kommentera, säger Anna-Maria Hedman.
- Islänningarna är ett tufft släkte och tänker att vi fixar det här. Det är kanske den inställningen som fått oss att hamna i den här situationen. Man har blundat för riskerna och tagit för stora chanser. På sätt och vis kan krisen vara en nyttig väckarklocka för många - det går inte att leva hur mycket som helst över sina tillgångar.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
